Åter till verkligheten
Hej alla glada bloggvänner!
Det var länge sen!
Min kompis åkte visserligen redan hemåt igår morse, men jag har så svårt att landa i den bistra kalla verkligheten efter många dagars trevlig samvaro!
Det är inte alla förunnat att återfinna gamla vänner som visar sig vara precis “som förr”, där man hittar tråden och plockar upp den och märker att varken man själv, kompisen eller relationen har förändrats.
Självklart hade vi mycket att ta igen, konstigt vore väl annars då vi inte umgåtts på över tjugo år, och minnet spelar allt spratt när man försöker komma ihåg namnen på gamla gemensamma vänner och arbetskamrater som man tappat kontakten med.
Men nu var det ju faktiskt så att Helena också kom hit på vintersemester, och vad gör man då…
..jo man åker skidor! Här ska det väljas ett längdåkningspaket
Färdigt!
Visst kastade hon suktande blickar upp i backen och var rätt sugen på att åka utför, men det fick räcka med längdåkning under dessa dagar.
In med skidorna i hyrbilen, nu e de “bar å åk” som någon visst sa en gång…
Vi tog oss en titt på spårkartorna för att hitta lämpliga spår att börja med, och som synes var spåren jättefina!
Nog blev jag också bra sugen, men när jag såg de ofaaantligt långa skidor man nuförtiden ska åka på, och vet hur ont jag får i mina vrister, ja då..
.tog Blinka och jag en långpromenad hem istället. Inte helt fel det heller!
Vi kom snabbt in i en dagsrytm med lugna långa mornar, efter frukost som Helena intog i lägenheten hon hyrde åkte hon ut på en daglig skidtur innan vi sågs till eftermiddagsfikat.
Vi åt god mat, en kväll lagade Helena
..en mustig “rysk fisksoppa Seljanka” eftersom hon var bättre på att rensa lax än jag…
Soppan innehöll både lax och torsk, en massa rotsaker, kapris och saltgurka (!) och serverades med en klick pepparrotsyoghurt…mmmmm Klickar du på namnet så kommer du till ett recept ganska snarlikt det vi använde
En kväll gick vi på lokala pizzerian
där vi åt pizza och kollade in folkvimlet..
Sista kvällen åkte vi upp till Hyttan, restaurangen i stugbyn
och intog ännu en pizza, söndagar är bytesdagar och då serverar man ingen god buffé som de andra dagarna.
Ja då har man verkligen rullat tillbaka bandet till gamla (och goda) tider, löst världsproblem, skrattat men inte gråtit…
Det tar tid att smälta intrycken, och vet ni vad som var det märkligaste av allt?
Jo det var förstås att damma av min gamla finska som legat borglömd och samlat damm i en avlägsen del av hjärnan…
Jodå, visst pratar Helena svenska, tack o lov, men vårt gemensamma språk har alltid varit finska så jag ville verkligen försöka!
Och visst gick det, det svåraste var att försöka uttrycka känslor på ett sällan talat språk…
Lätt är finskan som bekant inte, och sista dagen var hjärnan så trött att den vägrade samarbeta så det blev ett sammelsurium av svenska och finska om vartannat…
Jag är ju ingen tålmodig person som kan sitta och klura och tänka på vad jag ska säga, allt bubblar bara ut ur munnen i en strid ström…
Helena fick nog höra mycket som fick mungiporna att peka uppåt men hon visade inte med en min när det började likna rappakalja.
Tyvärr drabbades jag av någon typ av nackspärr när vi var på lokala pizzerian. Kände smärta direkt men nu efter några dagar är det faktiskt än värre!
Ett område nedanför nacken saknar i princip känsel förutom när det liksom brinner av smärta inifrån. Skumt är det, och värmande vetekudde hjälpte inte, lika lite som Voltaren gelen. Men såna här krämpor brukar släppa ganska snart, så jag går väl här inlindad i en tjock halsduk ett tag till.,
Självklart ska jag påbörja min bloggrunda också, det kommer att ta tid att läsa ikapp vad mina flitiga bloggvänner skrivit. Jag måste ta täta pauser från datorn när nacken smärtar för mycket, så tro inte att jag glömt någon om det dröjer…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Herr nilssons fru
Vad härligt att återse en gammal kompis. Förstår du har haft händelsefulla dagar och massor av prat både om gammalt o nytt. De e ju så, vi är alltid samma människor, vi blir bara äldre 🙂 Ni har haft toppendagar, synd inte du med kunde åka skidor (jag vet knappt vad de är:) men en lång härlig kall promenad de e livet.
Soppan låt god, jag äter alldeles för sällan soppa. Dumt men sant.
Kramiz o välkommen tillbaka till verkligeheten.
miatankar
Så trevligt det låter med träffen mellan dig och din barndomskamrat. Är det inte så att modersmålet brukar sitta ganska hårt, även om det var länge sedan det användes. Jag vet inte, men tror det är så.
Var rädd om din nacke nu.
Mia
Men wow så trevligt!!! Förstår att du är glad nu och behöver smälta allt 😀
Kram på’re
Eva-Lena
Men så trevligt ni haft!!! Måtte nu också nacken sluta krångla för dig!
Skidspåren ser så fina ut så det suger i de gamla skidåkarbenen, men…
BP
Jättekul att ni “har hittat varandra” igen efter 20 år. Helt otroligt faktiskt! Å ni verkar ha haft det superbra och “klickade” fortfarande med varandra. Även det är otroligt!
Å visst är det finska språket busenkelt – hahaha:-) Bara man lyckas med att inte bryta av tungan redan vid första ordet i din stora diagram så är det ju en baggis;-)
Hoppas din nackspärr ger med sig. Vet hur eländigt det känns att ha ont…
Ditte
Så fina dagar ni haft tillsammans! Så roligt trots att det gått så många år sedan ni setts fortfarande är så samspelta.
