Jag har läst…

Gatukatten Bob av James Bowen

En berättelse om hur en man och en katt tillsammans fann hopp på gatorna.
När James Bowen hittade en skadad, röd gatukatt hopkrupen i huset där han nyss fått en träningslägenhet hade han ingen aning om hur stor betydelse katten skulle få i hans liv. James levde ur hand i mun på Londons gator och det sista han behövde var ett husdjur.
Ändå kunde James inte låta bli att hjälpa den slående intelligenta hankatten, som han snart döpte till Bob.
Inom kort var de två oskiljaktiga och deras skiftande, lustiga och emellanåt farliga äventyr skulle komma att förändra deras liv och långsamt läka såren från det förflutna.

Ja vem kan motstå en sån rörande och hjärtknipande berättelse, där dessutom huvudpersonen är slående lika min egen Torsten?
En ung man på glid, en ung kattherre som är hemlös, ja då kan det bli så bra att de bägge hjälper varandra till ett nytt liv!
Det finns klipp av katten och mannen på Youtube och de har en egen Facebooksida, förstås ! :thumbsup:

Mitt betyg *** och några tassavtryck till Bob! 😀

Gone girl av Gillian Flynn

Nick och Amy Dunne är paret som har allt.
De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare?
Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?

Utdrag ur boken:

“Han lovade att ta väl hand om mig och ändå är jag rädd. Jag har en känsla av att någonting kommer att bli fel, mycket fel, och att det sedan kommer att bli ännu värre. Jag känner mig inte som Nicks fru. Jag känner mig inte alls som en människa: jag är någonting som ska lastas in och lastas ur, som en soffa eller ett gökur. Jag är någonting som kan kastas på soptippen eller slängas i floden om det skulle bli nödvändigt. Jag känner mig inte verklig längre. Det känns som om jag skulle kunna försvinna.”

Så har man fallit till föga och tragglat sig igenom en riktig upphaussad historia, den “bästa thrillern någonsin”!
Om man nu ska tro alla kritiker vill säga.
Rent litterärt är språket verkligen inget att hurra för, men det ska man ju inte behöva bry sig om eftersom spänningen är oliiiidlig!
Låter jag ironisk?
Nog finns det spänning, sida upp och sida ner, alldeles för många sidor, även om man tycker det är en bladvändare så är 555 sidor i mastigaste laget för att beskriva en manipulativ psykopat. Hälften hade räckt mer än nog för mig.
Osannolikt historia, obehaglig, ja, bra, njae…
Nu kanske jag inte är i rätt stämning för att recensera en thriller som handlar om ett par som egentligen inte tål varandra med tanke på att jag själv just genomgår en separation. Men ändå, nog tycker jag många svenska deckare, framför allt kvinnliga är mycket bättre.
Jag läser sällan thrillers, och efter denna blir det ingen ändring på den punkten.
Mitt betyg en svag *** och mot mig har jag nu 2 miljoner läsare som äälskade denna. Så lita inte på mitt ord, läs den själv vettja!

Ru av Kim Thuy

“Jag kom till världen under Tet-offensiven några dagar in på det nya året. Apans år, när explosionerna från de långa smatterbanden som hängde utanför husen ackompanjerades av knattret från kulsprutorna”.

Kim Thuy lämnade Vietnam som båtflykting 1978, 10 år gammal. Idag är hon bosatt i Montreal med sin make och deras två barn. Hon har arbetat som översättare, advokat och krögare.

“Sida efter sida – i ett antal kärleksfulla, dramatiska och kmiska fragment – låter hon sina minnen träda fram me en otrolig kraft”.

Utdrag ur boken:
“Mina föräldrar brukar påminna mig om att jag inte kommer att få ärva några pengar, men jag tror att de redan har låtit oss ärva en rikedom av minnen som gör att vi kan uppfatta skönheten i en blåregnsklase, ordens skörhet och förundrans kraft. Dessutom har de gett oss fötter så att vi kan vandra till våra drömmars mål, till oändligheten. Det kanske räcker som bagage så att vi kan fortsätta resan på egen hand.”

