Plötsligt händer det…

Så här års är finnkäringen rastlös!
Efter varje liten regnskur står jag och stampar och vill bara ut och leta svamp!
Ett beroende som inte är särskilt onyttigt alls, tvärtom!
Frisk luft i mängder, många steg i varierad terräng, och som bonus förhoppningsvis några goda matsvampar att bära med hem.
En sådan dag var det igår, jag gick ganska planlöst på en gångväg som kanske skulle leda mig till ett skogsparti.
Men plötsligt glimmade det till i det höga gräset längs stigen…
Jag krökte rygg för att se vilket svamphuvud jag stött på, och det visade sig vara en god matsvamp, smörsoppen!
När jag så skulle plocka upp svampen såg jag att flera svampar gömde sig i gräset, jag började ivrigt plocka dem och lägga i min medhavda kasse.
Jag fick stå nedböjd en bra stund för jag hade hittat en hel släkt, i alla storlekar!

Pinnade hemåt så fort mina korta ben medgav och tyckte kassen var rätt tung, och visst, ett helt kilo svamp hade jag hittat!
Nu är inte smörsoppen varldens roligaste att rensa, det bästa är att göra det redan i skogen men det har jag sällan ro till så det tog mig två timmar att vid vardagsrumsbordet flå skinnet av hattarna och rensa fötterna…
Sen åkte härligheten i svamptorken och som jag älskar ljudet av en brummande svamptork!
Några timmar senare var pörtet fyllt av en ljuvlig svamparom och svamparna hade torkat till små skrynkliga fjäderlätta bitar.
För ett år sedan stod jag

… mitt i flyttkaoset, men i år har jag tid att bara njuta av livet!