Jag har läst/lyssnat…

I november har jag lyssnat på följande böcker:
Träskkungens dotter, skriven av Karen Dionne Betyg: 3/4
Uppläsare: Philomene Grandin, betyg 4/4

Om jag berättade för dig vad min mamma hette, så skulle du känna igen det med en gång. Min mamma var berömd, fastän hon aldrig ville vara det. En sådan berömmelse som hennes vill ingen ha.
Helena växer upp i en isolerad tillvaro långt ute i de vidsträckta träskmarkerna i övre Michigan. Hennes far lär henne allt om att överleva i det vilda. Hon lär sig spåra, jaga, fiska och hitta ätliga växter. Helena avgudar sin far och hon ringaktar sin kuvade mor. Men när Helena är tolv år inträffar en våldsam händelse som avslöjar sanningen om deras liv i träsket: att hennes far kidnappat hennes mor, som då var 14 år, och fört henne ut i träsket med våld. Helena är dotter till ett monster. När hon väl accepterat sanningen finns ingen återvändo. Hennes far måste stoppas och den enda som lärt sig hur man handskas med honom är hans dotter, Helena. Det blir en uppgörelse utan nåd.
Drygt femton år senare lever Helena en ordnad småstadstillvaro med man och två döttrar. Ingen vet att hon bytt sitt namn, blekt sitt hår och förseglat sitt förflutna. Men så nås hon av nyheten att hennes far, kallad Träskkungen av pressen, rymt från delstatens högsäkerhetsfängelse. Hon vet att han flytt ut i träsket och att hon är den enda som kan hitta honom. Nu tvingas Helena använda allt hennes far lärde henne som barn för att hitta honom. Snart inser hon att han inte är på rymmen utan på jakt efter henne.
Boken bygger på en sann historia, skrämmande!

Möss och människor av John Steinbeck betyg 3/4
Uppläsare: Christoffer Svensson, betyg 4/4

De skönaste planer, de må vara uppgjorda av möss eller människor, går ofta om intet, säger Robert Burns i sin dikt som gett namn åt John Steinbecks mästerliga lilla roman om de två kringvandrande lantarbetarna Lennie och George. George har hand om förståndet och fantasin och får ständigt för den snälle men klent begåvade Lennie berätta om deras gemensamma framtidsdröm, en egen bondgård i Kalifornien.
Hjärtknipande!

Dödssynden (To kill a mockingbird) av Harper Lee betyg 3/4
Uppläsare: Kerstin Andersson, betyg 4/4

Lilla nioåriga Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin.Inför Scouts oskuldsfulla ögon omstörtas den sömniga lilla staden och hon blir seende: hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss undslipper. När Harper Lees Dödssynden (To Kill a Mockingbird) kom ut 1960 i USA var det en händelse som skapade rubriker från kust till kust. Hennes berättelse om rasism och fördomsfullhet är, dessvärre, aktuell på många håll i världen fortfarande idag.
Jag blev nyfiken på den här boken då jag förstod att den var listad som en av de bästa böckerna som skrivits. Den utkom 1960 och vann Pulitzer-priset året därpå. Den har filmatiserats och vunnit Oscarsstatyetter.
Även om jag tyckte mycket om berättelsen så fanns det element som störde mig, framför allt att huvudpersonen var så otroligt lillgammal, det kändes inte riktigt äkta. Men, en varm berättelse som jag är glad att jag nu har läst.