Jag har läst…

Skära för sten av Abraham Verghese

Från den dagen de föds på missionssjukhuset i Addis Abeba 1954 har tvillingpojkarna Marion och Shiva Stone bara varandra. Modern, en indisk nunna och sjuksköterska, dör i barnsäng och fadern, en självsäker brittisk kirurg, försvinner spårlöst.
Mellan bröderna växer starka band, inte minst genom deras gemensamma passion för läkaryrket. Men deras uppväxt är inte odramatisk, i ett Etiopien på gränsen till revolution och kaos.
Det är dock inte politiken, utan kärleken till samma kvinna som splittrar bröderna och tvingar Marion till New York, där han kastar sig in i det hektiska och krävande arbetet som underläkare på ett fattigt och överbelagt sjukhus i Bronx slum.
När så det förflutna kommer ikapp och nästan förgör honom tvingas Marion anförtro sitt liv åt de två personer han litar minst på i hela världen; fadern som övergav honom och brodern som förrådde honom.

En tegelsten till bok, och en riktig läsupplevelse!
Den är engagerande och lärorik, alla de stora känslorna finns med, det handlar om svek och försoning, och kärlek, om Etiopiens historia, om kirurgi och läkarvetenskap.
Boken börjar med tvillingarnas födelse och när förlossningen äntligen efter ca 200 sidor var över kände jag mig helt urlakad. En mer detaljrik förlossning har jag aldrig varit med om, trots att jag själv fött barn!
Gillade du “Flyga drake” så faller kanske denna bok också dig i smaken.
Eventuellt hade historien kunnat vara ett hundratal sidor kortare, men jag njöt av hela långa berättelsen och rekommenderar den varmt.
Mitt betyg ****

Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari

När Panthega Rastegar och Amir Irandoust lämnar Iran för att flytta till Sverige med sina två barn har de höga förväntningar. De är ju bra människor med utbildning och karriär. Varför skulle det bli annorlunda i det nya landet?
Men de inser snart att de ju inte är utvandrare, som de trott, utan invandrare – och det är något helt annat. Nu börjar deras jakt på Sverige och deras försök att förstå svenskarna och deras beteende.
Deras dotter Bahar vill å sin sida helst slippa fundera på sådant som etnisk tillhörighet och integration. Men pojkvännens mamma, som är besatt av att berikas av det mångkulturella, och hans farfar, en patriotisk skåning, gör det inte lätt för henne.

Boken skildrar i ett antal scener en familjs irrvägar i ett nytt hemland. Det är en halsbrytande rolig berättelse om deras strävan att skapa sig ett nytt liv i ett mestadels vänligt, men lika ofta oförstående Sverige.

Även om jag är invandrad från grannlandet Finland minns jag många saker som kändes konstiga när jag flyttat till Sverige. Jag fick faktiskt en smärre kulturschock!
Alltså borde kulturkrockarna vara ännu mycket större för dem som kommer från en helt annan kultur. Och det stämmer! På något sätt förväntade jag mig kanske mer dråpligheter och komik eftersom jag läst att boken var så rolig…
Visst har den sina roliga poäng, men den har också en allvarsam underton, en kamrat till huvudpersonen orkar inte leva vidare utan väljer att ta sitt liv.
Barnen, andra generationens invandrare, dom hör inte hemma varken här eller där, och vill heller inte behöva välja!
Genom hela boken går konversationen på “invandrarsvenska” men inte vilken som helst, utan på skånska!
Så gissa om det ibland tog mig lång tid att reda ut begreppen, jag som nästan upplever skånska som ett “främmande språk”.
Efter detta svammel konstaterar jag att boken trots allt blev lite långtråkig, och ger den
** i betyg

Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter

Tre systrar och två bröder växer upp i en by vid Kungsbergets fot. Där går Karin och Sofia armkrok tills kärleken och döden kommer emellan, medan Emilia cyklar omkring och drömmer sig bort. När berättelsen börjar står den främmande fröken Filipssons hus i lågor. Ett år senare brinner Europa. Samma dag som kriget bryter ut föds en flicka.
Vi får följa syskonen på vägen mot framtiden – in i staden, till lägenheter, arbete och äktenskap. Brodern Edwin bor ensam kvar, han som byggde traktens första slalombacke och som i hemlighet älskade fröken Filipsson, 1958 har han skaffat TV inför fotbolls-VM. Alla ska de komma dit. Men än en gång sker en katastrof.

Bergets döttrar är en kollektivroman, en skildring från Sandviken med omnejd under tjugo år av nittonhundratalet; en tid som kommer smärtsamt och skimrande nära.
Det handlar om en längtande skara människor, om gemenskap som spräcks, om mäns och kvinnors olika villkor och om möjligheten att äntligen bryta sig loss.

Jag är nu inte så bildad så jag egentligen begriper vad som menas med en kollektivroman. Den handlar ju om en familj, barn som växer upp, om deras liv i samtidens Sverige, om deras inbördes relationer och relationer till omvärlden.
Så långt allt väl, och författaren använder en poetisk och finstämd prosa. Men, för mig blir det ingen fullpoängare. Jag upplever boken som dyster, jag har svårt att tränga in i huvudpersonernas tankevärld, dom känns mig främmande och avlägsna. Ingen blir lycklig, ingen förverkligar sig själv, dom går liksom bara runt runt i ett ekorrhjul.
Visst förstår jag vissa känslor som människorna här har svårt att hitta ett uttryck för, uppdämda känslor som hotar att kväva dem, faktiska händelser som påverkar deras liv, men jag vill nog ha lite mer kött och blod på karaktärerna.
Mitt betyg blir **

0

4 Comments:

  1. Den första boken , den vill jag läsa även om det är i maffigaste laget med en bok med så många sidor, eftersom jag läser i sängen.
    Den andra boken har jag själv, började att läsa den för nåt år sen, men den var så urbota tråkig att jag aldrig kom igenom den. Det är mycket ovanligt när det gäller mig, jag brukar pina mig genom det mesta i förhoppningen att boken kanske tar sig längre fram.
    Den sista boken lät ju intressant, men efter din sågning så kommer jag nog inte att läsa den.
    Kramen :caffienated:

  2. Det är det här du hinner som inte hänger framför Facebook :thumbsup:
    Men det är ingen chat ( det finns men inget jag använt)på facbook så jag går in där och kollar skriver ungefär som här och ja kollar lite
    Men tyvärr vanebildande så fortsätt att läsa det ger mer

  3. Skära för sten ska jag absolut läsa. Kalla det va du vill har jag läst och tyckte väl ungefär som du. Kollektivroman vet jag inte heller vad det är jag skulle trott att det var en roman som är skriven av flera, men så verkar ju inte vara fallet.

  4. Lästips tags emor tacksamt:) Tyvärr hinner jag inte så mycket som jag skulle vilja just nu…blir mest jobb och vila och inte så mycket mer.
    Snäckor plockar jag med i massor. Har dom lite där och här:).
    Underbara bilder du tagit på gullige bebisen. Ska snart på dop. Dom är för
    gulliga dessa små liv.
    Önskar dig en bra kväll och en underbar fredag!
    Kramar messan

Kommentera