Jag har läst..

Blå galten av Ulrika Alvarsson

Det är nådens år 1719. En soldat är på väg tillbaka till sitt hem, nedbruten till oigenkännlighet efter tolv år i fält med Karl XII:s Karoliner.
Det som väntar honom är det värdshus han en gång förestod och en hustru som under alla år kämpat för att driva värdshuset vidare och som kanske inte är odelat glad att återse honom.
Katarina var ett fattighushjon, som räddades genom giftermålet med värdshusvärden på Blå Galten.
Under de tolv år maken deltog i kriget styrde och ställde hon ensam på värdshuset. Nu är maken tillbaka och återseendet är mer kyligt än kärt.

En ny tid börjar för värdshuset och den återvändande soldaten. Men lika mycket som vidskepelsens skuggor stryker kring värdshuset, lika lite kan soldaten fly från sina egna spöken, från kriget och från den han en gång var. Katarina har dessutom sina egna spöken..

Blå Galten handlar om ett Sverige sargat efter år av krig och fattigdom. På det gamla värdshuset i den småländska skogen flätas olika öden samman.
De som återvänt från krigets kamp och de som kämpat där hemma ska nu på nytt leva sina liv sida vid sida.

Detta är debutromanen för författaren som annars verkar som gymnasielärare i bl.a historia.
Det säkerställer en kunskapsnivå för de faktiska förhållandena under tidseran som hon beskriver.
Språket är bra, hon beskriver miljöer och faktiska förhållanden på ett trovärdigt och kunnigt sätt. Det som spricker i berättelsen är karaktärerna som är lite undflyende och tunna.
Ändå tycker jag boken är klart läsvärd och en helt okej debut.
Mitt betyg ***

Tigermammans stridsrop av Amy Chua

Den snna berättelsen om en mamma och två döttrar, om Mozart och Mendelssohn och om piano och fiol.
Om att uppfostra på kinesiskt vis i ett västerländskt samhälle.
Amy Chua är från första dag som förälder fast besluten att hennes barn ska bli framgångsrika. Hon ställer höga krav och låter inte sina döttrar titta på teve, sova över eller ens leka med kompisar eller välja fritidsaktiviteter.
Genom att kräva högsta betyg i skolan och förvänta sig total lydnad anser hon att man visar kärlek och vördnad för sina barn. Hon stöttar och driver på med fast hand och stark vilja.

Boken har självklart givit upphov till debatt. Många ställer sig frågan om man verkligen får göra så här mot sina barn.
Och hur kan man göra det?
Andra menar att det kanske inte är helt fel att ställa krav och att dagens curlingföräldrar går fel väg.

Tack och lov att vi bor i Sverige, utbrister jag!
Här skildras två starkt motsatta poler, den disciplinerade uppfostran man ger barnen i Kina och den uppmuntrande och stödjande amerikanska modellen.
Visst provocerar författaren, till den milda grad, fullkomligt galen är människan!
Men denna bok är på intet sätt möjlig att recensera som ett litterärt verk, och jag undrar i mitt stilla sinne om hon bara skrivit boken för att tjäna pengar? Alla dessa fiol- och pianolektioner inklusive resor måste ha gott loss på en bra slant under årens lopp, så att uppfostra sina barn med kinesiska metoder kräver en tjock plånbok.
Jag väljer faktiskt att rycka på axlarna, och konstatera att “stackars barn” dom har inte haft det lätt, men förhoppningsvis har dom inte lidit obotlig skada av sin mors besinningslösa uppfostringsmetoder, hon var ju faktiskt till sist tvungen att ge med sig då den yngre dottern gjorde uppror.
Mitt betyg **

Tiden av Paul Harding

George Washington Crosby ligger för döden.
Runt hans sjuksäng samlas nära och kära för att vaka över honom. Medan tiden för den gamle urmakaren räknar ned mot det oundvikliga slutet flyter George in och ut ur medventandet. Georges minnen från barndomens lycka och plåga fogas samman med hågkomster från hans far och farfar. Den ene kringresande försäljare och epileptiker, den andre en psykiskt instabil metodispräst.

Paul Hardings debutroman har tagit kritikerna med storm.
Hans ojämförliga förmåga att berätta ur täta perspektiv ger liv inte bara till karaktärerna i boken utan lika mycket åt fängslande detaljer ur den vardag vi alla lever i men så få verkligen ser.
Berättelsen är en vemodig och livskraftig meditation över kärlek, förlust, sjukdom, hopp och naturens brinnande skönhet. Men framför allt är det en bok om att försonas med den vi blivit och de som på olika vis format oss.

Så långt baksidestexten…
Utdrag ur boken:
“Hennes barska sätt och humorlösa disciplin döljer en bitterhet som är djupare än något av hennes barn eller hennes make kan föreställa sig. Hon har aldrig hämtat sig från chocken det innebar att bli hustru och mor. Hon har nästan lyckats övertyga sig själv om att denna närmast militära ordning i hemmet i själva verket är den kärlek som hon är så livrädd för att inte hysa. När ett av hennes barn vaknar med feber och smärtsam hosta tidigt en iskall januarimorgon säger hon, i stället för att kyssa barnet på pannan och stoppa om honm lite bekvämare och koka vatten till en mugg citronvatten att det inte är människans lott att ha det bekymmersfritt och bra i den här världen och att om hon skulle ta en dag ledigt varje gång hon var täppt i näsan så skulle huset rasa ihop runt omkring dem. Hon är övertygad, åtminstone i dagsljus, om att detta är kärlek, att detta är bästa sättet att uppfostra barnen så att de blir starka. Hon skulle inte kunna leva med sig själv om hon tillät sig att tro att hon behandlade sina egna på detta sätt därför att hon inte kände sig mer samhörig med dem än med en hög stenar”.

Den här romanen blev först refuserad av flera förläggare, när den väl blev utgiven på ett förlag gick den och vann det prestigefyllda Pulitzerpriset!
Jag har inte läst många Nobel-författare och skillnaden mellan Nobelförfattare och Pulitzerpriset är just att Nobelpriset går till någon för dess livsgärning, alla samlade verk, medan Pulitzerpriset går till en roman, punkt!

I min värld är denna roman lite för svårtillgänglig.
Ibland kan en enda mening sträcka sig två-tre sidor, och man får verkligen vara på alerten när man läser. Ibland vet jag inte vem stycket handlar om, den döende, hans far eller hans farfar.
Den är lågmäld men har ett driv i språket för handlingsmässigt är det bara korta fraktioner vi får en glimt av.
Säkert lysande prosa men för abstrakt för min smak. Jag fick läsa den ganska korta historien väldigt långsamt för att inte förirra bort mig i handlingen när ordens vindlingar blev alltför ingående beskrivna.
Mitt betyg **