Jag har läst..

Gustavs grabb av Leif GW Persson

Leif GW Persson är kriminolog och professor i polisforskning vid Rikspolisstyrelsen.
Han är Sveriges ledande expert på brottsfrågor och har skrivit nio romaner.
Detta är berättelsen om hans klassresa, som han minns den.

Jag måste börja med att tala om att trots sin storhet så är denna man ganska okänd för mig.
När han länge deltog i “Efterlyst” på TV3 så hade inte vi den kanalen i utbudet så det programmet såg jag sällan.
När den sk. Geijer-affären skedde på sjuttiotalet hade jag ännu inte ens flyttat till Sverige.
Jag läser sällan deckare och har därmed inte heller läst någon av hans kriminalromaner.
Så egentligen visste jag ganska lite om honom som person.
Intrycken jag hade var att han var lite trög, mumlade i skägget, lite tungsint men med en underfundig humor.

I boken börjar förstås berättelsen om hans barndom som levdes under enkla förhållanden i Stockholm.
Det handlar om hans far som han som vuxen nästan glömmer bort när livet går i hundrasjuttio, det handlar om hans mor som han har ett mycket dåligt förhållande till.
Nu kan modern inte försvara sig, men enligt Leif så var hon manipulativ och låtsades vara sjuk för att få uppmärksamhet. Hur det var med den saken är omöjligt att veta men hon levde tills hon var över nittio år.
Föräldrarna satsade i allafall mycket på att Leif skulle få en bra utbildning och därför började han på Norra Real, en skola där en helt annan sorts elever gick. Elever som kom från rätt sida stan.
Leif fick kämpa men han var duktig och det han mest fick kämpa med var att smälta in hos kompisarna och deras föräldrar.
Framgång föder framgång och det gick mycket bra för Leif, men han hade också mörka sidor i sitt liv.
För honom tog det sig uttryck i kvinnor och supande.
Nästan halva boken avhandlar Geijer-affären och det kanske är okej om man är intresserad av ämnet. Mig tillförde den inte mycket även om jag förstod att Leif tog det hela mycket hårt och mådde mycket dåligt under en lång tid.-

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag tycker varje människa bär på en historia värd att läsas.
Leifs historia handlar om ta sig upp här i livet, tjäna mer pengar än man kan göra av med och att kanske i slutänden undra om man gjort rätt prioriteringar i livet.
Och det är något vi alla får stå till svars för, förr eller senare.
Lite långrandig och seg mellan varven, men klart läsvärd bok som ändå gjort att jag lärt känna personen bakom myten en hel del bättre.
Mitt betyg blir ***

0

7 Comments:

  1. Kanske, kanske ska jag läsa den… :roll:

  2. Ja jag får säga som dig, vet inget om denne man, mer än att han även hos mig lämnat en känsla av att vara lite trög, disträ.
    Geijeraffären vet jag inget om, trots att det talades väldigt mycket om den, får väl googla på den, har nog gjort det tidigare, men minnet sviker, måsteha varit nåt otroligt trist och jobbigt;)
    Men visst är det så att varje människa bär sin egen historia, helt klart. Boken låter inte som den kommer att ligga i min bokhylla. Ha en fortsatt bra lördagskväll, här har vädret glömt hur det ska göra för att sluta snöa..

  3. Jag har sneglat åt hans böcker ett par gånger.Anledningen till att jag inte köpt någon än är för att jag tycker han verkar så j-kla dryyyyg och jag har lite svårt för honom :|
    Kanske lite förutfattade meningar med andra ord. :|

  4. Jag har läst ett par av hans deckare, men han tillhör inte mina favoriter, men jag har ändå planer på att läsa dn här boken, men det har inte blivit av än.
    Som kuriosa kan jag nämna att jag ska på föredrag av hans syster Moa Persson, som ska vara lik honom utseendemässigt ;-)
    Kramen

  5. Den boken har jag på min läseönskelista. Ska testa den jag också. Har läst några av hans deckare, de är så ojämna, och väldigt seeega och insiderbetonade. Verkar ju som en stor del av den här boken också tar upp ett stort “fall”…bakgrunden till Geijeraffären gick ju som dramaserie – “Hinsehäxan” – i vintras tror jag det var, tragisk historia.

  6. Jag tyckte det var intressant att “få en ansikte” på denna man, som på tv ser så trög och disträ ut. Intressant att läsa om klassresan och Geijer-affären som tog honom hårt. Lite “skrytapig” är han kanske, men man får ju också läsa om hans andra sidor. Jag har också läst “Den döende detektiven” där han nog också skriver om sig själv och bilden av poliser som ju alltid äter korv och potatismos..
    Kram

  7. Det tog ett bra tag sen det här inlägget som jag kom mig för att läsa den, nu har jag bara kommit till hälften men jag fortsätter väl och ser vad det blir av det :) Kram på’re

Kommentera