Imorgon är det en vecka sedan Daniel fick somna in.
Tiden har gått både snabbt och långsamt, dagarna känns evighetslånga, ändå tickar tiden på.
Som vanligt är det lättast att se hur jag mår genom att titta på mina händer…
Jag har lovat mig själv att komma ut i friska luften…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor