Jag har läst…

Befriad av Catharina Ingelman-Sundberg

Året är 1395. I Stockholm slåss tyskar, danskar och svenskar om makten, och på Östersjön härjar pirater. När den tyska Hansan tvingar Anne Persdotter att överge sitt handelshus, måste hon resa till Bergslagen för att kunna försörja sig och sina barn.
Där träffar hon den italienske köpmannen Leonardo. Han har slutit ett avtal med drottning Margareta om att sälja en last värdefull koppar, och han ber Anne att bli hans kompanjon på en handelsresa till Konstantinopel.
Det blir en farofylld färd. Skeppet kapas av sjörövare och Anne förs till Gotland där hon inleder ett farligt spel för att överleva. Hela tiden drivs hon av en längtan efter kärlek, och hoppet om att kunna skapa en framtid för sig och barnen.

Detta är tredje delen i serien, en historisk underhållningsroman som inte uppnår några litterära höjder, den är förutsägbar men välskriven och underhållande i sitt genre.
Mitt betyg: ***

Jag går över det frusna gräset av Margareta Lindholm

Efter många år på mentalsjukhus kommer Saga som inneboende till prästgården. Frun i huset, Inger, har ordnat ett rum i källaren åt henne. Det ska bli hennes nya hem.
Saga är inte riktigt som andra, kanske just därför blir hon Ingers förtrogna, och den enda som får veta vad som egentligen försiggår på prästgården.
Saga får också en skrivbok av Inger. I den antecknar hon minnen från sitt liv. Sakta men säkert framträder en ung kvinna med ett smärtsamt förflutet.
En tunn bok med ett tungt innehåll, så kan man sammanfatta denna historia som handlar om instängdhet, frihetslängtan och underkastelse. Saga som blivit opererad i skallen har svårt med språket och Inger är utåt sett en fri kvinna men har en despotisk make och lever ett känslomässigt sett inskränkt liv.
Mycket intressant läsning som stannar kvar…

Mitt betyg ***

Coldwater av Mardi McConnochie

Kapten Evward Wolf är fängelsedirektör på den karga klippön Coldwater utanför Australiens kust. Året är 1847 och kaptenens döttrar Charlotte, Emily och Anne är i praktiken lika berövade sin frihet som öns fångar. De tar sin tillflykt till drömmar om författande och om ett liv långt ifrån fängelsöns otillgängliga klippor.
Faderns beteende blir alltmer irrationellt och då systrarna nås av rykten om hans omänskliga metoder gentemot fångarna tvingas de inse att har aldrig haft för avsikt att låta dem lämna ön.
Systrarna står först maktllösa inför hans orubbliga auktoritet, men när de får veta att ett uppror planeras bland fångarna finner de mod att själva kämpa för ett annat liv, ett liv i frihet. Men vilken roll spelar den okuvlige irländske fången Finn O´Connell, som fått tillträde till familjens hus? Och vem är den mystiske Dykaren, den skicklige simmare som Anne träffat vid klippstranden? Och hur mycket är det egentligen värt att riskera för sin frihet?

Denna roman är en märklig historia, där de skrivande systrarna Bronte har omplacerats i en annan miljö men där många grundfakta om dem är medtagna i historien.
Nu har aldrig den litteraturtypen varit så fascinerande enligt mitt tycke, jag har sett några filmatiseringar av Brontes böcker, men har tyckt att det varit nästan jobbigt med alla undantryckta känslor och passioner som aldrig får komma ut i verkligheten.
Lättläst är i alla fall boken, och om du gillar systrarna Brontes böcker tror jag säkert du får ut mer ur denna historia än vad jag gjorde.
Mitt betyg **

På andra sidan solen av Maria Ernestam

Viola, hennes man Axel och deras två tonårsdöttrar reser ner till Skåne.
Det är påsklov och de har fått låna ett hus, inte långt ifrån det hem där Axels mor vårdas.
Vid besöken hos svärmodern lär Viola känna en gammal dam som varit missionär i Kina. Hon berättar om sitt liv och ger Viola några noveller som hon har skrivit.
De suggestiva berättelserna blir en tillflykt för Viola under de omtumlande dagarna i det ödsliga huset. Sedan Axel blev sjuk fyra år tidigare har han varit förändrad, och nu förvärras allt. Samtidigt som hon börjar ana sanningen bakom novellerna, inser Viola att hon faktiskt är rädd för sin man. Vem är han egentligen? Och älskar hon honom fortfarande?

