Jag har läst..

Sanningen av Riikka Pulkkinen

Elsa är döende i cancer och familjen försöker på olika sätt hantera tanken på att hon snart kommer att vara borta.
Hennes make Martti, som är konstnär, bestämmer sig för att för första gången måla av henne.
Dottern Eleonoora har svårt att se sin starka och rediga mamma tyna bort och kämpar med tanken på att bli moderlös. Dotterdottern Anna bär på egna sorger som hon flyr genom att hitta på historier om andra människor och deras liv.
En eftermiddag när Anna hälsar på sin mormor hittar hon en klänning som blir ledtråden till en ny historia, den om Eeva, hennes mammas barnflicka, som morföräldrarna har förtigit i åratal.
Bit för bit avslöjas hemligheter som kastar nytt ljus över barndomsminnen och familjeberättelser.

Jag blev glad då jag på biblan hittade en ny finsk författare översatt till svenska.
Detta är en roman om tre generationer kvinnor, även fast männen också finns där i periferin.
Jag märker tydligt att jag gillar miljöskildringen från Finland, jag gillar den finlandssvenska tonen och språket, men samtidigt är berättelsen väldigt sorgesam.
Lyckan som funnits av och till i familjen under många långa år får lite utrymme för barnflickans tragiska öde tar helt överhanden.
Barnflickan som tillsammans med mannen och dottern bildar en parallellfamilj lever i en egen relation medan mamman, hustrun, läkaren gör karriär och reser världen runt.
Hennes kärlek till mannen och dottern är förbjuden och när deras relation avslutas förlorar hon både mannen men framför allt flickan.
Hennes fortsatta livsöde är tragiskt. Lika tragiskt är hur de yngre generationerna reagerar på hemligheten som avslöjas. Tanken om vad man egentligen minns från barndomen väcks, är det så att det mesta har man fått sig berättat? Om jag rannsakar mig själv är det nog så.
Tonen i boken är finskt vemodig, tung, kärv och ordkarg.Läsvärd helt klart, men ingen humörhöjare.
Mitt betyg **

Karin Månsdotter Hans majestäts nådiga frilla av Maria Gustavsdotter

Karin Månsdotter är kanske den kvinna i svensk historia som har gjort den mest fantastiska klassresan någonsin.
Hon föddes i mitten av 1500-talet och kom från enkla förhållanden. Hennes far var knekt, morbröderna uppländska bönder.
Fjorton år gammal kommer hon till Stockholms slott för att arbeta som jungfru vid Erik XIV:s hov.
Kungen fattar tycke för henne och hon blir snart hans formellt erkända frilla och favorit.
Karin lever inom kort ett liv i ofattbar rikedom och lyx. Bara ett par år senare gifter sig paret i hemlighet och Karin kröns till Sveriges drottning.
Men riket skakas av inre konflikter. Adeln tycker inte heller om Eriks val av hustru, en kvinna av folket.
Karin dras in i stormaktens centrum. Kungen, som vanligen tycker om att framstå som den bildade och kulturelle kung han är, gömmer sig för världen med sina astrologiska instrument och söker svaren i sina studier.
Vad ska hända med riket? Och med den kungliga familjen? Mörka krafter är i rörelse för att störta kungen från tronen.
I jämförelse med dramatiken vid 1500-talets svenska hov framstår nutida kungahus som vardagligt bleka. Karin Månsdotter är definitivt en av de mest remarkabla personerna i vår svenska historia.

Utdrag ur boken:
“Karin såg på bordet freamför sig. För några timmar sedan hade de slagit sig ned här. Då hade den vita duken varit ren och pressad i rutor. Fyra skålar med frukt och nötter hade prytt bordet. Nu var duken sollkad av utspillt vin och mat. Karin och alla andra hade torkat sina fingrar på duken så den var skrynklig och full av fläckar av köttsås och flott. Karin visste att det skulle ta tvätterskan en hel dag att koka duken i lut, skölja den vid Strömmen och sedan torka den. Sedan tog det ytterligare en hel dag att hålla den så lagom fuktig att man kunde pressa den i jämna rutor. När det var gjort skulle den ligga på vinden en vecka för att torka. Var dag måste tvätterskan och hennes pigor vända på den. Och efter det var det dags att breda ut den över bordet där kung Eriks döttrar och frillor skulle smutsa ner den på en enda afton.”

Efter att ha läst en annan roman av författaren kastade jag mig gladeligen in i detta äventyr eftersom jag gillar historiska romaner.
Att därtill få sig en dos historisk lärdom är ju inte heller fel.
Men, nu höll inte denna roman fullt ut. Miljö- och tidsskildringen är fantastisk men hamnar i vägen för själva berättelsen. Karaktärerna får aldrig liv, blir inte kött och blod, man ser dem mest som nickedockor i en teaterpjäs.
Så, om du vill lära dig om livet på 1500-talet både i koja men framför allt i slott på ett lättfattligt sätt så är detta rätt bok att läsa, men jag kan inte ge den litterära skildringen något högre betyg. Jag hade nog velat komma längre in under skinnet på den goda Karin.
Mitt betyg **