Jag har läst…
historisk roman, Australien
Historiska media
2020
En kvinna skadas i ett flyganfall i London år 1941. Hennes hus är raserat och hon vandrar planlöst längs gatorna. Hon minns ingenting – inte sitt namn, inte sin adress, inte vilket år det är. Det enda hon vet är att hon har förlorat något mycket dyrbart.
På ett barnhem väntar den femårige Jack på att hans mamma ska komma och hämta honom. Åren går och när mamman dödförklaras skickas han med ett fartyg till Australien, där det är sagt att han ska få ett bättre liv. Men i det nya hemlandet blir inget som utlovat, och Jack tvingas arbeta hårt under hemska villkor. Det som håller honom vid liv är tankarna på modern – han har inte gett upp hoppet om att hon en dag ska komma och hämta honom. Men hur ska hon hitta honom på andra sidan jordklotet?
Haven som skiljer oss åt är Gill Thompsons hyllade debutroman, baserad på verkliga händelser. Efter andra världskriget skickades tusentals förmodat föräldralösa barn till Australien. De brittiska myndigheterna släppte taget om barnen som tvingades överleva bäst de kunde i det nya landet, utan beskydd.
Ämnet är mycket intressant då den berättar om något jag inte alls kände till, hur man skeppade över barn till Australien, bara ryckte upp dem med rötterna och skolade dem skoningslöst till exemplariska medborgare i sitt nya land, allt för att trycka undan aboriginerna till förmån för den vita rasen.
Jag har lyssnat till boken, ca 12 timmar, uppläsare Lo Kauppi
Tyvärr fann jag romanen på tok för melodramatisk, utdragen och seg.
Författaren kramar en tår ur varenda mening i boken och det känns inte det minsta naturligt för mig.
Jag kan inte ge någon smakbit då jag inte har tillgång till den fysiska boken.
Boken har fått översvallande höga betyg, kanske var det därför mina förväntningar var höga.
ElisabetR
Ämnet är ju intressant. Kanske blir annorlunda om man läser själv. Betyder väldigt mycket hur uppläsaren läser, med betoningar och allt. Jag lägger den i komihåglistan.
Ditte
Bokens handling gillar jag nog och Lo Kauppi som uppläsare också. Men väl lång känns det som och blir det segt går mycket förlorat.
Kram och tack för smakprov och dina tankar