Jag har läst..

Pärlan i lakritsremmen av Boj Kewenter

Olga är pensionär. Hon har till sist nått den ålder då man inte behöver bry sig om andra eller göra som de säger.
Hon har äntligen tid att tänka på sig själv; att göra det hon själv vill.
Hela sitt liv har hon tänkt kloka tankar. Men hon har inte haft möjlighet att tänka dem färdigt.
Nu kan hon unna sig lyxen att strunta i telefonen, glömma bort alla måsten och njuta av minnen och halvtänkta klokheter
Pensionärstiden är hennes, bara hennes.
Det är nu hon kan vara sig själv igen, för första gången sedan hon var barn.
Vilken underbar tid hon har framför sig!

Bibliotek i all ära, men denna bok tror jag att jag måste köpa ett alldeles eget exemplar av!
Jag behöver kunna gå tillbaka o läsa olika avsnitt ibland, jag har nästan tjutigt av skratt, jag har lett igenkännande, jag har tänkt att om jag någonsin kunde skriva så underfundigt och roligt och tänkvärt, så skulle jag börja på den boken redan idag!
Olga är mycket äldre än jag är, men det känns inte så! Jag kommer att bli en Olga-Paula!

Hör här:
“Vad ska hon nu med all denna tid hon vinner genom att inte laga mat som folk, inte duka som folk, inte klä sig med omsorg?
Bara ha den. Vara i den. Gå in i den som i en grotta, en vänlig ljus grotta, som andas lugnt och rofullt, som fångar upp alla ekon klart och rent.
Hon har gått igenom sitt livs kriser och höjdpunkter i rasande fart. Gått? Nej, störtat.
I decennier, ja, i över fyrtio år, har hon tränats i konsten att skjuta upp känslor, att dölja känslor, att vara oberörd.
Nu har hon gjort sitt. Hon har tuggat i sig hela lakritsremmen och kommit fram till pärlan!”

Eller:
“Medan den lockiga blibliotekarien stämplar och bläddrar i bokhögarna på den överbelamrade disken eller visar folk tillrätta mellan Hc, Lz och Ohj och tidningarna prasslar i läshörnan letar Olga sig fram, hylla efter hylla, inte olik ett tryffelsvin på jakt efter byte att stilla sin glupande hunger med.
Böckerna talar med klara röster om hemliga drömmar, om hänförelse och raseri och tapperhet och kärlek, om andras villkor och invärtes kamp mellan sitt onda och sitt goda så att hon hela tiden finner pusselbitar till sin egen värld”

“Det är en tant som vill prata med nån reparatör.
Vadå tant?! Hörs åldern på rösten nu också?
Tant som tant – är det inte märkligt att efter en viss födelsedag dras alla plötsligt över en kam och buntas ihop till en enda grå likvärdig massa av gamla, tanter och farbröder, ovasett om de är sextiofem, sjuttiofem, åttiofem eller nittiofem!
I alla andra åldrar har man sin individuella ålder – man är trettiotre eller fyrtiofyra eller femtiofem. Men efter sextiofem – sak samma!”

“Barn tror att all utveckling avstannar när man får grått hår. Men vägen bär inte alls utför i en enda lång dyster nerförsbacke. Man är hela tiden på väg vidare framåt, Travande mot nya utsikter, nya erfarenheter, nya smällar, nya val, nya problem att lösa, ny skönhet att insupa.”

Har du förstått nu? Att detta är en bok du ska läsa, antingen du är fyrtio eller sjuttio!
Och du har också förstått att boken är en full **** poängare! YES!
Och det bästa av allt – det har kommit en uppföljare “Nu är det nu som gäller”, ja, den har jag reserverat, självklart!