En onsdagkväll…
Vi sitter i soffan framför teven.
Telefonen ringer, en sprudlande glad bonusdotter Tezz
berättar att hon kommit in på lärarhögskolan! På sitt förstaval! Grattis tjejen!
Hon har pluggat hårt vid sidan av sitt heltidsjobb för att höja betygen, och det lönade sig.
På köpet hade hon fått ett nytt extrajobb också…..
Det går tre minuter.
Telefonen ringer, nästa bonusdotter Veronica i luren:
“Jag kom också in!”
“Vadå in?”
“På Uppsala universitet, lärarlinjen!”
“Men du ska ju inte plugga! Du ska ju ta ett sabbatsår och jobba har du sagt?”
“Jo, men jag sökte bara för att se om mina betyg räckte! Och det gjorde dom, men jag ska inte börja i höst!”
Jaha, så bägge systrarna har tänkt sig en karriär som
FRÖKEN!!!
Ja lycka till tjejer, det blir säkert bra när det blir färdigt…
Som avslutning på kvällen satt
barnbarnet Simon och jag o pratade i soffan. Gubben skulle upp tidigt och hade gått o lagt sig.
Och vad sporde vi vise om?
Jo, om LIVET! Och då kommer man ju också osökt in på döden…
Avslutningsvis sa Simon:
“Jag tror inte man kommer till himlen och jag tror inte man föds pånytt. Man bara lever och så dör man. Varför lever man egentligen?”
Nä, momi har inte alla svaren…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Monica
Ja inte är det lätta frågor som barn ställer om livet. Men det ger ju en annan något att fundera över också……
*kramen*
mariannE
Vilka goa nyheter!! Jag säger då det!! Sånna fina tjejer. STORT Grattis förstås till denna “bragd” … ja, jag kallar det så!
Och grabben som i så unga år redan filosoferat om livet och döden … Huvudsaken att var och en får bilda sej en egen ide om det hela, eller hur? // Angående beräkningarna i bloggen … Kan nog vara så att jag räknat fel … räknade om i alla fall och hamnade på ungefär samma. Om nu 10.000 meter är en mil vill säga – men det kanske ditt barnbarn kan svara på? … Du jag har nu läst: ” Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter” och Frestelsernas berg” och har påbörjat Fru Björks öden och äventyr” … kan inte sluta läsa … precis i min smak. Lundell har inte jag heller läst. Nåt att tänka på// Jodå sonen gymmar 2-3 dagar i veckan badar inte här i Åsunden men har badat i Halmstad.
Idag har han hjälpt tanterna att bära vatten för vi har haft stor vattenläcka åsså pillar han och grannen med moppen ; ) … Kramen/
M
Anki
Grattis till tjejernas framgångar inom skolverket. Snart är de fröknar på mer en ett sätt…*ler*. ((fyndigt va?!))
Döden, ja de e ett konstigt fenomen. Något man kan diskutera både länge o väl utan att igentligen komma någonstans. Jo jag tror de finns något mer där bortom. Annas vore de väl meningslöst, ja menar så liten tid vi fick annas en del bara några år, andra upp mot 100. Personligen tror jag man mellanlandar någonstans och sedan kommer tillbaka i en annan gestalt. Så när resan fortsätter, ja de e då sorgen för de som står kvar lättar något, ja helt omedvetet naturligtvis.
Kram Anki
Anne-Lie
Godkväll… Jo, aw kanske åker in i medeltiden i morron…å kanske vågar ha sin cojbojhatt då, bland alla andra udda personligheter…. aw skrattar också åt sig själv… men eftersom man är mest ensam å sen ska återberätta det man upplevt, så blir det inte riktigt samma sak. Har ibland tänkt tanken att man skulle försöka bli lite mer normal.. men hallååååå… fy vilket trist liv man skulle ha då… Nä, lite halvgalet här uti boshen får man allt vara om man ska ha sig nåt kul…
kram å godkväll
Pia
Va roligt att båda systrarna kom in.
Minsann inte så lätt idag att komma in överhuvudtaget. Idag har jag badat Paula igen.. nu du har graderna stigit en bit.. 18/19 såkert idag. Skönt med ett dopp då det är varmt.
Ha de nu riktigt fint med dej..
Kramar om
Tina
De är finurliga de där barnen. Otilia funderade oxå över döden 4 år gammal o hon sa att när man är 20 år då är man gammal och dör av sig själv…. 🙂
Kram