Jag har läst..

Tredje delen i romanserien om människorna kring lasarettet i Ekstad under 1950-talet.

Stina Rudström är äntligen färdgi med sin utbildning och stolt och andaktsfull stiger hon in på Allmänna BB i Stockholm för att påbörja sitt första riktiga arbete som barnmorska.
Hon vill vara en person som kan göra skillnad för andra människor. Hon ser till och med fram emot att få arbeta övertid. Glänsande barnkroppar, blod och fostervatten, uppdraget känns både påtagligt och livsbejakande.
Sjuksköterskebristen härjar i Ekstad. Syster Greta, avdelningsföreståndare på Epidemin, drar en lättnadens suck när hon äntligen får tag i en ny sköterska till sin avdelning, även om hon känner sig lite tveksam till syster Katjas kvalifikationer. Var kommer hon ifrån egentligen?
Lilla Marianne, som bara går i andra klass, oroar sig för mamma Sonja. Titt som tätt ligger hon där på soffan när Marianne kommer hem från skolan. Sonja får medicin från sjukhuset och är trött, så trött. Tant Nancy hjälper henne och ett par gånger har ambulansen fått komma och hämta henne.

Utdrag ur boken:
"Efter en stund var de varma och svettiga. Två flickor var tjocka, det var synd om dem. De kunde skutta och hoppa ändå, fast klunsigt. Marianne funderade över om hon hellre hade velat vara tjock och haft en frisk mamma, än att ha det som det var. Men det gick inte att byta ut ett elände mot ett annat, inte ens i tanken."

"Han gick fram och hälsade på patienten som såg ut att stå vid gravens rand. Mager, gulvit hy och ögon som sjunkit in i sina hålor. Det var inte utan att det tärde på honom att möta alla dessa svårt sjuka. Att beskåda människans förgänglighet."

Den största behållningen i att läsa den här romanserien finner jag i den detaljerat beskrivna tidstypiska 50-talsandan, vardagen i arbetslivet, på fritiden och med familjen. De strikta hierarkierna som rådde inom yrkesvärlden, speciellt inom medicin.
Karaktärerna känns kanske en aning själlösa, som klippdockor med något ytliga karaktärsdrag. Man lär inte känna dem särskilt väl, de känns platta och blodlösa.
Romanen känns något för lång, jag märker att jag uppfattar historien som omständig och innehållande så mycket överarbetade detaljer att handlingen inte flyter framåt.
Samtidigt är ämnet intressant och jag har t.ex lärt mig hur man gjorde graviditetstest på 50-talet, man injicerade urin i grodor och om kvinnan var gravid visade det sig genom att grodan lade ägg!
Både plus och minus alltså för den här boken.