Roligt för dig att tala finska dessutom. Men svårt också. Jag har under årens lopp försökt att lära mig några ord. Men det är rejält svårt. Och jag är ju envis. Lyckades så småningom klara lite av det vardagliga på kinesiska och där var det också svårt att höra vad som sades. Lite liknande i finskan. Men uttalet är ju lättare. Men, ack – grammatiken.
När jag såg bilderna blev jag verkligen sugen på att skida. Både utför och på längden. Döttrarna påminde mig för ett tag sedan om att vi varit i Fredriksberg en helg med vänner och åkt skidor, Bodde då i ett gult tvåvåningshus som vi hyrde.
Så trist med din nackspärr. Hoppas innerligt den släpper.
kram!
Ditte
Glömde! Har saknat att läsa dina inlägg.
Kram!
Ninni
Men vad trevligt ni verkar haft det. Skönt att ni inte behövde “intensivumgås” för det kan bli lite jobbigt stundtals och då fick du sova som du brukar och ha dina lugna förmiddagar. Synd att din nacke inte gillade pizzerian. 😉 Hoppas den slutar värka snart.
Min kropp har haft lite av ett värkfnatt de senaste dygnen. Dåligt med sömn och så ont så jag intagit både Alvedon och Ipren för att ta udden av den. Jag skyller delvis på vädret (fibron) och resten på snöskottningen. Igår när jag skulle till tandläkarn hade jag så ont så sambon erbjöd sig att köra mig. Det tackade jag naturligtvis ja till och det var skönt att bara slappa bredvid i bilen. Jag orkade ändå att hämta V från dagis då hennes mamma hade en läkartid. Jag hämtade naturligtvis lite tidigare så vi skulle ha lite extra tid tillsammans. Nästa vecka ska V sova här från onsdag till fredag då mamman ska på en långweekend och vila upp sig lite. V ska vara med sin pappa över helgen och sen har hon förhoppningsvis en pigg mamma som hämtar henne på söndagkvällen.
Kramen.
Ama de casa
Men vilken härlig samvaro ni fick! Helt underbart med vänner som man inte träffat på jättelänge, men där man kan ta upp tråden i princip där man slutade senast man sågs. Fantastiska dagar!
Finskan verkar ju plättlätt 😀
Hoppas din nacke skärper till sig. Jag har också haft stora problem med nacken och drabbats av nackspärr lite titt som tätt så jag vet hur eländigt det kan vara. Speciellt om man är nyfiken och det händer nåt bakom ryggen på en… 😉 Nu var det dock länge sen. Peppar, peppar *knackar mig i huvudet*.
Mösstanten
Så fint att ni kunde återknyta och att vänskapen är så naturlig. Ni måste ha haft härliga dagar. Den där fisksoppan ska jag titta på. Det verkar vara en riktigt välsmakande variant.
ibod11 - Ingrid
Jättekul att allt var precis som förr mellan er. Men är man riktigt bra vänner så spelar tiden inte så stor roll. Jag kan tänka mig att ni hade massor att avhandla och att det var roligt att prata om allt, både nytt och gammalt 😀 Jag åker inte heller skidor längre men sugen kan jag bli emellanåt. Det ser så härligt ut. Vi får leva på minnena från forna dagar 🙂
Trist att nacken ställer till det för dig. Det brukar ta ett tag innan det går över men med värme eller nackkrage brukar det kännas lite bättre. Krya på dig.
Kram
Christian Lehmann Gisler
Spännande att läsa om er vänskap, som verkligen är vänskap, man börjar där man slutade senast oavsett hur länge sen det var!
Att sen får se alla dessa Säfsenbilder när jag själv precis vistats där……kul!
Vi avslutar alltid vår vistelse med att beställa varsin pizza från hyttan som vi sen avnjuter i stugan, i år blev det en “specialen” till frugan å en “hälge” till mig.
Bor du verkligen i själva Säfsen, byn alltså, eller nere i Fredriksberg?
Hoppas nacken blir bra snart, ha det gott! 🙂
kersko
Så trevligt det låter att återknyta kontakt med en gammal vän. Det låter verkligen som ni haft väldigt trevliga dagar. Tråkigt med din nackspärr. Hoppas att den gett med sig.
Kram
Anni
Finska är verkligen ett helt otroligt språk, så olik de skandinaviska! Men hur likt ungerskan är det egentligen?
Jag blev så imponerad när jag trodde att du också ställt dig på sådana där tandpetare! Lugnare blev jag av att läsa att du höll dig på fötterna. Näe, det ska vara turskidor med gammaldags bindning om jag ska åka platt.
Soppan verkar god, jag sitter här och blir hungrig vid läggdags.
Kicki
Åh så mysigt ni verkar ha haft det.
Men elände att det skulle sluta med nackspärr, eller vad det nu var. Hoppas att det släppt igen, men jag vet av egen erfarenhet att liknande saker kan sitta i ett bra tag.
Kram
BrittMarie
Så mysigt att träffa en “gammal” väninna sådär. Det måste ju vara underbart för henne att ha dig så nära dessa fantastiska skidspår. Synd att du inte kunde hänga med, och tråkigt med ditt nackonda. Hoppas det ger sig snart!
Till våren ska jag och två barndomskompisar åka på spa. Det ska bli roligt tycker jag. Kanske vi klarar snacket lite bättre. Vi kommer inte att behöva tala finska utan det blir ren västgötska.
Tack för omtanken om mina föräldrar. jag hoppas också att det blir bra.
Kram