Jag har läst..

Så länge jag kan minnas har jag varit ensam Bokomslag Så länge jag kan minnas har jag varit ensam
Marie Lundquist
Albert Bonniers Förlag
2013
153

Högt upp i ett hus lever en ensam kvinna. Hon har nära till himlen och molnen. Till hennes lägenhet kommer en märklig och objuden gäst, en annan kvinna i en kappa med någon sorts syntetkrage. Hon bär bud om en berättelse nedtecknad på en bunt papper som är historien om en ung kvinna och hennes kärleksförbindelser med olika män, en historia om utlevelse och ensamhet. Men vem är egentligen vem i denna sinnrika tredelade roman?
Vem berättar vem?

Denna roman är ett raffinerat och känsligt spel med spegelbilder och berättartekniker. Är romanens kvinnor egentligen en och samma person? Är de fiktioner, eller är rentav den som skriver själv en fiktion? Allt förändras och löses upp som de moln som drar fram över berättarens himmel.

Utdrag ur boken:

"I filmen möter hon en man som har just det hon själv inte äger, den där lättheten att uttrycka sig, orden flyter ur hans mun som luftbubblor och gör att han växer. Hans ryggrad är gipsad av bokstäver, det är de som håller honom uppe. Hos henne är det tvärtom. Bokstäverna ligger i en trådig maskhög i hennes mage och vill inte lösgöra sig och forma någon betydelse. De äter henne inifrån. När de har ätit sig igenom magsäcken och krupit uppför matstrupen börjar de bita hål i tungan."

" I samma stund som jag tar upp papperet från skrivbordet och håller upp det framför ögonen förvandlas jag till läsare. Orden silas på nytt genom min kropp och mitt medvetande och blir till något de inte var innan. En bit ifrån den hand som skrev dem börjar de leva sitt eget liv. Låter sig tolkas på lika många olika sätt som det finns läsare."

En ganska annorlunda och speciell läsupplevelse var detta.
Jag tror inte jag begrep vad författaren egentligen ville berätta.
Korta fragment, vackra ordalydelser, knepiga språkvindlingar, vad säger människan?
Jag blir både lite fascinerad och samtidigt lite irriterad då orden bara lyfts ut ur sitt sammanhang och flyger sin kos innan jag hittat var de hör hemma.
Samtidigt tycker jag det är nyttigt att inte vara helt enkelspårig och läsa samma typ av litteratur utan ta små utmaningar, annorlunda berättelser och se om man kan tolka dem.
Denna författare har tidigare givit ut poesi och hon har en poetisk ådra.
I allt övrigt lämnar hon dessvärre mig oberörd.

0

One Comment:

  1. Trist, då ska inte den upp på någon läslista. Nu har jag fått “Norrlands svårmod” av samma författare – Therése Söderlind – som skrivit “Vägen mot Bålberget”. Det är hennes debutbok denna, och det ska bli spännande att se hur den är.

    Vi fick mycket snö i natt, men det var så blitt så det smälte direkt när det kom ner på backen, och nu börjar det frysa på, tänk om vädret kunde stabilisera sig lite…

    KRAM

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.