Rubrik: längtan
Veckans rubrik: längtan
Bastu efter 9
“Sista gästen utgår gnolande.
Med blanka anleten går baderskorna spolande
ålderdom, sjukdom och död i strömmar,
svett slem hår tvål fett i gråa strömmar,
skrap av svinryggar, skuggor av källarskottslemmar,
räntor, isterband, krås och bråck
i ett Yahoo! av källarekon, språkande
och överröstande varandra, hojtande
i duscharnas sorl av värme. Krängande
kliver de ur sina gråvåta trasor,
fettskrumpna, med brösten daskande
som trasor slängda efter slippriga golv.
– – – – – – – – Gunnar Ekelöf
Längtan, vad tänker jag på då om inte på bastun!
Denna urfinska uppfinning, den man bygger allra först när man köpt sig en tomt, långt innan boningshuset ens lämnat ritbordet.
Bastun, som helst ska ligga vid en sjö så man kan plumsa i vattnet mellan turerna uppe på den heta laven.
Laven där björkriset doftar, där det fräser när man kastar “löyly”, där man sitter naken och svettas, ensam eller med familj eller vänner.
När jag badade bastu med mina föräldrar för första gången väntade de spänt på vad jag skulle säga om deras nakna uppenbarelser…och skillnader …
Kommentarerna uteblev dock, men när bastandet var över kröp jag intill mamma och viskade i hennes öra: “Mamma vet du, pappa har inte likadan rumpa som vi har, han har hängande rumpa”
Som tonåring hade vi för vana att åka till någon kompis sommartorp på helgerna, och självklart bada bastu!
Tänk en skock ungdomar mellan 13-16 år nakna, uppflugna på laven i bastun, tillsammans, utan minsta tillstymmelse till mobbning oavsett hur man såg ut!
För i bastun bastar man, punkt, nakna, punkt, man kan nojsa och slå varandra vänskapligt med björkriset innan man springer ut och kyler av sig, men regelrätt mobbning, nej, inte på min tid i alla fall. Vi lärde oss tidigt hur naturlig nakenheten är…
Nu var det åratal sedan jag badade riktig vedeldad bastu, tog en immig pilsner på farstubron, kände mig renad både till kropp och själ..
Attans, tror bestämt att jag drabbats av lite hemlängtan
Veckans rubrik är vald av Anki och hos henne hittar du länkar till andra rubrik-bloggare
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Kicki
Plötsligt händer det förunderliga saker; när vi bott i huset i 28 år satt maken igång att göra klar bastun!! och det skulle vara en vedeldad kamin. Nu har han nästan flyttat in i den. Tyvärr har vi ingen sjö inom räckhåll, och det är 200 meter till älven.
Problemet är nu att jag använde bastun som förråd så nu är jag lite husvill.
Mia
Hos mormor och morfar badades det en gång i veckan, minns inte om det var fredag eller lördag, dom bodde mitt i samhället så nån naken avkylning ute var det inte tal om, däremot hos morbror som hade stuga i Mäntyharjo, ute i en tallskog vid en sjö….det var ljuvligt…kram på’re :love: :love:
Skyttlat
Det låter ju härligt med bastu, men det närmast jag kommit det är ju på badhusen. Men visst är det skönt och säkert ännu skönare som Du beskriver det?
Har Du sett Bastubaletten på Tv? Började titta på den i förrgår på svtplay och den är skitbra. Så intressant vilken påverkan dansen har på karlarna? Och nu ska dom ut i offentligheten. Det blir spännande.
Ha en fin söndag och kram! 🙂
Anna/notonmusic
Vilken underbar beskrivning av bastubad du gör Paula! Och att kroppar får se ut som kroppar gör, även i tonåren, det är en stor bristvara idag om man kan säga så. Jag är själv ingen bastubadare alls, men jag har fått möjlighet att prova på bastubad i vedeldad bastu i ungdomen och det kunde jag ändå tycka var ok än badhusvarianten. Ha en fin söndag!
Anki
Wow … vilken kärleksfull och nostalgisk liten berättelse om bastu och bastubad! Vi har en bastu i huset, men den används som förråd numer. Lasse brukade basta förr, men klarar det inte längre – och jag avskyr det, trots att jag har finska anor några generationer bort 🙂
önskar dig en fin söndag!
