Söndags-smakbit # 30

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag har idag läst ut en roman som först utkom på franska, Sundborn eller Dagar av ljus av Philippe Delerm
Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer om handlingen.

Smakbit sid. 9

“Självfallet talar tavlorna för sig själva. Men ni vet att det fanns något annat i detta målande. På stranden i Skagen och i trädgården i Sundborn ville vi hejda livet, ljuset. Men vi ville också leva, leva tillsammans, och möta lyckan i detta nu. Det var kanhända att begära för mycket. Kanhända. Men i just detta låg hela hemligheten med vår tid på jorden. En konst som inte var för konstens skull utan för att leva, en konst för att både känna och skänka lycka.”

sid. 115

“Nu är vi i Dalarna! ropade Carl triumferande och vände sig om med tömmarna i ena handen medan han med den andra lättade på luvan för att kunna göra sig hörd. Trots Larssons lugnande ord var det bedövande och farligt vackert; från den bländande snön när solen stod som högst till denna lilatonade natt av frusna sjöar när skuggan eller dimman kröp närmare. I utkanterna av någon by med trähus som var målade med den mörka Falu rödfärg som Carl hade talat så mycket om kunde vi här och var höra skratten från barn som åkte skridskor på isarna. Men det som dominerade var tystnaden, den stränga granskogen och den svindlande känslan av att glida in i ett allt vildare rum.”

För två år sedan besökte jag Carl Larsson-gården Lilla Hyttnäs i Sundborn på en bussutflykt med vår lokala PROförening i Säfsen.

Förutom att vi fick en guidad tur på gården så strosade vi omkring i kvarteren och det här fotot tog jag då.
Gamla pittoreska hus som inte var museum utan vanliga bostäder och vi frågade oss hur det skulle kännas att bo på en gata där turistmassorna väller förbi varje dag under sommaren…
Föga anade jag då att jag två år senare själv skulle bo i Sundborn, inte i något av de gamla pittoreska husen, men bara ett stenkast ifrån.

Jag har väl inte bekantat mig närmare med Carl Larssons liv, framför allt inte innan familjen bosatte sig här. I den här boken får man veta vilka paret Larsson umgicks med och var de bodde innan Karins far skänkte Hyttnäs till sin dotter.