Jag har läst..

Kockor - skogsbrukets glömda hjältar Bokomslag Kockor - skogsbrukets glömda hjältar
Gustafson, Löfdahl, Rautio, Öbom, Östlund
ekonomi, skogsbruk
SLU, Skogsmuseet, Skogssällskapet
2020
mjuk pärm, illustrerad
128

"Palten och stekt fläsk och bruna bönor med stekt fläsk och inte var det nån som räkna nå kalorier. Dem fanns nog int´ på den tiden"
Anna-Gunborg Börjegren, tidigare kocka

Kvinnor har haft många betydelsefulla roller i svenskt skogsbruk- De har planterat skog, röjt i ungskogar och hämtat hem den oumbärliga veden.
Kvinnor har också haft en mycket viktig uppgift i de avlägsna skogskojorna under en stor del av 1900-talet. Under det gemensamma kosthållets tid har de lagat energirik mat och hållit ordning i kojor och på manskap. Detta är en mycket speciell epok i svensk skogshistoria och deras slit hade både stor påverkan på skogsbruket, men också på samhället i stort.
Som unga flickor kockade tusentals vkinnor åt skogshuggare, hästkörare och flottare. Det är oerhört viktigt att deras berättelser får leva vidare och i den här boken vill vi lyfta fram just dessa kockor - de glömda hjältarna och synliggöra deras fantastiska arbete.
Bokens texter bygger på kockornas tankar och erfarenheter av hårt arbete under ibland svåra förhållanden. Deras röster, oftast på dialekt, är det bärande temat i boken.

Boken är fokuserad på Norrland där t.ex åren 1942-43 6000 kockor jobbade i skogskojor. De flesta var mellan 14-20 år gamla. De skötte matlagning, disk, bäddning, städning och klädvård i de trånga otäta kojorna.
I boken kan man även läsa om skogsarbetare i Finland och de andra nordiska länderna. I Finland uppförde man (hör och häpna) ett pörte som bestod av ett förmansrum, ett kök som även utgjorde bostad för två hushållerskor, samt ett manskapsrum.

Dessa kockande kvinnor arbetade upp mot 17 timmar /dygn. Kvinnoarbete var likställt med ständig sysselsättning, och en kvinna i vila var ett okänt och otänkbart fenomen...

På 30-talet bestämdes att kockorna skulle utbildas, i näringslära, ekonomi, förbandsläggning och sjukvård.

"Nä, int var det nå mycket fritid. Man behövde ju int fritin för he var ju mitt i skogen"

Boken berättar mycket och utförligt om kosthållningen i skogskojorna, och även recept ges på rätter som Stekt salt sill med potatis och tjockmjölk, paltbröd med fläsksås. hastbullar, och kornmjölsgröt med mjölk.

Förutom att sätta fokus på en mycket speciell yrkesgrupp under en tidsera, så är det fint att de intervjuade kvinnorna ännu är i livet och att de tyckte åren som kocka var utbildande och givande. Som en intervjuad svarade:
"Som piga var jag slav, som kocka blev jag chef"..

Läs gärna en superintressant bok om förgångna tider som belyser kvinnans roll i det mansdominerade skogsbruket.
Boken är illustrerad med foton på varje sida.

5

10 Comments:

  1. Mirjam Halvarsson

    Vad roligt att det finns en bok om dessa fantastiska kvinnor! Man har ju hört talas om dom väldigt många ggr här uppe, det var viktiga arbetsuppgifter dom hade. Nu skulle nog många rynka på näsan åt det eller hålla upp den knutna näven och hänvisa till kvinnokampen men det var ju bara så, på den tiden. Tack Paula för ett som jag ser det, fint boktips! Kram på’re

  2. Jag har varit inne i en skogskoja i Säfsen för en massa år sen. Man förstod att dom levde ett hårt liv.

  3. Tack för smaktipset och en bok jag nog skulle vilja läsa. Fantastiska kvinnor som slet så hårt. Ett stort stycke viktig historia är det verkligen.
    Kram

  4. Den ska jag verkligen läsa. Måste berätta. När jag var i fem årsåldern, i slutet av 50-talet, så var vi och hälsade på en bekant till min mor som var kocka för skogsshuggare. Förläggningen låg i det hästskoformade huset på Filipstadsvägen. Där bodde ett antal gubbs som slet i skogen. Den här kvinnan var finska liksom min mor. Hon basade med besked över gubbarna och höll ordning på dom så gott det gick. Lagade näringsrik mat och höll gemensamma utrymmen rena.
    Det ska bli intressant läsning.

    • Du menar huset påTyforsvägen alldeles nära fabriken? För det har vår gemensamma vän berättat om för mig när vi har promenerat i området. Absolut intressant läsning. Jag hade kunnat vara kocka jag med, har alltid trivts bättre i sällskap med ett gäng karlar än med skvallrande käringar :D

      • Hej igen.
        Jag har bestämt för mej att det var i huset på Filipstadsvägen som vi va. Jag var så fachinerad av formen på huset. Det var så spännande som ett litet slott med flyglar. Ni får forska. Jag håller med ang sällskapet, men det finns ju undantag. Hälsa.

        • spännande, ja nu får vi forska i saken! Återkommer !

          • Nu vet jag vilket hus du menar! Det ligger på vänster sida strax före badet vid Älgsjön. Det såldes för ca ett år sedan, hade stått tomt länge och jag undrade vad det var för konstigt hus. Nu har några göteborgare tagit sig an huset och de julpyntade tomten i julas.

  5. Intressant! Jag fick för mig att kolla i datorn om jag inte har något sen gammalt om kockor och visst. Jag samlade en gång lite information från gamla tidningar och hittade rubriker som: “Värvare far runt i landet på kocka-jakt” eller “Utbildad kocka skapar bättre trivsel i kojan”. Och “2000 skogsarbetarkockor måste vara klara till våren 1943”.

    I en artiken i Morgonbris 1942 skildras kockans vardag. Hon tjänar 150 kronor i månaden, 60 kronor är fast AK-lön och dessutom får hon 25 öre per dag av varje man i laget och fri kost och logi. Arbetsuppgifterna är att laga mat, hålla snyggt i skogshuggarkojan. Karlarna hugger veden och hämtar vatten. Om hon lagar kläder och stoppar strumpor åt dem ska hon ha extra betalt.

  6. Ja, just det huset är det. Det ser så spännande ut med den formen. Skojade med gubben å sa att vi köper det. Då har vi haft varsin flygel att bo i ;-).

Lämna ett svar till kajsalisasblogg Avbryt svar