Livets glädjeämnen!

Den ödesdigra skidfärden 2004

Av
den
31 december 2017

Ett gammalt minne dyker upp hos min dotter idag, kan bara länka och gå gärna in och läs!
Det slutade lyckligt, tack vare alla underbara bybor som var ute och letade…

Årets upplaga av mitt barnbarn Simon

TAGS
11 kommentarer
  1. Svara

    BrittMarie

    31 december 2017

    Oj,oj vilket äventyr! Det måste varit hemskt för er, men vad fint att det slutade bra.
    Gott nytt år! Snart är det 2018.

  2. Svara

    Mia

    31 december 2017

    Åh fy sjutton vilken upplevelse…vilken ångest!!! Jag kan bara föreställa mig känslan på ett ungefär…har ju bara hunden att relatera till, det räckte!
    Ha nu ett gott nytt år, fina du…kram på’re

  3. Svara

    Anki

    31 december 2017

    Ojojoj … så hemskt … och så skönt att det gick bra – vilken härlig uppslutning av alla människor!
    Ha nu en fin Nyårsafton och så ett Gott Nytt År!
    Kram

  4. Svara

    miatankar

    31 december 2017

    Så fasansfullt! Visste du något om dramat under tiden det pågick? Tur att de blev funna i tid och inte fick bestående skador.

    Som väl är har jag sluppit alla sådana erfarenheter. Det värsta och mest oroliga när min ena son krockade/blev påkörd när han var 10 år gammal och innan vi visste vad för skador han fått, några timmar senare kunde vi andas ut. Det räckte så gott med oro för barnet. Att inte veta var de finns och tiden rinner på, ja, det vill jag inte ens veta.

  5. Svara

    BP

    31 december 2017

    Hemskt! Å såååååå fint att det slutade lyckligt tack vara Staffan. Fantastiskt att så många ställde upp och letade. Vilken mardröm som förvandlades till ett lyckorus tack vare Staffan.

    Gott Nytt År till dig!

    PS. Din dotter är väldigt lik sig, både till utseende och vad gäller fotointresset. DS.

  6. Svara

    eva g

    31 december 2017

    Gott Nytt År vännen
    Kram/ Eva

  7. Svara

    Carina Larsson

    1 januari 2018

    Men fy vilka hemska timmar de hade! Jag kan förstå känslan eftersom min vuxne son körde fast med skoter (ensam) långt in i skogen för ett par år sen. Han försökte få upp skotern men fick ge sig. Lyckades ringa hem trots att det är dålig mottagning i området. Min pappa(!) gav sig iväg på skoter men sen hörde vi inte av honom heller. Till sist fick jag tag på en kompis till sonen som bor tre mil härifrån tog med sig en kompis och sin skoter och åkte fem mil med bil och släp för att sen först rädda min pappa som också kört fast och sen hittade han min son. De fick upp skotern och körde tillbaka till mina föräldrars stuga. Bil hem till oss och när han sen låg på vår säng så såg vi att vi var tvungen till sjukhus med honom. Ambulansen kom och tog med honom och mig till Bollnäs sjukhus där han fick tina upp under deras översyn. Det hade kunnat sluta illa men tack vare en massa bra omständigheter så slutade även det lyckligt.
    Kramen.

  8. Svara

    "LillaSyster"

    1 januari 2018

    Mardröm för alla inblandade -kloka killar som tog skydd under granen och som märkt ut sin plats med skidorna. En riktig hjälte som hittade dem i tid. Nu önskar jag dig och Simon en fin start på 2018. Kram

  9. Svara

    Karin Eklund

    1 januari 2018

    Den allra värsta mardrömmen som till all lycka slutade bra! Ingen vill vara med om liknande. Jag ryser vid tanken och blir varm av glädje över att allt slutade lyckligt.

  10. Svara

    Hillevi

    2 januari 2018

    Den mardrömmen med det lyckliga slutet blir ett par fina kapitel i den bok som du alltså m å s t e skriva. ?

  11. Svara

    Astrid Larsson

    2 januari 2018

    Åh fy vilken mardröm

Svara Astrid Larsson / Avbryt svaret

Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Kategorier
Statistik
  • 127
  • 280
  • 1 560 841
  • 4 483
  • 57 200
Sök här