“Jag hade glömt att kärleken springer ur huvudet och inte ur hjärtat. Den enda kroppsdel som gäller i Vietnam är huvudet. Om man råkar vidröra huvudet på en vietames förolämpar man inte bara honom utan hela hans släktträd. Så kom det sig att en blyg liten åttaårig vietnames förvandlades till en rasande tiger när hans kanadensiske lagkamrat rufsade honom i håret för att gratulera honom till hans första räddning i en fotbollsmatch”.

Den här boken behöver du läsa.
Ja, just du, oavsett vem du är. För här har du någon som kan uttrycka sig, med minimalistisk träffsäkerhet, med de vackraste orden, med den skarpaste innebörden, de ljuvaste och de grymmaste minnen. Små fragment, njutbara som vaniljglass en sommardag, smakar sött på tungan men efteråt kommer den bittra eftersmaken. Den som känns ända in i magen. Livet är inte lätt att leva
Mitt betyg ****

Bridget Jones Mad about The Boy av Helen Fielding

Bridget Jones är här igen!
Femtioplus, två barn, fortfarande trassel på kärleksfronten. Och sociala medier gör inte livet lättare…
Vad gör man om en väninna har 60-årsfest samma dag som ens pojkvän har 30-årsfest?
Är det fel att ljuga om sin ålder när man nätdejtar?
Twittrar verkligen Dalai lama eller är det hans assistent?
Är det vanligt att få färre följare ju mer man twittrar?
Är det normalt att vara för fåfäng för att ta på läsglasögonen när man kollar om en toyboy har huvudlöss?
Är det samma sak att ligga med någon efter 2 dejter och 6 veckors messande som det var att gifta sig med någon efter 2 möten och 6 månaders brevskrivande på Jane Austens tid?
Bridget Jones grubblar över dessa och andra dilemman medan hon snubblar fram i tillvaron som ensamstående twittrande och dejtande mamma i en ålder som vissa omoderna människor kallar “medelåldern”

Först vill jag nämna att jag inte läst tidigare Bridget Jones-böcker, och jag har heller inte sett filmen.
Men nu blev jag lite nyfiken då Bridget i en väldig fart närmat sig den ålder jag själv befinner mig i (+-10 år 😡 ) och jag tyckte att jag i den livssituation jag befinner mig i (nyskild) behövde något lättsamt med hög igenkänningsfaktor att läsa.
Okej, jag har ingen toyboy på 30 år (tyvärr 😀 ), men tidigare i mitt liv har jag dejtat betydligt yngre killar och har enbart positiva erfarenheter av det.
Men jisses så svårläst denna bok visade sig vara. Genom att upplägget är som en dagbok, och inte bara det, utan Bridget skriver även tidsangivelser under dagen, gör det testen stympad och svårläst, i allafall för mig.
Lite roligt är dock hennes sätt att börja inläggen med, t.ex “Lördag 8 september 2012 Irriterande elprylar i huset 74, elprylar som piper 7, elprylar som jag kan med 0, elprylar som kräver lösenord 12, lösenord 18, lösenord som jag kommer ihåg 0, sextankar 342 min.”

Utdrag ur boken:
“Gick tillbaka ner i köket och strålade. Allt är underbart! Har dejt med läcker, kul, hunkig tjugonioårig toyboy och huset fullt av rosenkindade barn, härlig matdoft, pulkor och stövlar, termosar och snoppar (jag menar koppar – var fick jag det ifrån?)”

Jaha, och, förutom att jag tyckte texten var stympad och svårläst, hur kul är den på en skala?
Inte tillräckligt enligt min mening, men jag kanske bara är en sur gammal käring…
Skämten är så väldigt förutsägbara, det är kiss- och bajshumor, hurtfriskt och sanslöst.
Jag har kikat på vad läsare har tyckt och många gillar denna bok skarpt, så låt dig inte nedslås av min recension utan ge den en chans och bedöm själv.
Jag nöjer mig med ** stjärnor