Vi får möta de enda överlevande efter en flygkrasch i oländig terräng 1947, Hjalmtyr och hans lilla dotter. Vi vår möta Hulda, som missar planet och överlever och blir dotterns barnflicka. Vi får möta folket i den lilla fiskebyn på norra Islande, tre gårdar bara.
Men huvudpersonen är ändå den underlige pojken som är så säregen att han inte kan gå i skolan men på egen hand har lärt sig allt om flygplan från böcker han läser, och som bland spillrorna hittar ett spädbarn, svävande mellan liv och död...
En gastkramande skildring av en allvarlig flygolycka och räddningsarbetet, dels en berättelse om en autistisk pojke som blir hjälte och hittar ett sätt att ta vara på sina specialbegåvningar. En hyllning till det unika.

Utkast sid. 49
"-De hade börjat bege sig nedför sluttningen med de tyvå personer som visade tecken på liv: först gick de tre som bar Hjalmtyr mellan sig, och nu gällde det att vara varsam för att inte tappa den flämtande livslåga som de höll i sina händer, livet är ju mycket bräckligare och abruptare än döden som är seg och uthållig och ingenting kan få den ur balans, men livet tål inte ovarsamhet, det blåses ut och slocknar av den minsta pust, så det är bäst att hålla en skyddande hand över det."

Jag upplevde boken som mycket "drabbande", enkelt skriven utan krusiduller men trots det karga språket fattas inget.

Mamma hette - nej hon heter, men hon är inte helt närvarande längre, och det är anledningen till att jag skriver om min saknad - hon heter Ulla och var hemskt vacker och när jag hörde Karen Carpenter sjunga, lät hon som min mamma såg ut när jag var liten.Jag vet inte hur min mamma lät.

Mamman har insjuknat i Lewykroppsdemens. Som från ingenstans kan hon ringa dottern och be henne stiga av färjan trots att de inte rest till Finland tillsammans. Är mamma nära? Är hon långt borta?
I sin andra roman nedtecknar musikern Anna Järvinen en livshistoria i ögonblick och språkmelodier.
De är lika mycket döttrar och mammor, flickor och kvinnor, och mellan dem pågår en kommunikation som växlar mellan intimitet och avstånd. En dotter blir en anhörig, en mamma blir ett bonusbarn, men dottern är också kvar i det som varit. Hon kastas ut i världen men är fortfarande livrädd.