´Haren och jag är en fängslande berättelse om en oväntad vänskap. Samtidigt är det en vacker reflektion över tillit, hopp och vår bristande förståelse för det vilda liv som finns alldeles intill oss.
Under pandemin lämnar den politiska rådgivaren Chloe Dalton staden för landsbygden. När hon hittar en nyfödd men skadad harpalt tar hon hem den, trots att vilda harar sällan överlever i fångenskap. Mot alla odds växer en ömsint relation fram. Haren lever fritt om nätterna och återvänder till Chloe varje dag. Men varje gång den lämnar huset vet Chloe att det kan vara för sista gången.
"Tänk dig att flaskmata en nyfödd harpalt. Tänk dig att den bor i ditt hem, trummar med tassarna på ditt täcke för att få din uppmärksamhet. Tänk dig att den som vuxen sover i huset om dagarna och springer fritt om nätterna och till slut får egna ungar i din trädgård. Allt det här hände mig..."

Den här boken är den bästa jag jag har läst på mycket länge, den är skriven med så mycket kärlek och medkänsla att det går in i min varje por. Författaren har en enastående förmåga att levandegöra sin upplevelse av att plötsligt "bli med hare" och lär sig att förstå hur vilda djur fungerar och hur de ska behandlas. Läs, läs läs, du kommer inte att ångra dig!

Stämningen i novellerna påminner om Chopins etyder: sorgmod, saknad, avsked...Men det är inte uppgivet, det finns också livskraft, humor och en glöd som bränner till.
Ofta står ett barn i centrum, föräldrarna är omtänksamma och kärleksfulla, de varken dricker eller slår. Men de skiljer sig, flyttar bort, lämnar. Barnet fortsätter bo med pappa, ibland hos båda turvis. Resultatet blir inte ett livslångt trauma, men nog ett minne för livet.
Som vuxen blir han lämnad av sin kvinna som har h ittat en annan. Livet går vidare, också han hittar en annan, och gör han det inte fortsätter livet ändå. Vardagen blir lite torftigare, men inte meningslös.

Bargums personer hör hemma i en finlandssvensk helsingforsvärld, den är inte högborgerlig, inte arbetarklass. Ofta har pappan en firma, skuldsatt och inte särskilt framgångsrik, men det är inte så illa att självmord blir lösningen - då hade vi befunnit oss i den finskspråkiga litteraturen.

Jag gillade novellerna som närmade sig kåserier, lite dråpliga och allmängiltiga, med en lagom udd av allvar. Njutbar läsning!