Söndags-smakbit # 10

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag kommer snart i mål med en väldigt speciell bok i en genre som jag aldrig läst förut. Det har tagit sin modiga tid att läsa ut den, mest för att den aldrig varit min huvudbok utan en ur vilken jag läst när andan fallit på.

Boken heter Miss Peregrine´s home for peculiar children och är skriven av Ransom Riggs och ingår i en genre som kallas quirk books, mycket nära fantasy tycker jag.
Boken är också fylld av illustrationer i form av gamla foton.
Jag har länge velat läsa lite mer fantasy för jag har sett att många bloggvänner gillar genren. Dystopier har länge hört till mina favoriter, och jag kan nog säga att denna bok gav mersmak.
Jag har länkat titeln till förlaget där du kan läsa mer.

Smakbit sid. 166

“It shouldn´t have surprised me that peculiar children have peculiarn eating habits, but between forkfuls of food I found myself sneaking glaces around the room. Olive the levitating girl had to be belted into a chair screwed to the floor so that she wouldn´t float up to the ceiling. So the rest of us wouldn´t be plagued by insects, Hugh, the boy who had bees living in his stomach, ate under a large moszuito net at a table for one in the corner.”

sid. 298

“Her hand came ablaze, and among the flickering shadows I saw it, lurking among the troughs. My nightmare. It stooped there, hairless and naked, mottled gray-black skin hanging off its frame in loose folds, its eyes collared in dripping putrefaction, legs bowed and feet clubbed and hands gnarled into useless claws – every part looking withered and wasted like the body of an impossibly old man – save one. Its outsized jaws were its main feature, a bulging enclosure of teeth as tall and sharp as little steak knives that the flesh of its mouth was hopeless to contain, so that its lips ere perpetually drawn back in a deranged smile.”