Jag har läst…

The Cleft av Doris Lessing

An old Roman senator, contemplative at his late stage of life, embarks on what will likely be his last endeavour, the retelling of the story of human creation.
He recounts the history of the Clefts, an ancient community of women living in an Edenic, coastl wilderness, confined within the valley of an overshadowing mountain.
The Clefts have no need nor knowledge of men . childbirth is controlled, like the tides that lap around their feet, through the cycles of the moon, and they only bear female children. But with the unheralded birth of a strange, new child – a boy – the harmony of their sexless community is suddenly thrown into jeopardy.

In this fascinating and beuiling novel, Lessing confronts head-on the themes that inspired much of her early writing: how men and women, two similar and yet thoroughly distinct creatures, manage to live side by side in the world, and how the troublesome particulars of gender affect every aspect of our existence.

Senaste mästerverket av årets Nobelpristagare i litteratur? Nä, långt ifrån ett mästerverk!
Ärligt talat, jag har läst bra böcker av henne, och jag har hennes självbiografiska böcker kvar att läsa, läs henne gärna, men inte detta !
Jag fick verkligen kämpa mig igenom den urusla historien om kvinnoskapelsen. Upprepningar, tråkigt och enahanda är det enda jag har att säga! Är tanten senil eller? Tror knappast denna roman ens kommer att översättas till svenska..
Mitt betyg blir (*) av ren hövlighet!

Vindarnas ö av Elisabet Nemert

Den babyloniske härskarsonen Sargon är uppslukad av sitt begär att överta makten i riket. Det går så långt att fadern fruktar sin egen son och bestämmer sig för att gifta bort honom med faraos dotter. Men Sargon når aldrig sitt nya hemland.
På väg till Egypten tillfångatas och förslavas han ombord på ett piratskepp. Han flyr så småningom och spolas medvetslös iland på Kreta – sagornas och myternas ö.
Det Sargon upplever där förändrar för all framtid hans syn på sig själv och sin omvärld.
Vid det mytomspunna palatset i Knossos får han för första gången syn på den vackra Astarte, Kretas främsta tjurakrobat. För några svindlande ögonblick står tiden stilla…

Jag har läst alla böcker denna otroligt skickliga och kunniga författare skrivit! Det är som att stiga rakt ned i ett sagorike, de vackraste sinnligaste berättelser, beskrivna med ett vackert språk och otroligt faktakunnande. Denna bok “höll” jag på, ville inte att den skulle ta slut, så jag portionerade mitt läsande till ett femtiotal sidor per dag…
Denna gång är alltså skådeplatsen för kärlekssagan Kreta, den gåtfulla minoiska kulturen som oförklarligt försvann för 3500 år sedan. Vi får läsa detaljer ur många av de grekiska gudarna och deras uppkomst. Vi får en fantastisk beskrivning av hur livet tedde sig både i det gamla Babylon och i medelhavsområdet. Samtidigt flyter historien på om hur hungern efter makt urholkar själen och om kärlekens förlösande kraft.
Det tog mig ett tag att komma till rätta i det gamla Babylon. Att känna mig hemma i den miljön. Men ju mer jag läste ju bättre blev det! En vacker saga som får *** av fyra möjliga stjärnor!

Märkliga dagar av Michael Cunningham

Världen står ständigt inför förändringar. I Michael Cunninghams djärva nya roman – en lek med genrer – präglar det hotet eller den förhoppningen tre olika tidsbilder. Men scenen är alltid densamma: New York.

Under industrialismens framväxt blir 12-årige Luke förälskad i sin döde brors fästmö. Till omgivningens bryderi citerar han oupphörligt den nyskapande amerikanske 1800-talspoeten Walt Whitman, som självsvåldigt tog avstånd från både rim och meter. I efterdyningarna av 11 september 2001 kommer en psykolog via polisens jourtelefon i kontakt med en terroristliga av vilsna barn – beredda att offra sig som självmordsbombare. Också här spelar Walt Whitmans ord en avgörande roll. Etthundrafemtio år senare efter en kärnvapenkatastrof befolkas staden av ödlemänniskor och halvrobotar. Och av Whitmans ande.

Ja, titeln är nog så talande, det är en märklig bok!
Men trots den grymma framtidsvisionen hade jag svårt att ta till mig bokens budskap, sista delen var rena science fiction.
Mitt betyg blir ** av fyra möjliga

Silke av Alessandro Baricco

Trots att hans far tänkt sig en lysande militär karriär för hans del, hade Hervé Joncour till slut kmmit att tjäna sitt uppehälle genom ett ovanligt yrke, som, ironiskt nog, hade något så mjukt och behagligt över sig att dess kvinnliga framtoning inte hlet gick att dölja.
För att tjäna sitt uppehälle handlade Hervé med silkesmaskar.
Det var 1861. Flaubert höll på att skriva Salammbo, elektrisk belysning var fortfarande bara en hypotes, och på andra sidan havet var Abraham Lincoln i full färd med att utkämpa ett krig han aldrig skulle få uppleva slutet på.
Hervé Joncour var 32 år. Han köpte och sålde. Silkesmaskar.

