Historien om Styggen

Redan i början av våren hade vi tänkt åka och titta på Styggens stuga utanför Frösaråsen, men då var väglaget sådant att vi fick tänka om. Det var helt omöjligt att ta sig fram på tjälskadad mjuk skogsväg.
Men i helgen gick det bättre!

Vi parkerade bilen vid informationstavlan och traskade rakt in i spenaten.
Mitt i skogen var en fin gärdsgård uppsatt och man kände historiens vingslag.

Och innanför gärdsgården står en liten och mycket annorlunda stuga!

“Styggen” eller Carl-Olof Persson, blev under sin levnad känd som trollkunnig och försvuren till mörkrets furste.
Han levde i sin simpla boning som han själv byggt, med ena gaveln bestående av en sten som fick tjänstgöra både som spis, mur och gavelvägg.
Sitt trots mot socknens mäktige män och kyrkan gjorde honom fruktad och hatad, kanske också rentav beundrad av en del.

Han föddes 1828 i byn Frösaråsen och blev dräng i Lövkullen i 20-årsåldern. Där träffade han sin blivande hustru Carin. Han blev dräng hos svärföräldrarna och tog över gården när de blev gamla och skröpliga. Paret fick 4 döttrar och 2 söner, sönerna dog bägge i 1-årsåldern.

I det militära fick han av befälet heta Snygg eftersom han var regementets ståtligaste karl, sades det. Namnet kom sedan att förvanskas till Stygg eller Styggen och följde honom livet ut.

Orsaken till öknamnet var hans påstådda svartkonst. Även patron och prästen hade respekt för hans förmåga, därom vittnar alla skrönor om honom som trollkarl och tjuvskytt.
Han byggde stugan 1875 och kanske hade han genom sitt tjuvjagande kommit i delo med bruksherrarna då han inte fick bo kvar på sin gård.
Han bodde här i stugan till sin död 1906, 78 år gammal.
Han hade då varit änkling sedan 1889.
En ny kvinna kom in i huset 1893, då pigan Ulla Gustafsson flyttade in. Hon och hennes bror Karl bodde här några år efter hans död, därefter blev stugan hölada och förföll.
1979 restaurerades den i Säfsnäs Hembygdsförenings regi men brann ner 1997. 1999 startade återuppbyggnade och år 2000 invigdes den nyuppförda stugan.

När man ser sig omkring lägger man märke till att ingenting, varken buskar eller gräs verkar trivas kring stugan.
Detta ska enligt sägnen bero på att Styggen uttalat en förbannelse att när han inte längre fanns skulle inget kunna växa där, något som verkar stämma än idag.

Han sa också att den som tar något med sig därifrån ska drabbas av olycka.
I stugan står en gjutjärnsgryta som kom dit för några år sedan.
I den låg en lapp där någon skrivit bla. “Jag lämnar nu igen grytan som jag i ungdomligt oförstånd tog härifrån för många år sedan. Livet har varit ett helvete och jag hoppas nu när jag lämnar tillbaka grytan att jag också ska få en bättre tillvaro under den tid jag har kvar att leva.”

Visst är det roligt med gamla skrönor, och viktigt att de tecknas ner så kommande generationer får tillfälle att ta del av dem.
Kanske blir den egensinniga Finnkäringen i pörtet så småningom en egen skröna