Ett tåg stannar på spåret mitt i natten och en ensam kvinna kliver ut genom de öppna dörrarna, följer ropet ur den djupa skogen.
Så är det att läsa Andrea Lundgren, man lockas med av en ton som leder bort, till något vi inte ens kan föreställa oss.
De sex novellerna befolkas av djur: rävar, blåvalar, gäddor, katter, fåglar.
Och människor, som alla längtar efter förvandlingen.

Utdrag ur boken:
"Fågeln som skriker om natten"
Sedan finns de elaka papporna, som varken har tid eller tycker att man duger. De som försöker göra en till åtlöje inför andra, som blir fulla och förbannade och säger att man är precis som sin mamma

Novellerna är suggestiva med djurväsen som bara kan anas.

Den här boken publicerade jag en smakbit av igår, nu har jag läst ut den.

Jag tycker om novellens format där jag kan ta del av små fragment av någons liv och tankar en stund.
Andrea är en skicklig novellförfattare som skriver så att man får kalla kårar men också bara aningar om hur saker och ting verkligen hänger ihop. Hon ger inga färdiga lösningar eller förklaringar, läsaren får själv dra slutsatser.