Söndags-smakbit # 39

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag hade flera böcker hemma att läsa, men ingen roman på svenska.
När bokbussen anlände i torsdags plockade jag därför upp en roman från bokvagnen och läste på baksidestexten att den handlade om en dövstum hertiginna som levde under tidigt 1700-tal på Sicilien. Det lät spännande och ganska annorlunda tyckte jag.
Nu har jag läst de första hundra sidorna och är helt betagen av framför allt författarens självlysande språk!

Boken heter Den stumma hertiginnan och är skriven av Dacia Maraini. Titeln är kopplad till förlaget där du kan läsa mer.

Smakbit sid 13

“Nu blundar hon för att vila ögonen lite och näsborrarna har börjat suga in alla lukter och bestämmer och ordnar dem ytterst noggrant: Lukten av salladsavkok från faderns väst är verkligen påträngande. Under den kan man ana den goda doften av rispuder uppblandad med fettodören från sätena och den syrliga lukten av ihjälklämda löss, vägdamm och en svag aning av vildmynta från familjen Palagonias ägor”

sid 64

“Mellan varven hade fadern skrivit till henne om det senaste skvallret: om vicekungens älskarinna som man påstod sov mellan svarta lakan för att det skulle synas vilken kritvit hy hon hade, om det senaste handelsfartyget som var lastat med nattkärl i genomskinligt glas som alla gav bort till sina vänner…

sid 67

“I halvslummern uppenbarar sig vissa egenheter hos modern som hon aldrig lagt märke till innan: de svullna, vita fötterna som hängde utanför sängen, stortårna som såg ut som karljohansvampar och som hon rörde på som om hon spelade på en låtsasspinett med fötterna”