Frossar vidare i helgminnen!
Luften gick liksom ur när flickorna åkte…
Det blev tyst, och ensamt…
Men jag har så många fina minnen nu, och en del visar jag här, kan kännas tjatigt för en del, men jag som träffar framför allt Vanessa så sällan kan inte få nog!
Djuren var ju verkliga isbrytare när vi i början var lite blyga för varandra…
I början var det svårt med namnen, sen döpte Vanessa om Astrid till Svarta Pölen, hon tyckte hon flöt ut som en svart pöl när hon lade sig och rullade, o visst har hon väl rätt!
Blinka gillade hon också skarpt och så fort vi gick på trafikfri gata fick hon gå med henne i koppel.
Hon var varlig och mjuk i sina rörelser när hon tog på halsbandet, så Blinka vande sig snabbt och tyckte inte hon var så läskig som andra barn!
Dessutom kan hon ju ha något gott man kan få smaka på, äpple är väl ingen favorit men det får väl duga!
Nere vid badstranden upptäckte vi till vår förskräckelse att den redan var tingad, av tusentals små grodyngel!
Lätta var dom inte att fånga, men skam den som ger sig, man måste ju få titta på nära håll!
Sen valde Vanessa att gå i vattnet lite vid sidan om, men oj så stora stenbumlingar det låg där i vattnet.
Vanessa hävdade att hon kan simma, och egentligen narrades hon inte, hon kan simma under vattnet! Men någon gång tar luften slut och man måste komma upp och då var ju orken totalt slut.
Så mera träning behövs, inget problem då hon älskar vatten!
Besöket på vildmarkslekplatsen var också uppskattat, och jag kunde inte välja foto så det fick bli många!
Ur barnamun:
Vanessa tittar på mig och säger: “Jag trodde du skulle vara finare…”
(hon menade nog inte att vara oartig utan jag tolkade det som att hon kom ihåg mig som yngre, kanske var jag inte lika gråhårig heller för två år sen)
Jag hade laddat med tonvis av jordgubbar och glass, då utbrister Vanessa: Momi, lova att innan jag åker hem så bakar du lussebullar!
Nu hoppas jag det inte dröjer så länge innan vi ses igen! För vad ska hon säga om mig då??
Det verkar lugnt i bloggosfären och på sociala medier, säkert ett sundhetstecken att man väljer annan sysselsättning under den korta sommaren.
Men det gäller inte alla, efter ett par datorlösa dagar har jag abstinens.
Så jag kör på som vanligt, jag har ju ständig semester!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
ibod11 - Ingrid
Det blir inte ett dugg tjatigt. Jag tittar väldigt gärna på alla härliga bilder från det fina besöket och gläds med dig för att du fick så roliga dagar med ditt barnbarn. Det är alltid kul att titta på barn som visar glädje och av bilderna att döma trivdes Vanessa fantastiskt bra med sin Momi 😀 Det är klart att det blir tyst och tomt efteråt och jag hoppas också att ni snart kan ses igen.
Kram
Ditte
Så härligt, glada och fina bilder! Och vilken glädje för dig att rå om Vanessa dessa dagar. Hoppas att ni snart ses igen. Verklig kvalitetstid och lycka.
Tjatigt? Absolut inte.
Kram!
Ama de casa
Vilka härliga bilder från en underbar helg! Förstår att det blir tomt nu, men hoppas att ni ses snart igen!
Vilket braigt namnbyte på Astrid där också 🙂
Carina Larsson
Åh, vilka härliga bilder av Vanessa! Vad fin hon är och bra med djur också men hon är ju ditt barnbarnsbarn så jag är inte ett dugg förvånad.
De är roliga ungarna och har ju inte alltid känslan för vad och hur man säger saker.
Lilla V var hos sin gammelmormor medan E var och handlade åt sin mormor. När E sedan kom tillbaka tyckte V att de skulle leka. De skulle leka prinsessan, drottningen och draken. Min mor förstod att hon varken skulle få vara prinsessa eller drottning så hon frågade V om vilken hon skulle vara. “Draken” sa V. “Det där var inte speciellt snällt” sa E till V. V tittade på sin gammelmormor och sa “Gammeldraken! Du får vara gammeldraken, gammelmormor!” 😀
Kramen.
BP
Vilka fina minnen från helgen. Blir glad att se dina fina bilder och läsa texten. Älskar när barn säger det de känner utan att tänka först. Barn är ärliga och rakt fram – för det mesta i alla fall.
