Jag har läst…
I slutet borde jag dö
roman
Förlaget M
2020
150
Allt som var svårt, du kan vänta och se: det kommer att bli svårare.
En författare möter en man. Han är gift. De träffas i hemlighet. Först är det lust, sedan blir de kära i varandra. Saker händer som gör att det omöjliga blir ännu mer omöjligt.
I Hannele Mikaela Taivassalos knappa, hjärtskärande roman skriver hon sig bort från en kärlek som inte får finnas, så stor att den måste skjutas, amputeras, begravas långt under jord. Det handlar om att komma till en punkt då man inte vill leva, men ändå inte dö. Och i det tillståndet ändå finna ord, försöka vara ärlig, kosta vad det kosta vill.
Han hade sagt: jag kan inte lova någonting och kan inte ge just något alls.
Vad är det, om man inte kan lova någonting, och inte kan ge just något alls.
Det är ingenting. Det är vad det är.
Han säger: jag älskar dig. Efter det säger han: inte.
Jag kan tyvärr inte skriva någon smakbit ur boken eftersom jag lyssnade på ljudbok.
Jag är ju i början av att kunna "läsa" ljudböcker och brukar ha problem med koncentrationen.
Den här romanen fångade mig helt.
Både texten och författarens suggestiva röst (hon läser själv in boken) höll mitt annars så splittrade sinne fångat.
Du kan läsa mer om boken
här
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Ditte
Tack för ännu ett bra boktips. Kände inte till boken men blev intresserad av den och har läst på lite mer via länken.
(Lyssnar nu på Frida Boisen “Berätta aldrig det här”)
Kram
ElisabetR
Låter lite hjärtskärande, får väll ta mod till mej :-).
Väldigt trevligt med ljudböcker. Jag lyssnar på “Vuxna människor” av Marie Aubert, den har gått som radioföljetong och finns på P1. Trär med broderinålen på samma gång
Susie på Stjärnarve...
Nej, det låter alldeles för sorgligt! Jag läser numera endast sånt som är spännande och/eller roligt. Det sorgliga står livet för när man börjar närma sig slutskedet. Det behöver man inte läsa om…..
KRAM/Susie