En liten tunn berättelse om längtan. Hur kan man uppleva en bok med en massa ord som tystlåten och ordkarg? Men det tycker jag den är, vemodigt berättas om hans omständiga långa resor till Japan för att köpa silkesmaskar. Och där i det främmande landet möter han henne…
En hyllad författare som tydligen nått stora internationella framgångar med denna bok. Tja, den lämnade nog inget outplånligt intryck på mig, så den belönas med
** av fyra möjliga

Taxar, kärlek och sorg av Yrsa Stenius

I nästan hela sitt över sextioåriga liv har Yrsa Stenius haft hundar omkring sig och mest har det varit taxar.
Här berättar hon om de lyckligaste ögonblicken och de svartaste stunderna. Från lyckan att hålla en ljuvlig nyfödd liten valp i sina kupade händer, till den tunga sorgen att tvingas ta farväl av en trogen livskamrat.
Med utgångspunkt från sina hundar ger Yrsa Stenius med sin omisskännliga och personliga röst en öpppenhjärtlig och nära skildring av sitt eget liv, vad det gav och tog.

En av två kriterier bör vara uppfyllda om man ska ha behållning av denna bok: antingen en stor kärlek för hundar som individer, speciellt taxrasen, eller ett intresse för hennes egen kontroversiella person.
Jag har väl lite av varje. Den finlandssvenska eliten är inte så stor och jag är tiotalet år yngre än Yrsa, hörde talas om henne redan innan jag flyttade till Sverige i tjugoårsåldern.
När hon också flyttade till Sverige skämdes jag över hennes manhaftiga sätt och kontroversiella åsikter om saker och ting, och tyckte hon gått hade kunnat bo kvar på andra sidan Bottenhavet.
Under åren har jag inte följt hennes liv särskilt noga, hennes tid som chefredaktör på Aftonbladet gick mig ganska obemärkt förbi.
Men hennes skildring av det finlandssvenska Helsingfors där jag tillbringade min barndom, samt hennes ljuvliga porträtt av sina älsklingsdjur gör att jag tycker boken var ytterst läsvärd.
Hon tillhörde visserligen gräddan av finlandssvenskarna, något som låg långt bort från min egen verklighet, men hennes släkt innehåller också många framstående personer inom olika yrkeskretsar, något hon också nämner mer som i förbifarten i boken
Jag tror Yrsa är en klok kvinna.
Mitt betyg blir *** av fyra möjliga

Kvinnor på bruket av Eva Dahlgren

“Allting har en ände, utom kvinnoarbete och helvetets pina” (gammalt svenskt ordspråk)

I denhär boken berättar fem kvinnor om sina liv. De har alla bott på bruket, bostäderna runt Domnarvets järnverk i Borlänge. Åldern varierar mellan 80 och 90 år och den tid på bruket de berättar om är det tidiga 1900-talet, men de berättar också om vad som hände sedan. När de blev ensamma och flyttade därifrån. Det handlar inte så mycket om järnverkets produktion utan mera om små betydelsefulla förändringar som när de fick tvättstuga, när det blev lyse, vatten och avlopp i kasernerna.
Men mest handlar det om kampen för överlevnad.

Utdrag ur boken:
” Man var inte van att ha så mycket. Vi åt lingonsylt och potatis. Ville vi ha något annat, så hade vi peppar och salt på potatisen. Då var det fest!”

Som ett led i att lära känna den bygd dit jag flyttat in, Dalarna, och där jag kanske kommer att leva under mina resterande år, läser jag gärna framför allt arbetarförfattare från bygden.
Denna bok är dock ingen roman, utan autentiska händelser berättade av gamla arbetarkvinnor.
Boken ingår i en serie “Liv i Sverige” som förmedlar intressanta öden och erfarenheter.
Man kan inte låta bli att känna sig ödmjuk och tacksam mot alla dessa tidigare generationers kvinnor. De som berättar i den här boken jobbade 70 timmars arbetsveckor förutom det tunga hemarbetet! “Om mor var tyst någon gång, om vi inte hörde henne stöka med nånting, då trodde vi att hon hade dött”.
Mitt betyg blir *** av fyra möjliga

Kvinnornas svarta bok
En novellsamling med 12 noveller av bl.a Inger Alfén, Nina Lekander, Åsa Nilsonne, Märta Tikkanen och Barbara Voors

“Känn att du har fria händer att skriva en rysare, en novell, en essay, en krönika där du tar fram häxan, den desperata, den överdådiga, den djärva, den övergivna, den farliga inom dig”
12 bidrag till temat som handlar om till exempel en djävulsk dagisföreståndare, barnafödsel i en trång hiss, julens övermäktiga trevnadskrav, verkliga häxprocesser, äkta och oäkta prinsessor – för att inte tala om de moderna häxor som tar sitt öde i egna händer.’

Jag gillar noveller,välskrivna sådana, inte kärleksnoveller i veckotidningar. Bland dessa noveller fann jag några riktiga pärlor, man kan ju inte tycka om alla.
Mitt betyg ** av fyra möjliga