Mathilda on kaunis ja herkkä. Loja puolestaan taitava ja luova. He ovat hyvin erilaisia, mutta heillä on vahva side: rakkaus arkkitehti Eliel Saariseen ja yhteinen koti, Hvitträsk.
Mathilda oli Saarisen ensimmäinen vaimo, Loja tointen. Kun Mathilda ja Eliel erosivat, Mathila päätyi nopeasti naimisiin miehensä läheisen työtoverin, Herman Geselliuksen kanssa. Hermanin sisaresta, Lojasta, tuli puolestaan uusi rouva Saarinen, ja molemmat pariskunnat jäivät asumaan Saarisen ja hänen arkkitehtitoimistonsa suunnittelemaan unelmakotiin Hvitträskiin.
Mathilda on romaani näistä naisista, heidän valinnoistaan - myös niistä, jotka tehtiin heidän puolestaan. Biofiktiivinen romaani leikittelee historiallisilla faktoilla ja luo opookkia, joka tulkitsee taidokkaasti oman aikansa kohuliittojen dramaattisia seurauksia.

Eliel Saarinen var en världsberömd arkitekt som bland annat ritat Helsingfors Järnvägsstation.Han levde 1873-1950

Underbart välskriven, intressant, varm och spännande som ett kammarspel.

Barnen är mina. Bara mina. Det är så det känns. Det är det som är sant

De sitter mittemot varandra vid köksbordet. Liz och Henrik. De är fortfarande gifta. Men kanske inte länge till.
Det är sjuttiotal i Kyrkslätt med spår efter oljekris och den ekonomiska skulden till Sovjet. I samhället talas det om dagvård och kvinnans frigörelse. Mannen som vill ta hand om sina barn är en anomali.
Kvinnan som vill skilja sig har begått hor. Släktingar, vänner och rättsinstanser talar om barnen - barnens bästa - men vems sanning.
Släktingar, vänner och rättsinstanser avlägger vittnesmål om familjen. Alla talar om barnen – barnens bästa – men vad är sant och vems sanning gäller?
Det är en familj som går sönder vid köksbordet. Vad innebär det att vinna eller förlora en skilsmässa? Sista paret ut är en historisk roman med självbiografisk botten.
Realistisk och välskriven. Tydliga kapitel där olika personer kommer till tals

Huvudpersonen inser att hans nyår som vanligt är på väg att bli en katastrof. Han bestämmer sig för att boka en resa till solen, närmare bestämt till den spanska turistön Lanzarote.
På en av hotellets arrangerade utflykter träffar han den sorgsne polisen Rudi från Bryssel och det tyska paret Pam och Barbara. De fyra ger sig ut på egna öäventyr i öns vulkaniska landskap. Men Rudi håller sig på sin kant, efter att ha träffat anhöängare till den extrema raelianska rörelsen på marknaden i Teguise har han tankarna på annat håll.
Lanzarote utspelar sig vid tiden kring ett fruktat millennieskifte. Snart kommer världen att förändras, gå in i ett nytt skeden, och skälvningarna kan redan anas. Turism som löpt amok, en sekt där människorkloning står på dagordningen - allt skildrat med den samhällskritiska skärpa och klarsynt ömma blick på människorna som är typisk för författaren.
Detta var en av de märkligaste böckerna jag läst, så kort och i mitt tycke rätt intetsägande. Men, tack och lov, i slutet av boken finns ett Efterord signerat Kristoffer Leandoer, tack för det!
Efterordet öppnade upp vad som helt doldes för mig vid läsningen, detta var alltså innan vår egen tids hemsökelser - pandemi, skenande global uppvärmning, krig i Europa, energikris, ekonomisk kris, miljontals flyktingar, växande klyftor. Alltihop logiska följder av den förblindade, övermätta men ändå otillfredsställda västerländska liknöjdheten.
Jag tror att jag i mitt huvud kommer att återkomma till den här dekadenta kortromanen för den väcker ändå rätt många tankar....
Om du läst den, kommentera gärna vad du tyckte!