Jag har läst..

Kvinnor och äppelträd Bokomslag Kvinnor och äppelträd
Moa Martinson
roman
Modernista
1933
191

Det började när Sofi bar på sitt fjortonde barn och snart skulle föda. Tillsammans med Fredrika gick hon till bykstugan mellan äppelträden och badade av sig smutsen. Det blev en vana på fredagarna som så småningom gjorde skandal i hela socknen.

Det här är bilden som Moa Martinson utgick ifrån i romanen Kvinnor & äppelträd: två kvinnor i femtioårsåldern på landsbygden i 1800-talets Sverige, som sett för mycket för att bry sig om vad folk tycker och tänker om dem. En frihetens skapelseberättelse som fortsätter några kapitel senare med Sally och Ellen, ättlingar i tredje del till Sofi. Bundna till alkoholmissbrukande män tar de tillsammans upp kampen mot fattigdom och ofrihet. Sally gör något som i byfolkets ögon är värre än att ligga med männen – hon uppviglar dem. Mer än hon är medveten om går hon i släktingen Sofis fotspår.

Moa Martinsons debutroman från 1933 var kontroversiell när den kom ut, för sin sexuella frispråkighet och sitt överrumplande direkta, realistiska språk. I dag hör Kvinnor & äppelträd till våra stora klassiker.

Jag lyssnade till den här boken så jag kan inte ge några utdrag ur den.
Uppläsare var Gunilla Nyroos, jag tyckte hon höll en ganska trist ton i berättelsen som annars glödde av frispråkighet och jävlar anamma.
Nu har jag lyssnat på två böcker, Ivar Lo-Johansson och Moa Martinson. Nu ska jag ge mig i kast med något modernare litteratur som omväxling.

0

7 Comments:

  1. Boken har jag läst, men det var länge sen. Och ett stycke svensk historia är det på sitt sätt. Har läst en del av både Moa och Ivar Lo genom åren. Men det var ett tag sen. Dock minns jag flera av böckerna..
    Tack för smakprovet.

  2. Tack för påminnelsen om denna underbara författarinna. Läste henne i tonåren. I hennes böcker finns en sån känsla och närvaro av min egen uppväxt. Hon bodde ju en tid i Norrköping och jag har traskat på hennes gator. Mamman arbetade bl.a på fabriken Strykjärnet, som är en typisk byggnadsprofil i Norrköping. Arbetarmuseum idag.

    • Aha, då förstår jag att du upplever henne lite mer personligt än vad jag gjorde när jag lyssnade på boken. Jag har sett bilder på byggnaden Strykjärnet. Jag gillade jävlaranamman i boken, tycker överlag mycket om våra arbetareförfattare men har många kvar att lära känna.

  3. Moa Martinsson … en gammal favoritförfattare – gjorde specialarbete om henne på Flickskolan på 60-talet. Hon föddes utanför Linköping och växte upp hos sina morföräldrar, men kunde så småningom följa med sin mamma till Norrköping. Numer står hon staty i Industrilandskapet, där de gamla textilfabrikerna stod tätt.
    Kram

    • Hon har en egen stil att skriva, morsk, orädd och tydlig., dessutom angeläget att vi känner till vår historia. Kram

  4. Det var länge sen jag läste Moa Martinsson, men jag gillade hennes böcker mycket.
    Kram

    • Och jag blev så här gammal innan jag läste henne. Så då var det på tiden, och jag blev inte besviken. Trivs gott i sällskap av de gamla svenska arbetarförfattarna. De skildrar sin samtid på ett fint sätt och belyser hur bra vi egentligen har det. Kram

Kommentera