Jag har läst..

Middagen av Herman Koch

Fyra personer.
En middag.
Ett oundvikligt beslut.

Bröderna Paul och Serge Lohman ska med sina respektive fruar träffas en kväll på restaurang.
Paul är pensionerad lärare, Serge rikskänd och populär politiker med ambitionen att bli Nederländernas nästa premiärminister.
De möts en sommarkväll i Amsterdam på ett omtalat och fashionabelt ställe. Kyparna svassar runt den kände politikern och Paul noterar hånfullt den ansträngda atmosfären och den löjligt pretentiösa menyn. De får in sin mat, samtalet rör sig kring trivialiteter som film, resor och vardagen. Men allteftersom kvällen lider nystas ett familjedrama med fasansfulla hemligheter upp.

Hur långt är en far villig att gå för att försvara sin son?
Kan en mor se sanningen i vitögat och erkänna vad hennes barn gjort sig skyldigt till?

Utdrag ur boken:
“Vi har hittills alltid varit väldigt nöjda med Michel” sa rektorn. Jag kände en besynnerlig lukt, inte direkt någon svettlukt utan snarare av sorterade sopor – eller rättare sagt den del av de sorterade soporna som i normala fall brukar hamna i den gröna bunken. Jag blev inte kvitt intrycket att lukten härrörde från rektorn personligen: han kanske lät bli att använda deodorant för att skona ozonlagret, eller också tvättade hustrun hans kläder med miljövänligt tvättmedel – som bekant brukar vittvätten då med tiden bli grå, i alla händelser blir den aldrig ren.”

“Hovmästarens lillfinger började m att peka ut min pärlhönefilé med den tyska skinkdraperingen, och fortsatte till en trave “lasagneplattor med aubergine och ricotta”, som hölls samman med en liten cocktailpinne och förde tankarna till en miniatyrclubsandwich, och en majskolv genomstucken på längden med en spiralfjäder. Det var förmodligen tänkt att man skulle lyfta kolven med den och på så vis slippa kladda ned fingrarna, men den var först och främst en smula löjeväckande: nej förresten, inte löjeväckande, den verkade snarare tänkt som en lustighet, en liten blinkning från kocken eller något i den stilen. Spiralfjädern var förkromad och stack ut cirka två centimeter på ömse sidor om den smörglansiga majskolven. Vad mig anbelangar kan det kvitta med majskolvar, att sitta och knapra på en dylik har jag alltid funnit motbjudande, man får i sig alldeles för lite och det fastnar för mycket mellan tänderna, samtidigt som smöret droppar från hakspetsen. Dessutom har jag aldrig helt lyckats frigöra mig från tanken att majskolvar egentligen först och främst är grisfoder”

Först vill jag berätta att denna bok är utsedd till januaribok i P4Extras bokklubb och det var anledningen till att jag valde att läsa den.
Sen tycker jag boken var ganska genialisk. Jag har inte tidigare stött på någon roman som liknar denna.
Den dolda agendan handlar om moral, om att skydda sitt barn som gjort något fruktansvärt fel, om hur långt man som förälder är beredd att gå. Det handlar också om rasism, adoption, fördomar.
Men allt detta är inbäddat i pappans redogörelse för middagen med stort M.
Boken är indelad i kapitel enligt hur de äter sig igenom menyn.
Pappan har i princip fått sparken från sitt jobb som lärare och har en diagnos som gör att han medicinerar.
Han är mycket saklig i sitt resonemang boken igenom, känslokall och beräknande.
Det liksom kryper i en, obehaget, och det stegras allteftersom vi läsare får veta mer vad det hela handlar om.
Jag tycker historien är gastkramande, kanske mest för att jag börjar fundera på hur jag själv skulle agera i en likadan situation. Först är svaret entydigt, sen börjar jag fundera på konsekvenserna, sedan kommer tvivlet…

Jag ger **** fyra stjärnor till en annorlunda, välskriven och mycket tänkvärd roman!