Ett livstecken från oss…
Jag har fått så många varma hälsningar och frågor, av omtanke vad som händer i pörtet.
Jag har varit tyst några dagar, Daniel har varit riktigt dålig, all min fokus har legat på att försöka få i honom näring som inte gör hans tillstånd sämre.
Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan, en liten hund som väger drygt 3 kilo har inte råd att tappa i vikt.
Men, när allt som han fick i sig sprutade ut var jag tvungen att svälta den stackaren!
Jag vågar ännu inte ropa hej, men läget är stabilare, absolut.
Jag ger honom näring varannan timme, det som funkar bäst är keso (!)och kokt fisk. Han tycker inte om det kokta riset men vattnet från riskoket är stabiliserande och det slinker ner.
Vi pratar om portioner på först en tesked, nu en dessertsked åt gången per måltid!
Nej matte, vill inte ut i kylan!
Men han följer snällt med när jag plockar fram kopplet. Han kutar vägen fram tills han hittar en för honom acceptabel toalett och sen kämpar han för att få ut något.
Första nätterna var vi ute mellan två och fyra gånger, jag sov så lätt att jag vaknade när han hoppade ner från sängen, fast han inte gav ett knyst ifrån sig.
Han är så tapper min pojke, och han har haft det så jobbigt. Efter några dagar insåg jag att han nog hade frätskador i rumpan där han försökte slicka sig så nu gör vi rent och har på en salva efter toabesöken.
Jag är fullständigt dränerad på kraft, inte fysiskt men psykiskt.
Jag har fått stöttning av dottern förstås och vi har pratat oss fram till vad jag ska göra. Att uppsöka veterinär på djursjukhus under jourtid på helgen var inget alternativ, och tack och lov lättade läget så nu idag hyser jag gott hopp om att han ska ta sig igenom den här prövningen också.
Det värsta har nästan varit att jag återupplevt Blinkas, min förra hunds, sista dagar i livet. Hon hade ont i ett ben och kunde inte gå så mycket så jag lånade en barnvagn som jag skjutsade runt henne i för att stimulera henne. Men när hon slutade äta och blev så svag så hon nästan ramlade ihop om man blåste på henne fanns inget mer att göra.
Det är tre år sedan hon fick somna in, och nu såg jag framför mig hur Daniel också skulle dö ifrån mig.
Det är så ledsamt att våra bästa djurvänner lever så korta liv. Men vi som har djur är medvetna om den krassa verkligheten och det en hund ger i kärlek och tillit under sin levnad kompenserar alla gånger det kortare livsspannet.
Många är timmarna vi suttit i fåtöljen tillsammans, tittat på teve, läst bok och myst den senaste veckan. Då har han också hållit sig varm, utan energi i kroppen blir man frusen och här hemma har vi fortfarande inte fått hjälp med värmen. Den diskussionen orkar jag inte ta här och nu.
Barnbarnet Simon flög imorse upp till Kiruna för att jobba däruppe några veckor. Från gårdagens 28 kalla grader är det nu två plusgrader!
Jag ser fram emot lite mildare väder här hemma också, för det frestar på med kylan, både för folk och fä.
Nu ska jag ge prinsen lite kokt fisk och sen fortsätter vi att bara vara, tillsammans!
Det dröjer nog lite till innan jag orkar ta en bloggrunda hos er, men är så tacksam över att ni finns och peppar mig när det som bäst behövs!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Ibod11 - Ingrid
Men oj, lilla Daniel och fina Paula. Vad kämpigt ni har det. Jag förstår att ni båda är utpumpade både fysiskt och psykiskt och självklart går tankarna till Blinka och kanske även tidigare husdjur. Jag skickar massor av värme och kramar till er och hoppas att ni snart ska vara igenom den här pärsen. Jag har inte förstått att något har varit så tokigt eftersom jag inte reagerar när någon inte bloggar varje dag. Jag är ju så oregelbunden själv. Daniel verkade ju bli allt bättre så jag blir riktigt ledsen av att läsa hur det är nu.
Många kryakramar till Daniel och värmande kramar till dig <3
Minton
Sköt om den lille prinsen och vila när du kan.
Styrkekramar från oss
Geddfish
Sköt om dig, lille Daniel! Mitt hjärta blöder när jag läser detta. Jag har i så färskt minne min yngsta dotters Diego, som jag fäst mig SÅ vid.