Kram
Tove Olberg
Fröjdar mig genom hela inlägget och minsann, en längtan till bastun uppstod. Den närmaste finns på badhuset – men det är ju lite fusk kan jag tänka 🙂 Man tager vad man haver, jag kan ta en klassdusch mellan varven 🙂
Gun
Fick nästan rysningar ( av välbehag) av din berättelse! Barndomshemmet har bastu vid sjön, den är tyvärr i eländigt skick nu, går inte att använda längre. Men på berget i sommarstugan har vi en som används flitigt, känner mej aldrig så ren som efter ett bastubad.
"LillaSyster"
Men du, du får ta “Pippi” (din gamla härliga granntjej) till hjälp och bygga en bastu vid sjön till sommaren!
Ha en bra söndag! Kram
BrittMarie
Åh, du har skrivit en helt fantastisk berättelse om bastubad! Det är väl andra tider nu, men så bra det var när det var helt naturligt med en hängande rumpa i duschen 🙂
Ledsen att jag utmanade en gammal bankkamrer i matte. Så avslöjades det tydligen att jag inte kan räkna med större siffror än ental. Min blogg är kanske inte helt proffsigt utformad, men den får duga åt mig 😉
Kram
Pernilla
Vi byggde faktiskt en bastu hemma, när jag var liten. Min pappa dog 1973 och bastun var det sista han byggde. En lite en men inte vedeldad och inte vid någon sjö. Jag har aldrig gillat det och hoppar gladeligen över det när jag någongång är på ett badhus. Avskyr den torra varma luften.
/P
Eva
Precis så är det, nakenhet är naturligt, att unga gamla sitter nakna i en bastu har inget med ‘sex’ att göra,
man BADAR BASTU, punkt slut.
Vi har inget finskt påbrå men både jag och Rolf gillar att basta. Som barn hade jag 100 m till en bastu som min fars företag unnade sina arbetare en gång i veckan, där kunde vi tvaga oss länge och väl. Vi bodde i ett hus utan varmvatten och utedass, så allt var primitivt men man tänkte inte mer på det eftersom vi kunde basta oss rena varje vecka. Din berättelse förstod jag alldeles precis, den längtan kan även jag få, en mysig hemlängtan.
Men kan man säga till den gamla goda tiden . . . . jodå både och, inte var vi så petnoga på alltet.
Jag saknar bastulivet i min barndom, men är med i mina finska vänners bastu kvällar då och då.
Tack Paula för den fina berättelsen.
Kram/ Eva :kiss: :love:
Hillevi
Så härligt beskrivet – ett fenomen jag inte upplevt annat än badhusen torra, hemska elvärmda hål. Tror nog att en vedeldad bastu och björkris är något helt annat. Fast värmen… njä… jag som avlider över 20°! 😀
Pappas hängande rumpa måste i sanning ha sett vidunderlig ut, hahaha! 😛
Yvonne Käll
Kul att läsa din målande beskrivning av bastulängtan. Det riktigt kändes att du inte skulle ha nåt emot att få dig en riktig bastukväll i vedeldad sådan och jag kände nästan både doft och ånga. Men nej, bastu är definitivt inte något för mig men min finska mor pratade ofta lyriskt om detta fenomen. Jag får panik direkt och måste ut. Dessutom är man ju alldeles rödflammig åtminstone 1 dag efter en sån pers. Bada i fint badkar med levande ljus och gärna lite rosendoft skulle jag njuta stort av om jag hade ett badkar. Men si det har jag inte och badrummet för litet för att ställa dit ett.
Kram på dig och ha nu en riktigt skön avslutning på denna söndag!
"LillaSyster"
Du får gissa en gång till! 😆
Kersti
Ömsint betraktelse. Bastu på “riktigt” har jag badat i skogarna utanför Åbo. Nu laddar vi för att få energi nog att bygga en riktig bastu (vedeldad) vid sjön på torpet.
Kram
Anni
Bastu är något som man antingen fullkomligt älskar eller inte gillar alls. Jag tillhör den senare kategorin, men det beror egentligen mest på att jag får sådan blodtrycksfall i bastu (och i badkar).
Karin
Underbart välfunnen dikt… “källarskottslemmar”!
Och vilken fin bastuskildring. Undrar vad din mamma svarade på din fråga!