Det räcker inte att se bra ut…

…man måste också kunna se bra!
Jag var nyligen hos optikern för min årskontroll och det var inte några muntra miner efter den.
Jag har sedan urminnes tider haft svårt med mörkerseendet. Nu behöver jag sällan se så noga när det är mörkt men det påverkar också min syn genom färgade glas, alltså solglasögon.
Jag har provat otaliga under åren senast bara för ett år sedan. Det var nästan så jag gick in i telefonstolparna när jag gick på gatan med dem på näsan! Alltså bytte jag ut de glasögonen mot klara glas. Synd tycker jag för att kisa i solen är ju inte så kul, och kråksparkarna man har vid ögonen börjar likna knäveck..
Nå, nu fick jag träffa en ny optiker som gjorde en grundlig undersökning och jag förstod ganska snart att min syn hade förändrats.
Jag hade rätt i mina aningar, min syn har blivit märkbart sämre bara under det senaste året. När jag målar får jag allt oftare ta hjälp av förstoringsglas och jag har ökat textstorleken på datorns bildskärm.
Men det var inte bara nya glasögon jag behövde, jag behöver också besöka en ögonklinik för jag har troligen också gråstarr.
Eftersom det är sommar får jag förhoppningsvis kallelse i höst men redan i mitten av juni ska jag få ersätta mina glasögon mot ett par som fungerar bättre.
Jag är medveten om att gråstarr är vanligt, nu när jag googlade förstod jag att det nästan är regel mer än undantag att man drabbas efter fyllda 65.
En operation är ingen krånglig åtgärd, det är snarare löpande-bandet-principen som gäller och snart är jag förmodligen en i kön.
Det känns bra att man förhoppningsvis genom att byta linsen i ögat kan förbättra synen rejält.
Jag har flera vänner som opererat ögnen med gott resultat.
Nu fortsätter jag titta genom kameralinsen och hoppas att min nya kamera varken har gråstarr eller andra bekymmer….
Jag har haft problem med ryggen till och från, jag kan vakna på morgonen av att det hugger till direkt då jag försöker kravla mig ur sängen. Sen får jag ont vid minsta obetänksamma rörelse, något som känns väldigt begränsande. Sen är plötsligt det onda borta….tills nästa gång.
Nu var nästa gång igår då jag tog en längre promenad utan att ha en aning om att ett kliv upp på en hög sten för att få bättre kameravinkel skulle orsaka ”ryggskott”.
Idag har jag alltså vilodag, nu vill jag bara bli bra och ta det lugnt inför resan nästa vecka. Jag har ju planerat att vara igång under dagarna i Helsingfors från morgon till kväll!
Här kommer några bilder som belöning för att du orkat ända hit…

Hosjöholmen är en lantlig idyll och ligger bara ett par kilometer från pörtet

Den här gången gick jag längre än jag brukar och upptäckte då att hästgårdarna står tätt, såg säkert ett trettiotal i flera stora hagar, ingen behagade uppmärksamma mig!

Så här kan man pryda sin yttervägg!

Här är något spännande på gång! Ett flertal bilar stod parkerade längs landsvägen och långt nere på ängen var festbord uppdukade. Den här trevliga kulissen gillade jag skarpt, hade hoppats få se kanske ett brudpar, men icke!
Igår gick jag åter längs Hosjön fast från andra hållet, min plan är att gå sjön runt ca en mil, men då ska ryggen vara i gott skick.