Hoppsan vad tiden går när man har roligt..
Jag känner att jag måste ge ett livstecken, tala om att allt är okej med mig men tiden räcker inte riktigt till för bloggen.
Jag hinner inte med alla teman under veckan heller, de får vänta till lugnare tider stundar…
Aktiviteterna med flyktingarna tar mycket tid i anspråk, men än så länge känner jag att de ger mig minst lika mycket energi som de tar…
Igår hade vi första kafé-träffen, vi hade bjudit in 50 personer av dem som varit längst här på orten, fler får inte plats i lokalen.
Alla som var bjudna kom 😉 😉 😉
Det kommer att ta många veckor innan alla får tillfälle att komma på fika i den här takten men vad gör man?
Väninnan har ställt sin vävstol till flyktingarnas förfogande, den ska kvinnorna som vill börja använda imorgon på handarbetsträffen!
Jag kör svenska-lektioner två gånger i veckan, det är lite si och så med närvaron, förra veckan kom hälften, men istället dök det upp såna som inte anmält sig, idag saknades en del av dem som kom förra gången men det kom åter några nya, så det rullar på…
Med tanke på att detta är frivilligt så är ändå intresset stort.
I lokalen vi använder som klassrum har man hängt upp barnens alster
Min hund drabbas av separationsångest när jag lämnar henne, igår var hon med exmaken hela dagen och när hon kom hem på kvällen var hon så uppstressad att det tog timmar innan hon lugnade sig och kom till ro. Hon tvinnade i knäet på mig, men kunde inte sitta stilla, krafsade med framtassarna i halsen på mig, som om hon försökte hitta en väg in i kroppen..
Idag lämnade jag henne ensam hemma och sen kom granntjejen och tog ut henne på gården. Då gick hon bara och letade efter mig..
När jag kom hem hörde jag henne på avstånd, skällande, inte alldeles ihållande men tillräckligt..
Tog med henne ut i skogen direkt för att få ut frustrationen ur kroppen på henne, och nu efter en god middag så snarkar hon bredvid mig..
Inte lätt när man är van att matte alltid är hemma eller alltid tar henne med…
Lillskruttan!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Menageriet
Oj, jag blir trött bara jag läser om allt Du engagerar Dig i! :zzz:
Hade aldrig orkat med allt som Du gör, så jag tycker att Du är duktig! :thumbsup:
Du får skaffa något som heter Adaptil till Blinka, så kanske hon inte stressar så mycket. Det är ju inte bra i längden.
Själv har jag ju en atressmaskin här hemma och det har ju blivit värre sen han blev ensamhund. Nu har det ju vart en löptik hos grannen också, så då har det blivit ännu värre. Provade att dra ner persiennerna i köket när jag åkte bort några timmar så han inte skulle kunna se ut och kanske bli lugnare. Men när jag kom hem, så hängde persiennerna på 3/4 och en blomkruka hade åkt i golvet och STORA sjöar av dregel på blombrädan! 🙁
Ska köpa det medlet själv och prova? Kan kanske blir något lugnare när han ska vara ensam? Hoppas kan man ju alltid göra?
Ta det nu lugnt med alla aktiviteter och ha det så gott! Kram och nospussar från oss! 🙂
Britt
Å vad du är duktig hejja på dig…och kämpa på Blinka…matte kommer alltid tillbaka
Rantamor på näthinnan
Du är duktig som jobbar på frivilligt för att få flyktingarna att trivas,
måste vara stor oro hos dem när ingen riktigt vet vart dom ska skickas vars dom ska börja sitt nya liv.
Vi har rätt många ensamkommande flyktingbarn här i Nordmaling,
ser dom ofta och tänker mycket på hur ensamma dom ska känna sig, syns också att dom tyr sig till varandra.
Hoppas att det ordnar sig med din hund, kan du inte ta med den ???
Tjingelingen från Rantamor.
Ninni
Du blir snart som jag. 😉 Jag får ta till sena kvällar för att hinna med att blogga. Det är ju i och för sig skönt för då är det ingen som stör mig, ja Snoozen då förstås. Han kan få för sig att han ska gå ut när jag ska till att lägga mig på småtimmarna. Men det går jag inte med på. Han får stanna inne.