Jag har läst samtliga böcker av Ernestam, hon skriver bra och historierna brukar ha en härlig knorr.
Denna bok blev jag dock besviken på. Parallellt med Violas historia ligger novellerna från den gamla missionärskvinnan som är mycket vackra och tänkvärda men jag får inte dessa två att mötas och höra ihop. Viola har en man som pga sin sjukdom anser sig vara berättigad till att behandla sin familj mycket illa, både sin fru och sina döttrar. Han är helt vidrig och jag retar mig på varför Viola stannar kvar hos honom.
Inte heller slutet av boken ger någon närmare förklaring till tingens ordning.
Boken är skriven till minne av författarens släktingar som arbetade inom baptiströrelsens mission i Kina. Dock hoppas jag att hon i sin nästa roman åter ha funnit den härliga fantasifulla berättarstilen som jag tycker så mycket om.
Mitt betyg **

Myrrha av Ulrika Kärnborg

Redan som barn tvingades Hannah att lämna sin familj och börja tjäna som piga. Det är ett hårt arbete, och i vindskamrarna där tjänstefolket sover på lusiga britsar kryper temperaturen ner mot köldgrader om vintrarna. Men Hannah klagar aldrig, hon har alltid vetat att hon är menad för något större, att hennes slit har ett högre syfte.
Så träffar hon Arthur, som är själva sinnebilden för en viktoriansk gentleman – han kommer från ett förmöget hem, har juristutbildning och är amatörpoet. Men Arthur har en mörk sida.
På sin lediga tid tycker han om att observera arbetarklasskvinnor och han dras till smuts.
Tillsammans lever han och Hannah ut fantasier som i dubbelmoralens och klassklyftornas England tillhör de mest förbjudna. Det leder till en livslång och hemlig relation, men den har ett pris.
Med åren ställs spelet mellan underkastelse och dominans på sin spets – vem är egentligen slav och vem är egentligen herre?

Oj vilken knepig bok!
Hannah och Arthur har funnits i verkligheten och trots att detta är en roman som är tillrättalagd så ligger deras äkta historia i berättelsens framkant.

Utdrag ur boken:
” Krinolinen var ett skal av plåt, hon var som en sardin i en plåtask, alldeles död men inlagd i smaklig tomatsås och svetten som rann i pannan var bara lite klädsam olja på sardinen. Hon skulle ha velat gråta för hon var utstyrd som en hora, men Arthur tyckte det var vackert och såg inget fel, och då ville hon gråta igen bara därför att han uppförde sig så naturligt.”

“Säcken var full av benknotor – vita djurben – det var från dem stanken kom.
Med all respekt sir, det är mitt påhugg. Det är grisfötter. Jag skrubbar rent dem åt mr Brier. Situationen var oemotståndligt komisk, här stod han i käpp och cylinderhatt och glodde på ett flickebarn som arbetade med att rengöra resterna av hans kvällssoppa.
Samhället var sannerligen snillrikt konstruerat. Det fanns en funktion för varje liten del i det stora maskineriet, inget gick till spillo, allt togs till vara, det fanns där, det återanvändes, de rikas avskräde blev de fattigas levebröd och en vacker dag skulle fettet från benen dyka upp i tvålen som hans älskarinna tvättade sig med.”

Jag tycker om författarens språk, men, jag tycker då rakt inte om huvudpersonerna som jag inte får någon som helst känsla för. Kanske är det så att om man inte själv har samma böjelser så kan man inte heller identifiera sig. Detta är ingen lycklig kärlekshistoria, trots att de efter ett långt hemligt förhållande ingår äktenskap så påminner det mer om en begravning och ingen av dem är egentligen någonsin tillfreds med tillvaron.
Det handlar om psykisk och fysisk misär, självvald för den ena, påtvingad för den andra. Kritikerna rosar och publiken risar historien för den är onekligen inte så lätt att svälja.
Skildringen av det viktorianska England är välskriven och boken innehåller många underbara tänkvärda reflektioner
Trots allt en läsvärd bok och jag kommer alldeles säkert att läsa hennes nästa!
Mitt betyg ***

Min mamma är död av Claes Britton

Författaren skildrar här sin mor Monas lidande och död i cancer, från de första symptomen och insikten om sjukdomen, via moderns protokoll där hon graderar dagens smärtor, breven till de älskade barnbarnen och den fruktlösa medicinska behandlingen, till den utdragna dödskampen och tiden efter.
Självutlämnande berättar han om sina föräldrar, om uppväxten på Östermalm och Dalarö, om sin egen ofrivilliga barnlöshet, sina depressioner och om sitt förhållande till döden.
Till tals kommer också läkaren Ulla Zachrisson, som modern utsåg till sin “dödsmorska” och som arbetar med vård i livets slutskede.

Som ni förstår var detta ingen munter semesterläsning men dock en vacker text och ett ämne som är brinnande aktuellt, aktiv eller passiv dödshjälp.
Claes mamma var själv läkare och drabbades av denna cancerform med synnerligen snabbt förlopp och svårbehandlade smärtor. I livets slutskede orkar hon inte längre möta sin familj, hon orkar inte hålla skenet uppe, hon vill sövas ner för att gå in i döden i medvetslöst tillstånd.
Jag tyckte Claes är mycket ärlig då han beskriver sitt eget liv, sina depressioner, sin ångest, sitt komplexa förhållande till sin mor. Att han sedan fick föra samtalen med den underbara läkaren, Ulla Zachrisson, om sina egna tvivel och sin egen dödsångest var en ynnest, och här delar hon med sig av sin egen övertygelse om hur vården i livets slutskede bör se ut.
Våga läsa den, även en vacker sommardag, för texten är märkligt ljus trots det tunga ämnet.
Mitt betyg ***