Jag har läst..
Signe & Sigge
roman
Mondial
2019
209
I fyrtio år var författaren Signe Björnberg gift med maken Gösta. Hon skrev ett hundratal romaner om den eviga kärleken, men hennes egen kärlekshistoria slutade i tragedi.
Signe Björnberg går till historien som en av Nordens mest produktiva författare. Hennes produktion omfattar 115 romaner och 500 noveller skrivna under pseudonymen Sigge Stark. Men trots att hon var en av Sveriges mest lästa författare, var hennes författarskap ständigt kritiserat och skrivandet gjorde henne aldrig rik.
I boken tecknar Maria Lilja ett porträtt av ett författarskap utöver det vanliga och ett livsöde som berör. Romanen präglas också av en unik tillgång till material som aldrig tidigare publicerats.
Utdrag sid.80
"När hon några timmar senare vaknade ur sin slummer kokade hon kaffe, tände en cigarett och fortsatte på nattens historia. Och när Gösta kom hem i kvällningen satt hon fortfarande i sin fars gamla nattskjorta och skrev bortom tid och rum. Gösta muttrade något om middag och det fick Signe att avbryta sitt skrivande. -Hoppsan, jag glömde visst bort tiden, kokt potatis med smör och stekt ägg? Signe såg ursäktande på Gösta, huvudet var fortfarande fullt av berättelsen om Guldkungen.
Berättelsen om Guldkungen skulle bli en av hennes mest älskade och tidskriften "Vårt hem" växte med varje nytt publicerat avsnitt. Signe var som bäst när hon skrev om det som intresserade henne mest: hästar."
Sid.123
"När pengarna var slut och det inte gick att få mer kredit på foder och mat reste Signe till Stockholm och sålde tio kommande böcker mot ett rejält tilltaget förskott. För att ro det i land insåg hon att hon behövde en assistent som kunde stenografera och skriva ut manuskripten på maskin.
Liksom favoritkaraktärerna i sina böcker föredrog hon okonstlade människor utan bjäfs och förställningar. Flickorna skulle vara naturliga, gärna med långt hår som var uppsatt. Nagellack och för korta kjolar var en styggelse."
Jag blev oerhört tagen av att läsa om Signes livsöde. En kvinna som helst ville bo långt ut i skogen på en gård med travhästar och hundar och som skrev ofantligt mycket för att kunna ha råd med djuren.
Förvånad inser jag att hennes gård i Mannikehöjden bara ligger ca 4 mil från där jag bor!
Hon tar aldrig hand om sin hälsa, äter dåligt och är storrökare. Först kommer djuren, sedan maken och till sist eventuellt hennes egna behov.
Men hon är ingen kvinna man tycker synd om. Hon har egenheter som inte gör henne lätt att vara till lags. Och hon reser, ibland stannar hon borta ett helt år någonstans i Europa för att få ro och inspiration att skriva.
Jag avslutade den här boken för någon vecka sedan men kan inte släppa taget om hennes märkliga liv och tragiska öde som berörde mig starkt. Alla har vi en historia, men vissas är mer märkvärdiga än andras.
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
ElisabetR
Tack för dina recensioner av böcker du läst. Jag är också en boknörd, har alltid varit och då är det trevligt med tips. Jag har läst boken om Sigge Stark. Henne knäppte man nog inte på näsan. Men hon såg så sorgsen ut jämt.
Jag har faktiskt träffat henne när vi bodde söder om Rämmen ut i skogen 1962. Vi var hemma hos henne för att se på en valp och ev. köp. Hon satt i sitt kök och rökte så luften var helt tjock. Omgiven av katter, två stora Grand Danois och några småhundar. Hon var barsk och sträng i ögonen och jag blev ganska rädd, åtta år som jag var då. Det blev ingen valp, vi var fattiga och den var nog ganska dyr.
Man såg henne också ofta åkandes i en liten kärra med sittplats, kanske en sulky, efter häst. Hästar hade hon också några stycken där vid sitt lilla hus och var säkerligen ute och tränade med dem.
Det skulle ha varit torpvandring i sommras från Rämmens hembygdsförening och besök där hon bott, men det blev inställt och uppskjutet till 2021. Får hoppas det blir av då.
Hälsningar fr ElisabetR
ElisabetR
Glömde 🙂 att jag skulle ge dej ett tips. Du kanske har läst den men i alla fall,
Huldas Hus av Anita Salomonsson
Jag har läst nästan hälften och så långt är den riktigt trevlig.
Paula
Huldas hus har jag läst liksom flera andra av Salomonsson. Favoriter är Ängeln i posthuset och I enslighet farmfödt.
Spännande att du har träffat Sigge. Hur kunde denna barska kvinna bära på så många kärleksberättelser? Kontrasterna är väldigt stora! Jag vill gärna åka till Mannikehöjden när tillfälle ges, kanske i sommar. Tack för att du delar med dig av dina minnen av denna stora personlighet
Anki
Spännande läsning om en kvinna som gjorde lite som hon ville verkar det som … säkert inte så lätt alla gånger.
Kram
Gun-San
Sigge Stark är tidiga tonår för mig, min mamma var med i en bokklubb och fick alla böcker av henne, själv såg jag knappt henne läsa, hade aldrig tid. Men jag slukade dom här romanerna med hull och hår.
Paula
Jag minns inte att jag läste hennes böcker men är övertygad om att de fanns i mitt barndomshem för både min mamma och mormor läste mycket. Många har läst henne, en del har också träffat henne, spännande person
tanthuset
Jaaa, den vill/måste jag läsa! Jag älskade hennes böcker i yngre år men har inte läst några nu på länge….att läsa om hennes liv blir ett måste….tack finaste Paula <3
Paula
Ja den här boken måste du läsa!
Kicki
Den skulle jag vilja läsa.
Som jag sagt så har jag träffat henne IRL när Berra arbetade hos Sören Nordin på Solvalla. Men man var ganska blyg inför henne, jag var 15 år då.
Grattiskram förresten, för visst fyller du år idag.
Ditte
Stort tack smakprovet och en fin recension. Boken har jag läst för ett tag sedan och än en gång fångas man av en kvinnas livsöde. Jag har även förr läst en del böcker av Sigge Stark. Kanske kan du vid tillfälle få till ett besök på gården i Mannickehöjden.
kram
Karin
Men så spännande. Absolut en måste-läsa-bok!
Och så bodde hon alldeles nästgårds! I alla fall från dig räknat. Lite längre från mig. Jag som placerat henne någonstans i Sörmland …
Paula
Hon levde ett kringflackande liv, ibland i storstaden och ibland på olika gårdar i vårt avlånga land, alltefter hur slumpen avgjorde kändes det som. När hon tröttnade på storstadslivet köpte hon en gård, Mannikehöjden var hennes sista gård, tror hon bodde där 10-15 år i slutet av sitt liv.
ElisabetR
Hej igen
Jag ska tala om för dej om det blir nån torpvandring och besök i Mannikehöjden till sommaren. Tydligen Dickson på Rämmens herrgård som skulle ha berätta om Sigge Stark.
Jag läste hennes böcker i tonåren. För min del nostalgiskt för jag längtade alltid tillbaka till Rämmentrakterna. Det torpet i Rakhöjden är rivet sen många år, men vi har varit flera gånger på stället.
Huldas hus är ju härlig, hon har ett sånt trevligt uttryckssätt. Det blir nog resten av hennes böcker också. Tänk att komma igång med skrivande i hennes ålder. Det är som Nancy Johansson, henns böcker har jag slukat.
Ha de’ gott :D.