Kul att du känner att du får så mycket tillbaka. Det är ju precis det vi känt när vi åkte upp till förläggningen på kvällarna istället för att hänga framför datorn eller tv:n. Nu orkar inte sambon lika mycket, vet inte riktigt vad det är med honom nu men orken tryter för honom. Han kanske är i ett skov. (skriv inget om det på min sida är du snäll)
Jag går med ständigt dåligt samvete för vi har vänner i Söderhamn med omnejd som vi borde ha hälsat på. Har inte varit till dem sen början av sommarn. Sen har vi ju fått fem nya söner och de behöver också tid att prata och träffa oss. Sen har vi en god vän i Trosa som vi var och hälsade på i juni. Han bor hos släktingar och väntar på sin fru och son. Det är fruktansvärt för dem att vänta i ett år eller mer på att få hit familjerna.
Ja det ger mycket att lära känna de här människorna och jag skulle för allt i världen inte vilja ha det ogjort. Vi får ju dessutom insyn i en helt annan kultur. T.ex om man är bjuden hem till en syrier på mat så ska man ta med efterrätten. Det tog tid för mig att fatta det men nu har jag lärt mig. Och när vi bjuder dem på mat så har de alltid ett par frystårtor eller liknande med sig till efterrätt.
Kämpa på men se till att du säger ifrån när du inte orkar.
Kram.
Titti Melender
Jag blir så glad när jag läser ditt inlägg över ditt och hela byns engagemang! Inte lika glad för lilla Blinkas skull förstås men det blir nog bra med det också. <3
Gunnel
Härligt och läsa om det stora engagemang ni visar i din by. Trist med lilla bLinka, men min hund Milou var precis likadan. Som tur var jobbade jag bara deltid när jag hade honom, men han tyckte det var mer än tillräckligt. Ha det gott.
Malin
Vilken bra insats du gör Paula!!!
Tur att du har hjälp med Blinka. Jag antar att Torsten och Astrid tar din frånvaro med ro?
Kram o ha det så bra!
Pernilla
Men lilla Blinka. Kan du inte ta med henne? Hon behöver ju inte vara precis där allt folk är….kanske? Vet ju inte hur det ser ut?
/P
"LillaSyster"
Ta med henne på lektionerna! Kram
Hillevi
Hej, Paula.
Vilken insats du gör – helt fantastiskt. Jag tycker att ni har tagit emot vääääldigt många i er lilla by och jämför med Uppsla, nära mig, som inte ens kommer i närheten. Såklart att “era” kommer snabbare in i samhället.
Däremot tycker jag inte om att Blinka ska drabbas på något sätt. Jag tycker också som flera ovan att hon ska vara med. Jajajajaja. (Allergi, åsikter, religion mm mm) Vet. Men Blinka är faktiskt otroligt viktig! :kiss:
Menageriet
Tack för kommentaren! Det är alltid rolig när man får såna.
Ville bara säga att det är tur att inte Blinka behöver sitta i bur, för det är inte lagligt längre och har man bur inne, så får det inte finnas dörr på den.
Begränsat utrymme är dock bra, men tyvärr kan jag bara stänga till sovrummet, det enda som har dörr. Annars är det rätt så öppen planlösning. Både för och nackdelar med det?
Det är nog bäst för Blinka att stanna hemma, för hon kan ju bli skrämd för livet om någon rusar fram? Du är en klok kvinna, Paula! :thumbsup:
Ha det gott och kram! 🙂
Kicki
Stackars lilla Blinka, det är nog inte lätt att göra något åt hennes separationsångest vid hennes ålder. Att ha ett begränsat utrymme kan hjälpa något, då har hon inte så mycket att “vakta” över, för det bli ju hennes uppgift när inte du är hemma.
Skaffa ett märgben som du fyller med leverpastej och se till att hon är upptagen med det när du smyger iväg.
Du är skitduktig som engagerar dig i flyktingarna.
Kramen
Christina
Oj,du verkar ha att stå i.Men det måste vara en härlig känsla att kunna bidra med något nyttigt som ni gör.Lustigt att du visar upp vävstolen.Jag drömde nyligen att jag hade införskaffat mig en sån och jag vävde och vävde.Kanske man ska införskaffa en på riktigt och inte bara i drömmarna.
Ha det bra!
Christina
Kersti
Vilket bra jobb ni gör. Skulle bra gärna vara där och delta men livet är som det är. Stackars vilsna hund klart hon undrar vad det är som händer. Vår vovve är van att vara ensam men det är klart att han blir glad av sällskap. nu snusar han så gott här bredvid mig. Snart dags för en kvällspromenad. Kram
Raija
Vad roligt det måste vara att undervisa de nyanlända i svenska språket. Förstår att du har fullt upp och att det är mycket glädje, även om det givetvis tar på krafterna.
Inte lätt att vara hund, när matte hittat ett nytt intresse :love: . Det blir klart en omställning för henne, men nyttig också.
"LillaSyster"
Jag hoppas att du haft en bra dag!
:party: Grattis! :party:
Kram