Jag har läst..
Vildplockat Ätliga örter, blad, blommor, bär och svampar från den svenska naturen
natur
Natur & Kultur
2017
176
Med rätt kunskap kan en vanlig promenad bli till en spännande jakt på naturlig mat och vilda smaker. Ätliga växter går att hitta överallt, i skogen, på ängen och faktiskt även i stan.
I boken samlas fakta om ett 70-tal växter: var de går att hitta, deras specifika kännetecken och hur de bäst plockas, tillagas och förädlas.
Många svenskar är vana att plocka kantareller, men repertoaren kan utökas till att omfatta mycket mer av vad skog och äng har att erbjuda i form av örter, blommor, blad, svampar och rötter.
De vilda växterna har det senaste decenniet hamnat i strålkastarljuset på grund av råvarorna i det som brukar kallas den nya nordiska gastronomin. Växter som länge kallats ogräs har nu omvärderats och fått en given plats i det moderna köket.
Författaren är kock och har arbetat med vilda växter på restauranger. Numera har han eget företag som plockar vilda växter åt ett antal svenska topprestauranger.
Detta är ju ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, att ta tillvara på det naturen ger. Utan krångligheter, utan en massa omvägar, bara plocka, rensa, ät och njut. Vill man så kan man torka eller göra tinkturer och teer, man kan safta, sylta och lägga in. Själv nöjer jag mig med att äta färskt och att torka. Jag har fortfarande kvar både svamp och nässlor från ifjol trots att de används flitigt i min matlagning.
Man blir aldrig fullärd, och en ny bok om vilda växter är ett välkommet tillskott. Kärleksörten har jag aldrig ätit, inte heller ryssgubbe.
Att rosta frön från nässlor eller t.ex groblad vill jag gärna testa i år, och så vill jag lära mig känna igen lomme, en oansenlig växt vars fruktskidor lär smaka lite senapsaktigt.
Alla växter växer inte i hela vårt avlånga land och det är bra att uppgift om habitat finns med i boken.
Matrecept innehåller boken just inga, kanske för att man mera sällan använder växterna i varma maträtter. Men om jag fick goda tips så kunde jag allt slänga ner en och annan rot av t.ex löktrav eller maskros i mina grytor...
En mycket trevlig bok i lagom storlek för att kunna få plats i korgen eller ryggsäcken.
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Anki
Intressant bok … absolut något för mig 🙂 Jag har ett antal liknande, men det där med att rosta frön från nässlor och groblad har jag aldrig sett förut – det verkar spännande!
Tack för tipset!
Kram
Eva
Jag minns mycket av vad min far berättade om andra världskrigets överlevare, de som kunde mycket om ‘ogräs’ de hade större chans att överleva. Min far var en sådan kunnig naturätare, jag följde ofta med honom på olika promenader där vi gick med huvudet i backen. Det var inte bara olika svampsorter han plockade utan även många konstiga ogräs. Mor var alltid orolig att han kunde förgifta oss med sin ‘kunskap’, då blev han alltid sur och arg på henne att hon inget kunde om växter m.m. Så jag har nog ärvt både ‘ock’ av föräldrarna, jag är intresserad av naturens växtlighet men samtidigt inte, eller är mycket lat med att ‘kolla läget’ av det nyttiga som växer i marken. Så det gäller att läsa på ordentligt om man vill veta hur det ligger till i vildplockat.
Ju äldre jag blir desto mer intresserad blir jag och jag läser mycket info på Google, där finns allt.
Jag får kolla på bibblan.
Ha en fin vecka, kram
Ludde finns med i min blogg nu.
"LillaSyster"
Då får du lägga boken i korgen bredvid svampkniven och ge dig ut på matjakt. Men du får väl vänta tills det tinat av och torkat upp lite i dina marker kan jag tänka. Här är alla väder idag igen…..
Någon älg vill jag inte ha i trädgården, men vem vet nu när jag ska ha en älg delikatess i vattenbad! Ha en bra eftermiddag! Kram