Mikey Walsh växte upp i en romsk familj och tillbringade en stor del av sin barndom i en husvagn på olika platser runt om i 80-talets England. Senare i livet lärde han sig själv att läsa och skriva, och är en av få romer som skrivit en bok om sin uppväxt i denna mytomspunna värld.
Mikey fick nästan ingen utbildning under sin uppväxt. Han umgicks aldrig med några andra än romer och husvagnen blev hans värld. Samtidigt som Mikey fick tillgång till denna färgstarka och lojala kultur var hans familjeliv plågat av hot och övergrepp. Hans far var fast besluten att Mikey skulle bli boxare och började hårdhänt träna honom från unga år för att han skulle lära sig att uthärda smärta. Som tonåring insåg Mikey att han var homosexuell - något otänkbart och förbjudet för en zigenarpojke. Vid femton års ålder tvingades han välja mellan sin familj och den främmande världen utanför.

Utdrag ur boken:
"Som alla barn till zigenare hade vi uppfostrats till att inte lita på icke-zigenare, gorgias. Och framför allt litar inte zigenarna på gorgias utbildningsväsen. Man är rädd för att barnen kommer att påverkas av gorgias och förändra dem i grunden. Romerna är ett urgammalt släkte och tråkigt nog ett mycket bittert folk. De lever, andas, sover, sörjer och bryr sig endast om sina egna. De tycker inte om och litar inte på andras sedvänjor och har ingen kontakt eller vänskap med andra människor."

"Jag hatade mig själv. Jag hatade det här livet. Jag hatade det jag hade förvandlats till - en slagpåse, en hund, en slav och ett hopplöst fall. Ett skämt, i fars ögon, i hans familjs ögon, i hela det romska folkets ögon."

På omslaget till boken står följande text:
"Jag önskar att jag inte hade läst Slagskämpen. För då skulle jag fortfarande ha den framför mig. Lyckliga alla som får läsa den" Mark Levengood

Och nu begriper jag ingenting. Varför skriver han så?
Det finns ingenting positivt eller upplyftande i denna barndomsskildring. Den innehåller våld och mera våld. Alla fördomar man någonsin kan ha om zigenare besannas och mer därtill.
Mikeys öde är förfärligt och det berör, men boken är dåligt skriven, rent av uselt, han nästan raljerar med sitt lidande och sin eländiga tillvaro.
Jag får absolut ingen känsla för den stackars pojken, det är så synd för skildringen av hans öde hade kunnat bli någonting som verkligen grep tag och öppnade ögonen för hur situationen för romer har sett ut och ser ut fortfarande idag.
Många läsare har gett högt betyg till boken, jag begriper inte varför. Antagligen för att man sympatiserar med den stackars pojken.
Men min bedömning handlar om hur historien är berättad, och tyvärr gör texten inte rättvisa åt storyn.