Jag har läst..

KOR en kärlekshistoria av Roine Magnusson, Mats och Åsa Ottosson

Det här är en bok som handlar om kor och människor. Men mest om kor. De har erbjudit oss sina tjänster i nästan tiotusen år, fött oss, stött oss, hållit oss sällskap. Det minsta vi kan göra i gengäld är att se dem.

Kor – en kärlekshistoria tar oss med genom svenska landskap och århundraden och låter oss möta stora personligheter på båda sidor om gärdsgårdar och elstängsel. Roine Magnusson har fotograferat, Åsa och Mats Ottosson har skrivit och det är Mats som målat akvarellerna.

Ur innehållet:
-Nötkreaturens ursprung och hur vi blev ihop
-Kossornas festdag och mjölkbondens vardag
-Koälskare och deras kärlekshistorier
-Kornas landskap
-Fäbodar och mathantverk
-Liten ko-ordbok från A till Ö

Vilket praktverk säger jag bara!
Underbara foton, underbara illustrationer, informativ text.
Kärleken till kossan fullkomligt väller ut ur sidorna.
Den kärleken delar jag!
När jag växte upp hade jag mycket liten kontakt med djur. Inom familjen fanns inga husdjur, varken katter eller hundar, inte heller var de vanliga bland mina vänner.
När jag var 8 år flyttade vi till en nyanlagd förort utanför Helsingfors. Höghusen smackades upp på fälten och landsbygden levde ännu kvar i området i form av ett par stora bondgårdar.
Där lärde jag känna mina nya vänner, korna!
Jag blev rätt mobbad under de första åren där beroende på att jag inte kunde tala finska. Min tillflykt tog jag därför gärna till bondens ladugård där jag gick och klappade kossorna och lärde mig deras namn. Jag skulle tippa på att de var ett tjugotal.
Mamma gillade inte alls att jag kom hem och luktade lagård men det struntade jag blankt i. Dessutom handlade vi mjölken vi drack direkt av bonden.

Alla gamla mysiga barndomskänslor kommer tillbaka när jag läser den här boken. Jag vill inte alls lämna tillbaka den till biblioteket.
Snart kommer man inte längre att ge ut böcker som denna. Läste nyligen att när bokbranchen backar är det i första hand illustrerade faktaböcker man minskar ner på från förlagen.
Tragiskt, men vad gör man, man kan inte ge ut böcker som inte går att sälja.

Utdrag ur boken:

“Det är jag som bossar i ladugården, min man Sten sköter växtodlingen, skogen och maskinerna. Jag trivs bland korna. Det där lugnet man får. Hur stressad man än är så taggar man ner när man kommer in i ladugården. Jag tycker att det är terapi för själen att vara med kor. Jag har inget tålamod vare sig med barn eller gamlingar, men kor och koskit är inga problem alls. Det går hur bra som helst.”
Tänk, jag kunde inte ha sagt det bättre själv, även om jag aldrig ägt en ko!

Men, nu finns en lösning även på det problemet, det är Thorsten Laxviks Kotell Tjärnbotten i Sollefteåtrakten som erbjuder en lösning.
Där kan man köpa en ung ko och betala en månadsavgift för djurets uppehälle, “djupströbädd and breakfast” som Laxvik kallar det.
Man får foton på djuret och Thorsten håller kvartssamtal med jämna mellanrum där han informerar ägaren om hur djuret sköter sig i flocken. En stuga i vinterhagen står till koägarens förfogande närhelst han eller hon vill komma och umgås med sitt djur.
Djuren äter enbart gräs och slaktas aldrig före trettio månaders ålder, för att få bästa möjliga köttkvalitet. Efter slakt, mörning och styckning får man köttet hemkört. Ett normalstort djur ger ungefär åtta lådor kött á 20-25 kg så det är praktiskt att ha några goda vänner att sälja vidare till!

Och vill man nu inte äga en ko så kan man ju köpa en ko-bok!

Mitt betyg **** full pott, köp eller låna, läs och njut av stämningen och atmosfären samtidigt som du lär dig massor om Gullknoppa!