Å det är då inget fel på söta Vanessas “fantasi” och föreställningsförmåga – namnbytet på Astrid var klockrent!
Tänkte på Astrids vänstra tass (höger på bilden alltså;-). Den ser ut som en gnagare. Vilket foto!
Eva-Lena
Åh, nej det blir inte tjatigt alls med fina bilder på söta Vanessa! Så stor hon blivit, och om möjligt ännu sötare än innan!
Underbart nytt namn på Astrid, barn är så logiska och samtidigt fantasifulla! Så klart insåg väl alla dina fyrfotingar ganska snabbt att det här barnet inte ville dem annat än väl. Vår Tove är precis som sin moster i den åldern mer djur än människa. Grannen har en hund som är lynnig mot barn, men på något märkligt sätt är han from som ett lamm mot henne. Jag som nästan alltid varit hundrädd är förundrad.
Vi var som vanligt – höll jag på att säga – utslagna när det blev storhelg. Inte ens en sillbit åt vi. Roland fixade stuvade makaroner och stekt falukorv på midsommarafton, det älskar vi bägge, men vi var säkert ensamma om det.
Det här med hur barnbarnen (alla har ju inte barnbarnsbarn) ser på en har jag inte funderat så mycket på, men Kalle sa till mig någon gång i fjol att ”mormor du kan laga allting”, det var en rar komplimang. Om sina föräldrar brukar hans syster nio år säga att mamma hon VET allting och pappa
KAN allting; Man ska hedra sin fader
och sin moder.
Jag har däremot en uppfattning om hur jag ser på mina barnbarns mormor: Foton från Malin och Tommys 40-årsfest och Spanienresan fick mig att utbrista: Att om jag kände mig lika ful som jag ser ut skulle jag aldrig gå ut! Där sitter och går en grå böjd gammal gumma i min fina älsklingsklänning!!!
Till helgen får vi njuta av Bojan och Bill när
föräldrarna äter 60-årsmiddag med deras farmor. Bättre nattgäster kan man inte ha. Dock skulle jag ibland vilja ha bara ett barn åt gången, både för barnens och min/vår skull. I samband med Malins och Tommys fest sov tre ”djupingar” här. Roland konstaterade att barnavårdsnämnden (!) nog inte skulle gilla att tre barn mellan 5 och nio år vid 22-tiden en lördag kväll kommer infarande på Willys för att få sitt rättmätiga lördagsgodis, och i släptåg med en grånad mormor och en bonus-Roland!
Kraka
Bilder är alltid trevligt. Hu så många grodor det kommer att bli av alla ynglen. Men någon av dem måste väl vara en prins?
"LIllaSyster"
Jag blir alldeles lycklig av de fina bilderna och du gör helt rätt i att visa många! Du förstår vilket minne hon har från den här midsommaren resten av livet =) Svartapölen….inte alla katter som har indiannamn. Önskar dig en bra onsdag, här ser den ut till att bli en blöt sådan…..men då slipper jag att vattna till kvällen =) och jag ska ju ändå stå inne och jobba så låt det regna då! Kram
Mirjam Elisabet Halvarsson
Men Paula, det kan ALDRIG bli tjatigt!!! Däremot kan jag bli avundsjuk, eftersom jag varken har barnbarn eller andra småttingar i familjen… Underbara, fina bilder bjuder du på, kram på’re
Anki
Jag förstår att det blev tomt när de åkt … och jag förstår att du längtar tills ni ses igen! Helt underbara bilder – och såna kan det inte bli för många av! Så skönt att Blinka accepterade Vanessa så bra och härligt att Vanessa verkar så mjuk och fin med djuren.
Ha det gott!
Kram
Kina Hellquist
Tror att barnbarn och barnbarnsbarn gillar att vara med sina mor/farföräldrar i de flesta fall. Det blir inte så kravfyllt och de kan slappna av på ett helt annat vis. Barn blir så matade med aktiviteter nu för tiden, så jag förstår inte hur dom orkar. Mina barnbarn säger ofta: “Det är så skööööönt att var hos dig farmor!”
miatankar
Med den yngsta generationen på besök brukar det inte bli så mycket vila. Man får försöka hänga med, vila får man göra senare 🙂 En supersöt tjej som verkar ha vana vid att umgås med djur och vad gör det att djuren döps om litet ibland.