Söndags-smakbit # 25

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.

Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.
En viktig regel: Inga spoilers!

Jag har tre böcker under läsning, en på finska, “Testamente” av Nina Wähä och
Kvinnornas Helsingfors – en kulturhistorisk guide
som jag denna vecka valt ett smakprov ur.

Jag har länkat titeln till förlaget där man får veta mer om boken som innehåller många olika avsnitt skrivna av olika kvinnor som tillsammans bildat en arbetsgrupp.
Helsingfors historia ur kvinnoperspektiv kunde man lite enkelt kalla denna guide till Helsingfors.
Jag läser ett avsnitt nu och då, när andan faller på, och vill ge ett smakprov ur avsnittet:
Mellan tradition och emancipation som är skriven av Maria Lival-Juusela och delvis handlar om Helsingfors Diakonissanstalt.

sid. 107

“Diakonissyrket gav kvinnor ett meningsfullt arbete, men handlade inte om individuell emancipation i modern mening. Det egna familjehemmet ersattes av systerhemmet, som utgjorde en “andlig familj” med en föreståndarinna och en manlig föreståndare som ställföreträdande föräldrar. Någon lön fick systrarna inte, men anstalten tryggade deras vård vid sjukdom eller ålderdom. Diakonissan var också alltid ogift. Det fanns inget förbud mot giftermål, men äktenskap innebar att yrkesbanan måste avbrytas. Först år 1959 kom en förnyelse som gav systrarna månadslön, lagstadgad arbetstid och pension för sitt arbete med att ta hand och sjuka och hemlösa barn och hjälpa de fattiga.
Under 140 har den anspråkslösa anstalten med åtta bäddar vuxit till en koncern med omsättning på hundratals miljoner euro och med 1300 anställda som alltjämt ser det som sin uppgift att ge röst och stöd åt samhällets svagaste genom bl.a narkomanvård, boendetjänster, utbildning för invandrare och rehabiliteringscenter för tortyroffer, sådana som inte får plats inom annan verksamhet.”