Jag har läst..

Ansatt av friarna, vilddjuren och sin obevekliga egenmäktighet drivs den unga kvinnan Judit ut på en vandring. Var gång hon möter människor måste hon bryta upp och kommer snart att inte höra till någonstans.
Hon förblir en främling, en människa som inte svarar.
Det är 1600-tal i Sverige och kronans knektar finner silver i fjällen som kan bekosta krigen. Livsresurserna sörplar nedströms och Norrland är snart kruttorrt; minsta gnista antänder markerna från hav till hav. När regnen äntligen kommer har Judit redan gett sig av mot fjällen.
Två män följer hennes rörelser, men ingen kommer henne nära.
Hon lyssnar inte ens till sitt eget barn, förrän dess ansikte skrumpnat ihop och ropen tystnat.

Utdrag ur boken:
"Natten var kall och Judit bar ingen yxa. Med storkniven fällde hon ändå en kvarterstjock torrfura och gjorde av den en stockeld som höll värmen långt inpå natten. Hon färdades där i sömnen ned i ett drömmens råtthål. Hon var väl rustad att leva i råtthålet och åt av maskar och kadavren från råttor som låg där i gångarna. Många år var hon där och vaknade sedan outvilad med magsmärtor."

"De två människorna lämnade myrlandet och gick i dagar i björk och sly. Myggorna följde dem men människorna levde. De smorde sig i becket och slog om sig med björkruskor medan de gick och tuggade det medhavda torrköttet och drack bäckvattnet och sade inte ett ord till varandra. Måste någon av dem göra sina behov gjorde de dem medan de gick, det var inte möjligt att stanna."

Detta är en verkligt intressant debut. Bara titeln gör att man blir nyfiken, och den gör mig inte besviken!
Trots att boken inte är tjock så tar det lika lång tid för mig att läsa den som en dubbelt så lång, eftersom jag läser för språkets skull, uttalar tyst i huvudet varje ord och mening. Det är som att läsa dikter. Jag har läst mycket skiftande recensioner, allt från de som fascinerats av det vackra annorlunda språket och den fina skildringen av natur och liv uppe i norr till de som tyckte att det inte hände någonting utan en människa bara gick och gick.
Men herregud, när man kommer till avsnittet om striden med björnen så reser sig vartenda hår jag har på kroppen, nog händer det alltid!
Men visst, tempot är sakta, många ord är helt nya, vad sägs om "oväcklig" till exempel. Inte alls svårt att förstå, någon som inte går att väcka, men ordet blir rödmarkerat för det finns inte i ordboken.
En mycket märklig människas öde skildras här, en äkta nomads, och hur hon egentligen tycker och tänker och vad som driver henne framåt är jag inte ens säker på att hon vet själv. Men njutbar läsning är det i vartenda ord.