Frösön – Åre

Ingrid bor på vackra Frösön som jag tidigare aldrig besökt.

Utsikt mot Storsjön från balkongen är inte fy skam!

Efter en god natts sömn planerade vi dagens program och kom överens om att åka upp till Åre då vädret var skapligt.

Men är man på semester så åker man inte alltid från plats A till plats B och det gjorde inte vi heller.
Mina vänner hade bestämt att de ville se guckoskon blomma!
Vi tog därför en liten avstickare till Acksjöns naturreservat

Nu höll vi tummarna för att vi kommit i precis rätt tid då den vackra orkide´n blommar

Här på naturstigen fick man se sig för var man satte ner foten, snubbelrisken var monumental!

Så in i baljan vackert, och jag som inte är någon blomnörd njöt kanske mest av alla av den vackra omgivningen

Vår promenad var inte förgäves även om Ingrid hann misströsta innan de första blommorna visade sig!

Då vi hittat den första så växte de plötsligt överallt!

Kanske finns det fler som jag som inte är så bekant med denna skönhet så därför berättar jag följande:
Guckoskon växer i kalksandsjord. Bina lockas av vaniljdoften de avger och kryper ner i ”toffeln”. Där får de tji för det finns ingen nektar! Då försöker biet krypa ut och enda vägen ut är bakom ståndarna där biet blir pudrat med pollen. När den sedan gör besök i nästa blomma så blir denna pollinerad, fiffigt eller hur!

Efter blomsterfägringen blev det full fart framåt mot Åre!

Än ligger det snö kvar på Åreskutan!

Vi hade hoppats på att åka ända upp till toppen men kabinbanan öppnar först till midsommar. Den här gamla liften kanske duger?
Nähä, helst inte, trängas två personer i en gungig skraltig ”låda” med hål i botten så man kan se rakt ner, nej tack!

Så här glad var inte jag, som ni såg i förra inlägget, lite darrigt var det men uppåt åkte vi.

Jag lyckades hålla nerverna i styr genom att bara blicka uppåt, och det fanns ju mycket vackert att vila ögonen på!

Jag var mycket nöjd med att sitta i stolliften istället för att klättra uppför en skruttig trappa av gamla stockar med repräcke att hålla sig i!
Men sen, sen skulle vi kliva av liften, i farten! Jag satt i mitten och man skulle direkt ta av åt sidan innan stolarna körde rakt in i rumpan på en! Det lyckades med minsta möjliga marginal! Gissa om liftpersonalen hade kul i sin kur! Vi skrattade också men blev sen lite fundersamma varför de inte kunde stanna liften medan vi klev av?

Efter två olika liftturer och dessemellan promenad så hade vi kommit så högt vi kunde komma denna dag!

Vyerna var nervkittlet värt alla gånger!

I ärlighetens namn kunde man komma ytterligare en bit upp, den här vägen….vi tog ett enhälligt beslut att avstå!

Istället satte vi oss på den ännu stängda restaurangens veranda och insöp utsikten och drack vårt medhavda vatten…

Härifrån kunde vi beundra hur alla mountainbike-åkare bemästrade sin cykel och sig själva i liften, ungdomarna har vanan inne då de åker upp i liften hela dagarna för att sen med dödsförakt kasta sig nerför pisterna!

Och nu då?
Vi stannar här uppe ett tag till, fortsättning följer…