Smidig som ett kylskåp..
Jag bjussar på mig själv och berättar vad som hände mig igår…
Jag har som vana att lägga ut överblivna grönsaker och frukter till rådjuren som går här kring gården…
Nu då det ligger ett snötäcke har jag inte plumsat in i skogen som annars, utan tänkt att jag kollar var rådjuren passerar vägen och lägger maten där…
Tanken var god igår, jag såg var rådjuren hade gått, tog fram min påse med grönsaker, vände påsen upp och ner och liksom kastade innehållet en bit från vägen…
problemet var bara att påsen också for iväg….och det såg inte så trevligt ut..
Därför klev jag med ena benet ut i vägkanten för att plocka upp påsen…men…hoppsan, benet sjönk rakt igenom snön, ända ner till ljumsken!
Där stod jag…med ett ben fast i snön och det andra med knäet böjt uppe på vägen..
Nå, för att komma loss fick jag liksom vända och vrida på min lekamen, alltså i klartext fick jag lägga mig ner på mage och rulla runt samtidigt som jag drar upp benet som satt fast..
Det gick riktigt bra, och ingen såg mig…ja förutom Blinka då som såg ut som ett levande frågetecken…
Men, något hände när jag vred mig som en mask, det knäppte till i ryggen och idag har det känts sådär i slutryggen…
Men igår fortsatte vi vår promenad som om ingenting hänt, kanske stod jag en stund längre än vanligt och beundrade utsikten..
Blinka hade fullt upp med att läsa alla tidningar som kommit ut sen sist vi gick här
Och nu kan jag ju inte låta bli att visa vägen ner på byn igen…för femtielfte gången… jag vet, men är ju så himla tjusigt nu!
Visst börjar man ana hur härligt det kan vara i mars när solen värmer
vyn med den fina gärdesgården vid Susannes ostkoja
Det är nästan lite läskigt hur mycket all snö ljudisolerar! Jag brukar höra på långt håll när bilar närmar sig, nu hör man ingenting innan fordonen passerar, samtidigt är det ju så skönt med tystnaden!
Så fort vi kommit över stora vägen så släpper jag lös Blinka så hon får gå och sniffa och sniffa och sniffa…
Nu ska jag överraska och avsluta det här inlägget med något heelt annat!
Jag har nämligen gått på en reklamkupp och köpt mig en sweeper-borste!
Så här ser mina mattor ut allt som oftast, djuren ligger och gosar på dem och lämnar efter sig ett helt fågelbo..
Borsten har mjuka piggar av plast som snabbt befriar mattorna från alla djurhår, fort går det och man slipper plocka fram dammsugaren!
Jag är nöjd med köpet, men, en sopskyffel är nödvändig för att kunna få upp dammet och pälsen.
Vill du ser hur det fungerar, kolla här
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Ninni
Småler vid tanken på hur överraskande det lär ha varit då du sjönk ner. Men jag hoppas du inte får ont efter det där.
Dina bilder är helt underbara. Slukar dom för här sitter jag inne och orkar inget annat än. Jag är i samma skick denna vecka som förra och förra… och jag går ner i vikt! Nästan 4 kg på 25 dagar. Inte för att det skadar mig att gå ner i vikt och de första 12 dagarna hade jag väldigt svårt att äta men nu äter jag ju igen och stoppar i mig som före febern så det borde väl ändå stanna upp men icke. Det blir bra precis -1 kg varje vecka. Hoppas nu att det stannar upp och att febern kan ha den goda smaken att försvinna all världens väg.
Kramen.
Tette Merio
Hahaha, förlåt syster, men jag såg framför mig hur du står där med ena benet, upp till ljumsken, i snön. :-p Bra att det gick bra i alla fall, så du inte bröt dig!
