Historien om Styggen

Redan i början av våren hade vi tänkt åka och titta på Styggens stuga utanför Frösaråsen, men då var väglaget sådant att vi fick tänka om. Det var helt omöjligt att ta sig fram på tjälskadad mjuk skogsväg.
Men i helgen gick det bättre!

styggen3

Vi parkerade bilen vid informationstavlan och traskade rakt in i spenaten.
Mitt i skogen var en fin gärdsgård uppsatt och man kände historiens vingslag.

styggen4

Och innanför gärdsgården står en liten och mycket annorlunda stuga!

“Styggen” eller Carl-Olof Persson, blev under sin levnad känd som trollkunnig och försvuren till mörkrets furste.
Han levde i sin simpla boning som han själv byggt, med ena gaveln bestående av en sten som fick tjänstgöra både som spis, mur och gavelvägg.
Sitt trots mot socknens mäktige män och kyrkan gjorde honom fruktad och hatad, kanske också rentav beundrad av en del.

styggen5

Han föddes 1828 i byn Frösaråsen och blev dräng i Lövkullen i 20-årsåldern. Där träffade han sin blivande hustru Carin. Han blev dräng hos svärföräldrarna och tog över gården när de blev gamla och skröpliga. Paret fick 4 döttrar och 2 söner, sönerna dog bägge i 1-årsåldern.

styggen7

I det militära fick han av befälet heta Snygg eftersom han var regementets ståtligaste karl, sades det. Namnet kom sedan att förvanskas till Stygg eller Styggen och följde honom livet ut.

styggen8

Orsaken till öknamnet var hans påstådda svartkonst. Även patron och prästen hade respekt för hans förmåga, därom vittnar alla skrönor om honom som trollkarl och tjuvskytt.
Han byggde stugan 1875 och kanske hade han genom sitt tjuvjagande kommit i delo med bruksherrarna då han inte fick bo kvar på sin gård.
Han bodde här i stugan till sin död 1906, 78 år gammal.
Han hade då varit änkling sedan 1889.
En ny kvinna kom in i huset 1893, då pigan Ulla Gustafsson flyttade in. Hon och hennes bror Karl bodde här några år efter hans död, därefter blev stugan hölada och förföll.
1979 restaurerades den i Säfsnäs Hembygdsförenings regi men brann ner 1997. 1999 startade återuppbyggnade och år 2000 invigdes den nyuppförda stugan.

styggen11

När man ser sig omkring lägger man märke till att ingenting, varken buskar eller gräs verkar trivas kring stugan.
Detta ska enligt sägnen bero på att Styggen uttalat en förbannelse att när han inte längre fanns skulle inget kunna växa där, något som verkar stämma än idag.

styggen12

Han sa också att den som tar något med sig därifrån ska drabbas av olycka.
I stugan står en gjutjärnsgryta som kom dit för några år sedan.
I den låg en lapp där någon skrivit bla. “Jag lämnar nu igen grytan som jag i ungdomligt oförstånd tog härifrån för många år sedan. Livet har varit ett helvete och jag hoppas nu när jag lämnar tillbaka grytan att jag också ska få en bättre tillvaro under den tid jag har kvar att leva.”

styggen10

Visst är det roligt med gamla skrönor, och viktigt att de tecknas ner så kommande generationer får tillfälle att ta del av dem.
Kanske blir den egensinniga Finnkäringen i pörtet så småningom en egen skröna :mrgreen:

0

9 Comments:

  1. Så många intressanta utflyktsmål Ni har däruppe! Det finns det säkert här också om man hade råd att åka omkring. Utan hundar vill säga! Men tur att Du skriver om Era så man får sig lite lärdom om Dalarnas gamla ställen. Sånt är väldigt intressant!
    Tar en längre bloggpaus och meddelar när jag återkommer! Hälsar naturligtvis på här som vanligt. Önskar Er en fin sommar!
    Kram och ha det så gott! :smile:

  2. Vilken spännande berättelse. Säkert fanns det fler som han på flera håll i skogarna. Väldigt viktigt att det bevaras till kommande generationer.

  3. Första fotot: den vackraste gärdesgård jag sett på bild, vilket hantverk och vilket vackert foto.

    Fascinerande historia. Som släktforskare vet jag ju att soldaterna fick nya namn, korta och gärna enstaviga så de gick lätt att skrika ut, i stället för Persson, Andersson osv som det fanns många av. Mannen måste ha varit både snygg, intelligent och en smärta i stjärten för de som gav honom fulnamnet Styggen. Vanligt att den man inte rådde på med justa medel förtalade man, så ock idag. Stugan var ju genialiskt byggd med stenen som murgrund för spisen! Förbannelser tror jag inte på, även om jag själv skulle vilja kunna “utslunga” dem ibland…
    Så många intressanta liv det funnits och så få som dokumenteras för eftervärlden. Tack för det du bidrar med!
    Idag blommar häggen så det doftar över hela nejden, härligt.
    Trevlig helg i pörtet.

  4. P.S: Blir alltid så glad när jag läst din blogg. D.S.

  5. Vilken härlig berättelse. Det fanns nog gott om orginal förr i världen (finns väl än, men nu för tiden har dom kanske inte samma möjlighet att visa det).
    Det finns nog mycket intressant att se i bergslagsskogarna ;-)
    Kramen

  6. Tack för utflykten och den intressanta berättelsen. Jag älskar så´nt här! Kan gå länge vid gamla torpställen och fundera på hur de levde där då en gång för länge sedan…
    Visst finns det mycket spännande runt oss, bara vi tar oss tid…
    Ha det gott!
    Kram

  7. Skrönor eller inte så finns det nog alltid en ganska så stor del sanning i dessa berättelser, älskar sådant;)
    Hoppas att den person som lämnade tillbaks grytan fick ett mer harmoniskt liv!!
    Idag har jag krupit omkring i myllan på min slåtteräng, helt otroligt vad fort allting händer i naturen!!

    Ha en fortsatt fin helg!

    Kramen

  8. Kul att du delade med dig historien om Styggen.

  9. Vilken intressant berättelse! :)

Kommentera