Jag har läst..

Kvinnor på ett tåg av Anita Nair

Här får vi följa med på en resa genom Indien med sex kvinnor i övre medelåldern som råkar hamna i samma sovkupé. Berättelser om deras liv avlöser varandra. Det är huvudpersonen Akhila som får kvinnorna att berätta. Akhila behöver lära känna sig själv och detta blir en bildningsresa för henne. Hon vill återfå rätten till sitt liv, äga sitt namn, sin kropp och sin sexualitet som dryga 40-åring, ogift och barnlös.

Utdrag ur boken:
” Prabha Devi stod i omklädningrummet, obeslutsam. Skulle hon behålla behån och trosorna på? Eller skulle hon ta av sig allt innan hon satte på baddräkten? Till slut tog hon av underkläderna, smörjde in sig med solkräm och satte på cykelbyxorna och baddräkten. Hon virade en handduk runt midjan, satte på en badmössa för att inte blöta ned håret, lät sin självhäfrande bindi sitta kvar i pannan och tog med en badring till bassängen.
-Ursäkta mig madam, sade badvakten. Du måste duscha innan du hoppar i bassängen.
Badreglera stod tydligt skrivna i röd skrift på väggen. Regler om långt hår och badmössor, duschande, ätande och drickande, lämpliga badkläder och lämpligt uppförande.”

Jag gillade den här berättelsen om kvinnor i Indien av idag. Jag satt med i tågkupén och njöt av deras livshistorier, en del så väsenskilda från vår västerländska vardag men ändå så enkla att förstå och ta till sig.
Välskriven och välporträtterad, en lite annorlunda bok om kvinnoliv.
MItt betyg ***

Den osynliga väggen av Harry Bernstein

Den judiske pojken Arry bor med sin familj på en lugn liten gata som knappt märks bland de större gatorna. Det som skiljer den från de andra är att den är delad i två sidor av en osynlig vägg. På den ena sidan bor de kristna och på den andra sidan bor judarna. De är inte fientligt inställda till varandra, men det inträffar sällan att någon går över från den ena sidan till den andra.
Som på alla små gator skvallras det en hel del, och när rykten sprids om en kärleksaffär mellan en judisk flicka och en kristen pojke blir det stor uppståndelse. Den unga flickan skickas iväg till Australien. Inte minst Arrys mamma är förfärad. Hon kan då inte ana att historien kommer att upprepa sig på nära håll.
Arrys mor är annars mycket kärleksfull och är den som ser till att de fem barnen får mat, kläder, skolgång och alla omsorg. Fadern arbetar i en klädfabrik och de pengar han tjänar där delar han ogärna med sig av. Han, som de alla är rädda för och aldrig vågar eller ens vill tilltala, håller sig utanför familjelivet. Så fort han kommer in i huset blir de tysta och på kvällen väntar de bara på att han ska ge sig av till puben.

Denna bok väckte ganska stor sensation när den kom ut, inte pga ämnet, en judisk barndomsskildring, utan för att boken var skriven av en 96-åring debutant!
Då jag nu såg att han hunnit skriva en bok till (!) som heter “Drömmen” som precis utkommit, var min nyfikenhet tillräckligt mycket väckt för att läsa boken.
Och visst är berättelsen trovärdig och bra, stilistiskt säker, men jag får inte riktigt den rätta känslan för huvudpersonerna.
Boken har jämförts med “Ängeln på sjunde trappsteget” men den boken är nog snäppet vassare.
Helt klart en läsvärd historia är den dock
Mitt betyg *** av fyra möjliga

Birgitta och Katarina av Alexandra Coelho Ahndoril

Heliga Birgitta levde större delen av sitt liv (1303-1373) som hustru och mor och utan att ha en aning om att hon en dag skulle bli helgonförklarad.
Birgitta och Katarina är i första hand en berättelse om människorna bakom historieskrivningen.
Romanen följer Birgittas långa och skiftande väg från barndomen till vuxenheten, vidare till det svenska hovet och fram till uppenbarelserna, resan till Rom och hennes långa väntan på påvens återkomst från Avignon.