Otroligt vackra vinterbilder också! 😀
Kramar!/Lillasyster
Hillevi
Åh! Hoppas att det gick bra i slutändan med ryggen. Kan tänka mig att det såg roligt ut 😀 men var det nog inte! Med samma storslagna akrobatstil fick jag kravla mig upp efter att ha fallit med skidor för ett par år sedan. Hade Salomonsidor som måste öppnas genom att trycka ner en trög spärr med staven och det gick inte som jag låg… trodde på allvar att jag skulle bli kvar för alltid. Blir det skidor någon mer gång blir det mina hederliga Tegsnäs med gammeldags fjäderbindning!
Ja, tjusigt är ju bara förnamnet på vyerna du visar!
En sån där kvast har jag sedan 20 år men på reklamfilmen sa de att den ar nåt nytt? Dock har jag bara trasmattor som inte fungerar så lätt att avhåra. Knögglar in dem i maskinen i stället. Men… det går att sopa golvet med den också! :thumbsup:
Anki
Hoppsan … så det kan bli! Tur ändå att du tog dig loss 🙂
En sådan borste såg jag på en marknad i höstas, men då jag “inte var stadd vid kassa” vid det tillfället så blev det inget köp den gången…
Fantastiska bilder … såå vackert!
Ha det gott!
Kram
Skyttlat
Visst är det vackert med snön, bara den får ligga kvar? Här är den borta tyvärr.
Jag har slutat med mattor och då är det lättstädat. Skönt för ryggen!
Ha det så gott och kram! 🙂
Pernilla
Att du visat bilderna förr, gör inget alls. Vi ser så gärna igen. Det är magiskt vackert. Hoppas nu att ryggen blir bra.
/P
Bia
Men, oj! Tur att det gick bra och att du kom loss! Ryggen må väl friska till sig snabbt! (Håller tummen)
Härligt för Blinka att hundarnas internet hade uppdaterats! Fina bilder bjuder du på. Som vanligt! Kram/Bia
Mia
Finaste vinterbilderna :kiss: Så hoppas jag att ryggen inte tog mer stryk än vad du kände när du skrev…. 🙁
Sonen som har japanspetsarna har en liknande borste, jag har en modell mindre i bilen, helt suveräna!!
Kram på’re :love: :love:
"LillaSyster"
Oj då sitta fast i snön. Otur med ryggen hoppas att du bara sträckt till dig lite och att det känns bättre.
Dina vinterbilder är verkligen magiska. Här har krokusen tittat upp kanske två centimeter under äppelträdet.
Ha en fin kväll! Kram
Ps nu finns det ett litet reportage fr semestern – tur att jag fick en spark i ändan av dig! 😀
Morsan
Kan ju inte annat än le när jag för mitt inre ser dig kämpa dig fri från snöns grepp, men får lite dåligt samvete när jag läser att du fick ont i ryggen av dina maskövningar.
Dina vackra snörika bilder visar verkligen att du bor på en väldigt fin plats och det ser verkligen rofyllt ut. Här har den lilla snö vi fick ha under en knapp vecka snart smält bort helt och det är slaskigt och skitigt att vara ute och gå. Det ruggiga vädret gör ju bara att man fryser ännu mer än när minusgraderna får råda och vad min kropp tycker om detta behöver jag ju inte ens nämna :ehum:
Kram :love:
Pernilla
Jag menade inte att du visat bilderna……gah….utan att du tagit bilder på samma ställen, som du skrev. Fingrarna samarbetade nog inte med hjärnan, när jag skrev. Förlåt!?
/P
Gun
😆 Kan se dej framför mej när du kämpar för att komma loss, vilken tur att snön är som ett vaddtäcke som skyddar kroppen. Så dum kände jag mig i somras då jag skulle i och ur ekan i lite stormigt väder, då märkte jag att balansen är inte vad den varit.
Kicki
Hoppas ryggen hämtat sig efter att du blev kvar i snön.
Det där hände mig i ett kärr en gång. Jag sjönk ner till knät med ena benet. Hade ett helsike att komma upp och sen få upp stöveln.
Kram