Jag har läst..
Se himlen genom taket av Dan Korn
Denna bok vill dokumentera människor som lever på ett sätt som de flesta människor knappast tror är möjligt. Personer som lever så blir ofta betraktade som “original”.
I den här boken får de komma till tals.
Med ord och fina foton skildras människor vars boningar lämnar utrymme för himlen att synas genom taket.
Jag har sedan tidigare ett genuint intresse av människor som väljer sin egen väg. De som inte strävar efter pengar och makt, de som struntar i materiella värden, de som högaktar och följer gamla traditioner.
Jag har läst flera böcker i ämnet, nu hittade jag en ny bekantskap i Dan Korn.
Han har skrivit flertalet böcker varav denna är den första jag fått förmånen att läsa.
Hjalmar Andersson är en av dem som beskrivs i boken. Han berättar lite om sitt hushåll.
-Han köper hem bröd i långa banor att mata fåglarna med. Själv äter han mycket potäter, som han också odlar själv. Från affären köper han hem tuber med räkosts. Egna potäter gnidna mot en klick med räkost är utmärkt middasmat för Hjalmar. Det blir både gott och lättlagat.
Här har vi den märkliga historien om Helena i Sarajevo. Kvinnan som studerat på Sorbonnes universitet, som talar franska, engelska, italienska och spanska.
Hon köpte sig en gård, köttdjur, grisar, höns och kalkoner.
Sedan gick det åt pipsvängen. Hon blev ovän med både myndigheter och grannar.
Nu återstår bara en murken hög med timmerstockar och plank av huset. Där bland ruinerna bor Helena
snart 80 år.
Hon har döpt om gården till Sarajevo då hon menar att hon här fått utkämpa sitt privata krig.
“Folk ojar sig över min ensamhet, men jag säfer att jag är aldrig så ensam som när jag är tillsammans med dumma, okunniga och elaka människor, för jag har inget gemensamt med dom.
-Jag har aldrig fått några bidrag här, men jag fick besked på att om jag ville plantera igen alltihopa med granplantor kunde jag få bidrag. “Då kallar jag er skitstövlar” sa jag. “Och jag vill inte bli någon skitstövlett”.
Boken har några år på nacken, så de människor som beskrivs här lever inte längre.
Men deras historia lever vidare.
Just idag läste jag i lokaltidningen om en dansk kvinna som med två åsnor och ett tält åkt från Danmark och upp längs Sverige. Hon har nu landat i Vansbro och funderar på att stanna ett tag.
Hon har fem vuxna utflugna barn och ville göra något annorlunda.
Så spännande, säger jag som tycker vi gott kan strunta i konventionerna och göra något galet, oväntat och kul istället någon gång i livet!
Boken, ja den får förstås **** full pott, och nu ska jag låna nästa bok!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Ingegerd
Vilke underbara berättelser! Det finns människor som vågar, dit hör inte jag. Men läsa om dom är intressant. Ska höra på bibblan om dessa böcker.
Malin
Ja visst är det härligt att det finns dem som vågar vara helt annorlunda och trivs med det. Det lät absolut som en intressant bok. Själv har jag oxå ett vägval att göra i höst, skulle önska att man hade lite mer idéer och drömmar om framtiden, istället för att sträva efter samma stressiga jobb m alla deadlines osv Vore härligt om man såg fler möjligheter att förändra sitt liv.
Kram på dig.
Eva-Lena
Oh, jag önskar också att jag vågade göra nå´t helt annorlunda. Jag är den räddaste och fegaste person jag känner, i sommar fick jag t o m superångest på Ölandsbron och på färjan över till Ivö (4-5 minuter tar den). Vad i h-e är det med mig! Dock klarar jag numer att åka “räckesväg” och motorväg om det inte blir för länge. Kostigar och skogsstigar samt mysiga små grusvägar det är min melodi!
Jag älskar precis som du att läsa om dessa s k original, och tänk så många underbara dokumentärer man sett genom åren om de som gått sin egen väg. Jag antar att du läst “De ovanliga” och “Hästmannen”?
Kram från en ångestfylld kvinna i medelåldern!
Christina
Så,nu är vi hemkommna från ditt Dalarna.Jag är riktigt avundsjuk på dig som bor där.Så vackert,en riktig sommaridyll.
Vi åkte igenom en liten by som heter Tällberg och vi sa att vi skulle åka tillbaka dagen efter för att utforska lite närmare.Men det blev aldrig så och det är det enda jag ångrar.
Tyvärr så har det inte blivit någon större tid för att läsa böcker,men det tänkte jag ta igen nu när jag är hemma 8)
Gun en annan finska i Trelleborg
Jag är också omåttligt förtjust i se på dokumentärer eller läsa om original, det är lite kittlande med människor som vågar gå lite utanför dom etablerade ramarna! Tack för tipset!
messan
Då förstår du precis vilka underbara dagar vi haft i Stockholm:) Det har varit varit så underbart, vi har gjort allt känns det som. Mina stackars fötter var lite trötta:)
Den boken låter mycket intressant! Det är så avkopplande att läsa. Ska gå och lägga mig nu just för att läsa.
Kram