Jag har läst..

I skogen finns ett liv som är helt okänt för oss. Där pågår fantastiska saker: träden kommunicerar med varandra. De tar hand om både varandras avkomma och sina äldre, de hjälper drabbade grannar, de har känslor och minnen. Otroligt? Kanske. Men sant.
Skogsvaktare Peter Wohlleben berättar om extraordinära förmågor hos träden. Han kombinerar de senaste vetenskapliga rönen med sina egna erfarenheter av naturen. Vi kanske tror att vi vet det mesta om skogen. Men den som läser denna bok kommer att gå ut i naturen med helt nya ögon.

Utdrag ur boken:
"För många djur är bladlöss en välsignelse. Till att börja med gagnas andra insekter, som nyckelpigor, som begärligt slukar den ena lusen efter den andra. Skogsmyror är i stället förtjusta i sockersaften och sörplar i sig den direkt från lössens bakdel. För att skynda på processen pillrar de på lusen med sina känselspröt, vilket framkallar en retning som tvingar bladlusen att urinera. Myrorna agerar som regelrätta boskapsskötare uppe i trädkronorna och ser till att inga andra rövare ska få för sig att äta upp luskolonierna."

"De stora växter som vi kallar träd har ingen hjärna, kan bara röra sig mycket långsamt, är intresserade av helt andra saker än vi och upplever sin vardag i extrem snigelfart. När vedklabben knäpper muntert i kaminen är det ett kadaver efter en björk eller en ek som brinner upp. Eller ta pappret i den bok som du just nu håller i din hand: det består av sönderrivna, enkom för detta ändamål fällda (och därmed dödade) granar och björkar. Men, liksom i fråga om djuren gäller även här att det är i sin ordning att använda trä när träden får leva som det passar deras art. Och det betyder att de kan leva ut sina sociala behov, att de får växa i ett äkta skogsklimat och föra sitt vetande vidare till nästa generation. Åtminstone en del träd bör få åldras med värdighet och till sist dö en naturlig död.

"Skogar är inte främst träfabriker och råvarulager och bara i andra hand komplexa livsmiljöer för tusentals arter, så som dagens skogsbruk ser det. Det är precis tvärtom."

När jag äntligen fick hämta denna så omskrivna och omtalade bok efter en lång väntan på biblioteket så blev jag först besviken. Jag hade sett omslaget och förväntat mig ett formidabelt praktverk med glänsande sidor, massor av foton och illustrationer. Istället är boken liten och oansenlig och inte en illustration så långt ögat kan nå.
Men det dröjer bara två sidor in i texten så är jag totalt förtrollad.
Så mycket kunskap i så liten förpackning. Inte ett ord för mycket, fantasin börjar flöda, varför inte? tänker jag, allt i naturen samverkar på ett rent fantastiskt vis. När bara någon upplyser oss om hur det hela fungerar.

Om du ibland går skogspromenader så kommer du aldrig att se skogen som förut efter att ha läst boken.
Jag måste ge en eloge till översättaren för ett otroligt fint språk som både drabbar och roar.

Att visa vördnad för naturen och dess avancerade samspelande system är vad allt handlar om, och som vanligt, kunskap är makt!
Och vet ni, jag saknar inte en endaste bild i boken, jag kan när som helst gå ut och se träden i dess naturliga miljö, skogen!