Söndags-smakbit # 38

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Om bara tjugotalet sidor har jag läst ut Rose är borta av Katja Kettu
Läsningen har inte varit lika enkel som med många andra böcker, språket är inte bara mustigt utan kräver också uppmärksamhet och hängivelse. Trots många ordalydelser finns här inte ett enda onödigt ord. Det här gör inte läsningen mindre intressant, snarare tvärtom, men jag behövde vara alert och pigg när jag tog mig an denna vindlande historia.

Den handlar om finska immigranters och Nordamerikas ursprungsfolks gemensamma historia.
Författaren har under fem års tid tillbringat längre perioder i ojibwa-indianernas och amerikafinnarnas samhällen i USA. Boken utspelar sig i Minnesota, Michigan och Wisconsin och speciellt i Fond du Lacs reservat. Den är ett viktigt tidsdokument lika mycket som en fantastiskt mustig roman.
Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer.

Smakbit sid. 17

“Mitt barnsliga sinne har förklarats med att en ojibwas och en finlanders blandblod bultar i mig som en urvattnad fjolårs tranbärssaft, och eftersom jag inte har tilldelats särskilt goda mentala gåvor har jag setts som lika tom som ett lakan på tork.”

sid 136

“Sedan var allt bara ledsamt. Inne i entréhallen klipptes håret av på oss och hårbotten skurades med ett bryskt ämne, på burkens sida stavade jag mig till bokstäverna DDT, likbleka kvinnor utförde undersökningar och sprutade med långa nålar in ett grönaktigt elixir i våra armar. Jag ställde mig på en träbänk. En sjuksköterska pressade en kall metalltång mot min tinning, mätte skallen, armarna, fingrarnas längd. En uppflammande fotoblixt fick känselspröten på armarna att ställa sig rakt upp.
Hur var namnet nu? Maáingan Oginiiwatig, Vargrosen, sa jag ängsligt.”