Utdrag ur boken:
” Och det fanns inget sätt hon kunde undkomma viljan att hjälpa. Hon förbannade detta tvång i samma stund som hon gick och ställde sig bredvid de hjälpande. Med knäna darrande av utmattning och skräck bar hon kroppar mellan bårar, gick hon med kylda kärl fulla med iglar genom våta korridorer där människor låg och dog. Drog lakan från de döda och svepte in de levande med. Såg de mörka fläckarna i golvet efter kroppar som legat länge. Och hon visste ju redan att ingen handling gjorde någon skillnad: död, svält och sjukdom löper fortare än barmhärtighet. Jag kan inte hjälpa någon, sade hon för sig själv. Jag kan inte lindra ett uns av en människas lidande”

Ja det är ingen munter läsning precis. Men vilket poetiskt underbart vackert språk, och vilken intressant berättelse.
Jag tillhör dem som inte stiftat närmare bekantskap med den heliga Birgittas historia. Därför kunde jag utan förväntningar läsa berättelsen, och den gav mig en otrolig läsupplevelse.
Trots ett hårt liv med åtta barn varav tre dog, trots den förfärliga pesten som möter Birgitta genom hennes vandring i Europa, kan jag bara säga att denna berättelse kommer att leva kvar inom mig, länge.
Mitt betyg: *** av fyra möjliga

Ligga som ett o av Inger Frimansson

Romanen om Nina har många gemensamma drag med Inger Frimanssons eget liv. Det är en uppväxtskildring som handlar om att ha rädslan boende inom sig och ändå alltid dras till det farliga och förbjudna. Och om hur den unga Nina hittar fram till skrivandet.

Ninas familj har i början många tillfälliga boenden. Det hänger ihop med pappas jobb. Än bor de hemma hos mormor och morfar i Slite, än i andra tillfälliga bostäder. Så småningom hamnar de i Jönköping, frikyrkobältets mekka.

Nina har redan tidigt en ovanligt livlig fantasi. Hon drömmer ofta om att vara någon annan än den alldeles vanliga, ganska tysta och blyga flicka som hon är. Döden Långrock kommer på besök då och då, först tar han gammelmorfar, sen farfar och farmor. Och de är ju gamla. Men så en dag slår han till och kniper hennes farbror, som är pappa till de små kusinerna. Det gör henne ursinnig och rädd. Hon vet ju att alla familjer förr eller senare får sin beskärda del av sorgen. En tant hon har träffat brukar säga så. Och hon vet att Döden Långrock också vill åt hennes lillasyster.

Tidigt har hon rädslan boende inom sig. Ändå dras hon till det farliga och förbjudna. Ofta flyr hon till skrivandet. Hon börjar tidigt, skriver sagor, dikter och romaner – liksom deckare om ond bråd död. Emellanåt får hon alster publicerade i olika tidningar. Som gymnasist vinner hon det så kallade Lilla Nobelpriset och inbjuds till Stockholm för att delta i högtidligheterna på Konserthuset. Hon börjar drömma om att kanske någon gång få en bok utgiven på riktigt.

Detta är den åttonde boken jag läser av Inger Frimansson. Som ni förstår tillhör hon mina favoriter!
Men, jag blev besviken på den här berättelsen. Kanske har jag läst för många barndomsskildringar senaste tiden, så jag känner mig blasé inför ämnet, jag kunde inte riktigt förmå mig att leva in i berättelsen trots många likheter med min egen uppväxt. Fast, jag fick ju inte direkt något lilla Nobelpris….
Jag hoppas hennes nästa bok blir en fullpoängare
Denna får bara ** av fyra

Den sista stormen av Erik Eriksson

Året är 1914 och orosmolnen hopar sig på världens himmel.
I det lilla fiskeläget Grisslehamn i Roslagen lever den tredje generationen av familjen Nygren. Kriget är närvarande men också diskussionerna om kvinnlig rösträtt och förbudsomröstning angående försäljning av alkohol.
När en okänd släkting från England dyker upp förändras deras liv i ett slag.
Dottern Gerda möter kärleken, men tror sig snart ha förlorat sin älskade Lars då han som frivillig ger sig in i 1:a världskriget. En tid därefter föder hon en son, Vilhelm.
Gerda utvecklas till en stark och självständig kvinna med båda fötterna stadigt på jorden. För henne hägrar en utbildning, hon drömmer om att få arbeta med ord.

Detta är den tredje delen av en släktkrönika. Jag har med stort intresse läst de tidigare två böckerna, och därför var besvikelsen stor när jag inte tyckte att denna bok svarade upp till mina förväntningar.
Jag fick helt enkelt inga känslor för huvudpersonerna, som är ytterst fåordigt beskrivna. Inte heller knyter man an till de tidigare böckerna där den äldre generationen beskrivs på ett mycket bättre sätt.
Nej här tycker jag författaren har tappat stinget. Trots en intressant tidsepok lyckas han i mitt tycke inte levandegöra berättelsen. Har du läst de tidigare delarna vill du säkert läsa denna också, som separat bok behöver du inte göra dig besväret.
Mitt betyg **