Jag har läst..

Den föraktade falukorven av Karin Ahlborg

När slutade det att handla om mat och började handla om näringsämnen istället? Vem blir egentligen glad och belåten av att äta proteiner, fett och kolhydrater, fibrer, omega-3 och E-vitamin, när vi borde äta kalvstek med små stekta kulpotatisar, gräddsås, pressgurka och gelé?
Karin Ahlborg är matreporter på Aftonbladet sedan 2003. Här tar hon strid mot snobbar som tycker att det är var och ens plikt att rulla sina egna köttbullar, mot sektlika dietanhängare och mot en livsmedelsindustri som är skamlös i sina försök att lura oss.
Hon sticker hål på myter, marknadsföringsbluffar, meningslösa kostråd och visar att det faktiskt är helt okej att servera barnen falukorv, köttbullar och andra favoriträtter, även ur näringssynpunkt.
Det är hög tid att vi börjar bestämma själva vad vi ska äta!

Jag säger bara ett ord: Befriande!
Igenkänningsfaktorn är hög!
Jag har sällan haft så kul som när jag läste den här boken, flera avsnitt läste jag dessutom högt för maken så han också fick skratta!
Jag läser ju många böcker som handlar om mat, kokböcker, livsstilsböcker, böcker som handlar om olika dieter och näringslära. Det gör jag för att jag tycker det är spännande och underhållande och jag vet att det går mode i även mat. Dieten som var populär det ena året är utbytt mot en annan diet nästa år…
Därför skulle jag inte heller förespråka någon diet, varken GI eller LCHF eller Viktväktarna.
Jag är helt enkelt en allätare som försöker äta lagom sunt men framför allt gott! Jag gillar inte fanatiker, varken i matvärlden eller i den övriga världen…
Boken riktar mycket in sig på barnfamiljer, framför allt är den skriven för stressade mammor och pappor som lever med ständigt dåligt samvete, helt i onödan!
Men även den som inte har småbarn eller skolbarn kan njuta av att få sig en stor portion sunt förnuft serverat på ett humoristiskt slagkraftigt språk!
Jag har försökt hitta ett utdrag ur boken som visar på hur roligt den är skriven, hur mycket sanningar den består av, och konstaterade att det knappt går för vartenda avsnitt kryllar av dessa sanningar!
Men, en sak som ligger mig varmt om hjärtat är onekligen ostfrallan så det får bli den:
Alltså, utdrag ur boken:
“Finns det någon mer än jag som minns tiden när man kunde sätta tänderna i en frasig fralla med ost? Den tiden är uppenbarligen förbi och det kan vi tacka GI-hysterin för. GI-metoden är en bantningsmetod där den som vill gå ner i vikt ska undvika vitt bröd, potatis och vanlig pasta. Inte vet jag riktigt hur det gick till men plötsligt tvingas vi alla, barn som vuxna, att ofrivilligt ansluta oss till en bantningsmetod.
Den goda räkmackan som gjordes på tekaka finns icke mer att köpa, utan du får försöka känna mjällheten i räkorna mellan krossandet av allehanda frön och grunkor i det grova brödet.”
Mitt betyg: **** full pott!
Jag säger bara : Läs, le och njut!

Hjärnkoll på maten av Martin Ingvar och Gunilla Eldh

I boken får du vägledning i konsten att laga god mat som är bra för hjärnan, hjärtat och midjemåttet. När du vant dig vid läckerheter som lammfärsbullar i italiensk tomatsås, självlagande kyckling med apelsinsmak och kaffekakan som gör gott vill du aldrig mer tillbaka till halvfabrikat och snabbmat.
Du får hjälp att förändra dina matvanor och hantera risksituationer i vardagen – fikarasten, krogbesöket och fredagsmyset i tevesoffan.
Steg ett är att befria köket från skräpmat och fylla förråden med den nya “hjärnmaten”

Denna bok är skriven av hjärnforskaren Martin Ingvar som alltid har knäckebröd och makrill i tomatsås i skrivbordslådan och medicinjournalisetn Gunilla Eldh, författarna till boken “Hjärnkoll på vikten”
Boken är precis lika tråkig som Karin Ahlborgs bok är rolig!
Nu är inte böckerna jämförbara eftersom de behandlar olika saker, men man har ju i alla fall rätt att ha åsikter om hur intressant man gör det man skriver om!
Denna bok känns mycket som pekpinnar, den är babblig och otydlig och dessutom inte inbunden utan en typ av pocket som är omöjlig att ha i ena handen och läsa samtidigt som du gör något annat, t.ex äter (haha) med den andra handen för uppslagen hålls inte uppe av sig själv.
Hemskt irriterande!
Forskningsrönen om maten som belöning är onekligen intressant men
kanske har jag läst alltför många böcker i samma ämne nu och då blir man blasé
Mitt betyg blir bara en endaste*