Jag har nog aldrig uppskattat hundar så som på sistone för de är så kloka, så helt fantastiska. Min dotter har nu två nya vovvar av helt andra raser.
Önskar Daniel att bli frisk!
Kram!
Susjos
Åh ,så jobbigt att läsa! Sköt om er båda två <3 <3 <3
Varma Kramar!!!
Anki
Tack för lägesrapporten Paula! Har inte vågat tjata på dig med mina mejl, men du vet (hoppas jag) att jag tänker på er. Det känns skönt att han får i sig lite mat och verkar lite bättre. Håller tummarna så länge det behövs!
Styrkekramar till er båda från mig och Muffin.
Anna-Lena
Så otroligt jobbigt!
Hoppas verkligen att han återhämtar sig snabbt.
Förstår också att Daniel inte är någon ungdom längre. Och djurliv… de är korta.
Tänker på dej! Kram
Anna-Lena
Oj,oj, så jobbigt för er båda.
Om du måste vara uppe på natten flera gånger, så hoppas jag att du kan sova en stund på dagen istället. För du måste ju också sköta om dig. Det är viktigt.
Håller timmarna för att allt går bra och att Daniel är sig själv snart igen.
Mia
Älskade lilla pälsklingen, krya på dig! Jag får ont i både hjärta och mage när jag läser om hur nihar det men hoppet finns ju ändå, när du skriver att det verkar lite bättre men ack vilken jobbig tid för er <3 Jag håller mina tummar nu allt jag kan, kram till er <3
Anna i Portugal
Jag tänkte på er tidigare idag, så nu blev jag så glad att du hade uppdaterat bloggen också när jag tog min bloggrunda. Fint att läsa att han mår bättre, förstår du är totalt dränerad. Mys på, jag håller alla tummar och tår för att han fortsätter krya på sig.
Äventyret Framtiden
Jag har känt på mig, förstått, anat och vet vad du/ni går igenom nu. Alla med djur vet hur det är. Skitjobbigt. Tänker givetvis varma tankar om er och hoppas att det lättar för liten Daniel och samtidigt då också för din del. Kramar kramar! ?
BP
Tusen tack för livstecknet. Och tack och lov att Daniel verkar må bättre. Du har ju Blinkas bortgång i färskt minne, så förstår att dina tankar per automatik vandrar tre år tillbaka. På så kort tid vill man inte uppleva en pälsklings död igen… Men att vara sjuksköterska till en man älskar dränerar.
Men nu hoppas jag att både du och Daniel återhämtar sig.
Kiruna har två plusgrader – grrrrrrrrrr!!! Grattis då!!! Vi har fortfarande åtta minusgrader, vilket i och för sig är åtta färre än igår, men ändå. Försökte öppna bakluckan på min bil idag – den var fastfrusen. Så att få igång motorn på bilen imorgon är nog att förvänta sig ett mirakel.
Nu ger jag Daniel många krya-på-dig-kramar på distans:-)
Hanneles bokparadis
Kram till er båda,
LillaSyster
Oj oj oj, stackars prinsen. Hoppas verkligen att han kryar på sig nu. Bästa omvårdnaden har han iallafall. Be Saija sätta ner foten hos din hyresvärd. Varma styrkekramar
Ditte
Jag har verkligen tänkt mycket på dig och Daniel. Så fint att nu läsa att han mår lite, lite bättre. Förstår att dina gamla minnen från Blinka kommer upp och givetvis blir det då extra tungt.
Att Daniels mående påverkar dig och de dina starkt förstår jag och likaså att dina krafter blir på upphällningen. Det är ju verkligen ett spänningstillstånd.
Varm kram och många tankar till er båda.
Synnøve Irene Kjerstad
Men i alla dagar. Hoppas att Daniel återhämtar sig fort nu. Det är så hemskt när ens fyrbenta familjemedlammar blir så sjuka och inte kan berätta vad som är galet. Snön och kylan är inte rolig heller. Jag som älskar vintern, men när vi haft ner mot 30 minus i en vecka nästan är det inte roligt. Blir så kallt inomhus.
Daniel har det bra hos dig Paula. Håller alla mina tio tummar för att han snart är sitt gamla (nästan) jag. *
Varma kramar från grannlandet.
åsa
Krya på kramar ??
åsa
Krya på kramar ??