Jag har läst…
Den målade fågeln
roman 1939-45 andra världskriget, nazister, förbannelser, folktro
Tiden förlag
1965
248
En mörkhårig pojke med olivfärgad hy - kanske en jude eller zigenare . vandrar ensam från by till by på flykt undan förintelsen; genom mörka skogar och ändlösa träsk, ibland jagad och misshandlad, ibland vägledd och beskyddad.
Jerzy Kosinski smälter samman ett barns uppväxt med vuxenvärldens mest brutala erfarenheter: I en berättelse om hur kort avståndet kan vara från skräck och grymhet till oskuld och kärlek beskriver han en värld av fasansfulla ytterligheter.
Kosinski berättar genom pojken, allt ses genom hans ögon: bönderna som stjäl kläder och värdesaker från barn som förtvivlade mödrar kastat ut från tågen på väg till koncentrationslägret, råttorna som äter varandra och människor levande, kalmuckerna som våldtar en hel by. Boken är ett angrepp på nedärvd vidskeplighet och fördomar.
Boken filmatiserades 2020 Klicka på årtalet så kommer du till en recension av filmen samt en smakbit därav.
Jag kan bara säga att det inte var någon lättsmält text att läsa,men det var inte heller meningen.
Jag var tvungen att portionera ut läsandet något för att slippa bli alldeles förtvivlad.
Och som alltid när det gäller riktigt bra litteratur så är den en återspegling av verkligheten, för den är också grym.
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Ditte
Stort tack för denna smakbit. Detta är helt klart en bok som får förtur på min läselista. Den hamnar högst upp. Detta är ett ämne som verkligen talar till mitt hjärta.
Kram
Paula
Ja, jag förstår att ämnet ligger nära ditt hjärta, inte minst med tanke på din fars gärningar. Kram
ElisabetR
Den blir det allt så småningom. Jag har läst mycket om världskrigen i perioder.
Man får liksom ta sats ibland för att komma igenom, vet inte om det var rätt uttryck…..
Paula
Jag förstår precis, tycker det var mycket tydligt och bra sagt. Man måste ju variera sin läsning, men jag har en dragning åt det depressiva och mycket eländes elände, jag läser ju aldrig feel-good, hatar uttrycket förresten, det blir så glättigt och hurtfriskt så jag baxnar. På så sätt missar jag nog många bra böcker som har fått epitetet men ändå innehåller mycket mer i känsloväg…