Date med två favoriter
Paulina, barnbarnet, avslutar sin semester den här veckan, och jag passade på att fråga om vi kunde ses i stan någon dag
Jag hade inte några planer för dagen mer än att få träffas och umgås med henne och Noelle innan jobb och dagis och allt annat upptar det mesta av tiden.
Vi styrde kosan mot stadsparken som ligger lummigt och fint strax intill Falu lasarett.
Kompisar!
I dammen finns gula, vita och röda näckrosor!
Vi går till Ryggåsstugan för att fika…
..och kände oss uttittade mest hela tiden
Mata fåglarna fick man inte, oops, råkade visst tappa några smulor på marken….”ler”
Vi träffas inte så ofta så varje gång märker jag hur mycket Noelle har lärt sig, framför allt att prata.
Mamma Paulina kan förstås tolka henne bättre än jag som numera kallas ninni…
Noelle kan säga mamma och mommo men momi blev svårare så det blev alltså ninni, och det duger bra!
Ninni älskar Nulle!
Någon blev visst utan fika och protesterar…
En liten lekplats i parken
och när vi är på väg att gå därifrån kommer en tant fram och pratar med oss och frågar om vi varit och tittat på den svarta gubben uppe i skogen!
Snart förstår jag vad hon menar, jag har läst i tidningen om en svart staty som ska finnas här någonstans och som väckt en del uppmärksamhet.
Tanten säger att det är alldeles nära, så vi bestämmer förstås att gå o kika.
Trots att stadsparken som namnet antyder ligger mitt i stan så har den skogskaraktär och man hör knappt trafikbruset här!
Och nu ser vi något skymta fram
Vad gör skulpturen här inne i skogsdungen?
Och vad har han på huvudet??
Vi googlade, ”ler”
SKulpturen heter Man with drapery och konstnären är den norske Fredrik Raddum.
Det pågår ett projekt i Region Dalarna som heter Gestaltad livsmiljö, där man har för avsikt att skapa lågmälda konstupplevelser i Falun.
Den här skulpturen har fått en hel del uppmärksamhet och då har väl projektet nått sitt syfte?
Går man här i skymningen och anar en mörk skugga bakom träden kan nog den här skulpturen upplevas ganska skrämmande tycker jag.
Vi vinkar hejdå till gubben och går vidare in mot centrum
Vi stannar till vid Stortorgets springcykelbana….jag slapp springa!
Så var det dags att åka hemåt, flickornas buss kom först och Daniel och jag hann sitta och titta på folkvimlet en stund innan vi återvände till lugnet på landet efter en mysig eftermiddag
Synnøve Irene Kjerstad
Tack för att jag fick följa med på eran stadsdag. Hör nästan hur hon skrattar när hon gungar. Ska se om jag kan få till några rader på bloggen idag med. Kram från nabon.
Paula
jag får passa på att umgås och lära känna den tjej som bor nära mig, den andra bor ju i Stockholm så henne träffar jag bara ett par gånger om året…Kram från pörtet
Jossu
Vilken härlig dag. Jag ”råkar” också tappa lite mat när jag ser en hungrig fågel eller en katt som tittar bedjande på en.
Minton
En härlig utflykt med dina favoriter. Tycker Noelle har blivit längre. Kan också höra skrattet när hon gungar. På fiken inne i Växjö är det väldigt mycket kajor om man sitter ute. De tar fika brödet på bordet om man inte är observant.
Nu blir det en tur med herrn i huset ??
Paula
Kajor är ju rätt stora fåglar, vet inte om jag vet skillnad på dem och kråkor, oops. Vilken tur att jag inte äter fikabröd!
Kramen
Anna-Lena
En så fin bild på Nulle och Ninni! Den borde du göra en tavla utav.
Kul med installationer i skogen, bara man vet om vad det är. På ljusan dan har man väl koll…. och vem går i skogen i mörker? Så det var en kul grej!
Har aldrig ätit ”matvåffla”. Ser ju supergott ut. Borde prova någon gång. Stor kram!
Åke
Så talande bilder ? Kompisarbilden tar priset ?? Där ser man att två trivs på riktigt.
LillaSyster
Så mycket kärlek =) Ha det bäst fina Paula!
ibod11 - Ingrid
Härligt och såå kul att få hänga med under er mysiga och sköna dag. Jättefina bilder och jag gillar verkligen den med dig och Noelle. Vilken värme och kärlek den bilden utstrålar. Men alla bilder är fina och vad spännande med den svarta gubben. Kul att det satsas på konst på oväntade platser men nog skulle man bli lite rädd om man kom gåendes där i skogen i halvmörker.
Kram
bpz3
Ja, jag ser ju Noelle ungefär lika ofta som du… Så stor hon har blivit. Hon är fortfarande lika söt som när hon bara var några veckor gammal. Du kan inte förneka släktskapet om man säger så.
En springcykelbana – imponerande. Det har vi inte här. Är det lånecyklar på banan, då jag ser en ensam, obemannad cykel parkerad där.
Den där skulpturen mitt i skogen/stadsparken är ju annorlunda. Tur att han har en guldmössa på sig, så att man ser honom när det är mörkt. Gillar statyn, men kan tycka att han är lite malplacerad. Mitt i stan utan träd runt omkring hade vara en roliga lösning. Då hade troligen fler personer sett honom också…
Paula
Ja det är lånecyklar och lånehjälmar vid cykelbanan. Alltid när jag passerar Stora torget är ungar där och cyklar. så det verkar poppis. Snart når nog Noelles fötter marken så hon kan springa själv utan att mamma stöttar.
Äventyret framtiden
Ett så fint inlägg, kärleksfullt och ömsint. Gubben i skogen, hahaha…allt hittar man på också. Han kan ju vara riktigt skrämmande för djur och människor i både dagsljus och mörker. Men bra gjord är han.
Allt gott Ninni och Daniel! <3
Ditte
Vilken trevlig dag ni fick tillsammans. Trevligt att hänga med tyckte jag det var.
Och lika bra att passa på att ses innan jobb och förskola tar vid.
Intressant med ”gubben i skogen” . Men kanske är det inte så många som tar sig vägarna förbi för att titta. Lite synd förstås-
Matvåfflorna med räkor såg väldigt goda ut. Var länge sen nu jag testade så dags igen snart. Och räkor är ju en favorit-
Kram!
Mirjam Halvarsson
Ja en mysig eftermiddag har du verkligen haft 🙂 Det verkar finnas nåt nytt att se varje gång du gästar Falun och så kul att du delar med dig till oss andra <3 Kram fina du!
Paula
I våras sa jag till dottern att snart måste vi besöka gruvan. Där finns så mycket att se och insupa, både ovan jord och under. Tror du vi har varit dit? Nä….få se om vi hinner innan säsongen är över! Kram
Anki
Ser ut som en riktigt mysig dag … och de där våfflorna ser verkligen smaskiga ut! Härliga bilder!
Kram
Paula
Det var roligt att få rå om de två yngsta, det har nog aldrig hänt. Saija brukar alltid vara med, men denna gång jobbade hon. Kram
Kicki Fredlund
Så härligt att få gå på promenad med de käraste.
Åter passerade vi en av dina boplatser, det var i lördags när vi åkte genom Sundborn. Jag funderade på var ditt hus låg.
Kram
Ninni
Vilken härlig mysdag!
Intressant med ”gubben” i skogen men jag skulle inte vilja möta honom ensam i skymning utan att veta att det bara är en skulptur för den såg verklig ut på håll.
Kramen.